Skriv här det du söker efter!

Hjälp oss rädda Havet – Nina Tynkkynen och Henrik Ringbom

Hjälp oss rädda Havet – Nina Tynkkynen och Henrik Ringbom

Östersjöns förvaltning har ändrat karaktär mycket under de senaste decennierna. Från att tidigare ha lagstiftat främst om utsläpp av specifika ämnen, handlar regleringen idag om en mer övergripande, så kallad ekosystembaserad styrning.

Nina Tynkkynen och Henrik Ringbom är verksamma inom olika discipliner men samarbetar inom forskningsprofilen Havet.

Porträttbilder av biträdande professor Nina Tynkkynen och forskningsledare Henrik Ringbom mot en bakgrund av havet.
Biträdande professor Nina Tynkkynen och forskningsledare Henrik Ringbom samarbetar i frågor kring Östersjöns förvaltning.


Nina Tynkkynen och Henrik Ringbom, ni har flera gemensamma samarbeten på gång inom ramen för forskningsprofilen Havet – kan ni berätta vad det handlar om och hur ni kombinerar era discipliner offentlig förvaltning och juridik i ert arbete? 

– Vi är ju båda samhällsvetare och har ganska liknande forskningsintressen. Vi granskar med andra ord i stort sett samma fenomen och processer ur ett samhällsperspektiv och har i det stora hela gemensamma frågor som vi söker svar på, berättar Henrik Ringbom.

– Gällande Östersjön är de i grunden: vad är det som är på gång i Östersjöns reglering/förvaltning och med vilka åtgärder kunde man förbättra skyddet av Östersjöns marina miljö på ett hållbart sätt?

– En utveckling som vi båda intresserar oss för är övergången till så kallad ekosystembaserad styrning och regler de senaste decennierna, inte minst på EU-nivå, förklarar Nina Tynkkynen. Här sätts havens välmående i första rummet och all verksamhet ska sträva till att förbättra den.

Ekosystemansatsen har många fördelar – styrning som är baserad på den är i bästa fall adaptiv, flexibel och engagerande och kan snabbt ta i beaktande nya forskningsresultat.

– Jag håller med, säger Ringbom, men den typens processinriktade regler har en mängd andra problem i och med att ansvarsfördelningen och själva innehållet i reglerna ofta blir oklart. Det kan därför inte vara den enda typens regler som vi använder oss av.

Tynkkynen och Ringbom berättar vidare att det har diskuterats om lagstiftningens betydelse är övervärderad då det gäller skyddet av Östersjön, och om den rentav har misslyckats som metod att få oss att ändra beteende, bevisat av Östersjöns besvärliga ekologiska status.

– Absolut inte, säger Ringbom. Lagstiftningen är den ultimata formen av verktyg för att skapa förändring, och om det inte lyckats hittills beror det på att vi lagstiftat om fel saker, eller på fel sätt.

Miljöskydd behöver inte vara en gammaldags utsläppsnorm för ett specifikt ämne, även om den typens regler i själva verket har varit väldigt effektiva för att få bukt med många miljögifter. Men det finns många andra sätt att reglera på, utan att det blir strikt och oflexibelt.

– Man kan och bör till exempel få till stånd regler som gör det ekonomiskt kostbart att släppa ut näringsämnen i havet. Det kan ske på många sätt, inte bara genom böter, som har haft ganska liten betydelse hittills. Skatter, förmånssystem, utsläppshandel etc. är några exempel.

– Lagar som kräver transparens och öppenhet om olika aktörers utsläpp är en annan metod som gör det lättare för enskilda mänskor, eller kunder, att göra sina val val på miljögrunder, fortsätter Ringbom. Allt detta förutsätter regler. Men vi har gjort ganska lite på dessa områden för att skydda Östersjön, jämfört till exempel med bredden av initiativ som skapats för att tackla klimatförändringen.

Tynkkynen betonar för sin del vikten av att också se hur de bredare samhällsstrukturerna påverkar Östersjön; hon ser regler som ett av många styrningsmedel.

– Många andra metoder finns, inklusive informationsstyrning. Till och med forskningsfinansiering är ett styrmedel som används för att påverka Östersjöns utveckling. Och framförallt finns det många andra aktörer än bara lagstiftare och tjänstemän som är med och utformar Östersjöpolitiken. Dem tenderar jurister ibland att glömma.

– Självklart finns det utrymme för både det juridiska och det bredare samhälleliga perspektivet, det är vi båda överens om. Det ena förutsätter det andra. Själva samarbetet kan i och för sig vara lite krävande ibland då forskningsmetoderna och frågeställningarna skiljer sig ganska mycket från varandra. Desto finare är det sedan när man tillsammans löser varandras knutar och kan komma vidare. Det ger i sin tur upphov till nya, och ofta mer relevanta, frågeställningar som man kan ta med sig i nästa projekt.


Åbo Akademis strategiska profil Havet söker modeller för havsmiljö, samhälle och ekonomi för att trygga ett fortsatt välmående i enlighet med FN:s globala mål för hållbar utveckling. Havet är också ett aktuellt insamlingsmål vid Åbo Akademi.

Klicka här för att läsa mer om vår havsforskning och hur du kan bidra.

 

 

Havet

Du kanske också är intresserad av