26.3.2021
Om vi samlar grupper med helt vanliga medborgare för att diskutera politiska frågor under ledda former kan vi bättre säkerställa att alla röster i samhället blir hörda. Det vet Kimmo Grönlund som tillsammans med sitt forskningsteam presenterat en ny modell för medborgarpaneler: samtalsdemokrati.
I maj 2020 utfördes ett statsvetenskapligt experiment i Åbo. Vanliga Åbobor fick tillsammans med ett antal lokalpolitiker delta i paneldiskussioner och tycka till om hur planeringen av trafiken i centrum ska förverkligas. Metoden kallas deliberativ demokrati (ungefär samtals- eller samrådsdemokrati) och fungerar som en uppskattning av en genomtänkt folkopinion.
– Alla demokratifrågor har att göra med minoriteter och vi är alla jämbördiga medborgare. Även fast vi har ett majoritetsstyre måste vi alltid beakta dem som är i minoritet, säger Kimmo Grönlund. Han har ägnat hela sin karriär åt demokratiforskning, särskilt opinionsforskning, är professor i statskunskap vid Åbo Akademi och leder dessutom universitetets spetsforskningsenhet FutuDem (The Future of Democracy) och den nationella forskningsinfrastrukturen The Finnish Research Infrastructure for Public Opinion (FIRIPO) som är gemensamt för Åbo Akademi, Åbo Universitet, Tammerfors universitet och Finlands samhällsvetenskapliga dataarkiv. FIRIPO finansieras av Finlands Akademi.
Två huvudsakliga fokus inom forskningen
Den statsvetenskapliga forskningsmiljön vid Åbo Akademi fokuserar på dels den ökande polariseringen, dels på en övergripande teori som kallas demokratiska innovationer där man bland annat tittar närmare på teorin deliberativ demokrati. Forskargrupperna har särskilt intresserat sig för medborgarpaneler, något som lett till att Åbo Akademi i dag är världsledande inom kontrollerade experiment i samtalsdemokrati, ”deliberative mini-publics”. Metoden kan närmast liknas vid laboratorium på fältet-experiment där man framhåller argumentering, dialog, resonemang och reflektion med målet att hitta en konsensus som alla kan förlika sig med. Tanken är att det bästa argumentet vinner genom sin egen bärkraft. Det är alltså viktigt vad som sagts, inte vem som sagt vad.
Hittills har forskargrupperna utfört flera sociala experiment inom deliberativ demokrati med vanliga medborgare. I två av experimenten användes likasinnade grupper för att undersöka polarisering. Samtalen faciliterades av skolade moderatorer och åsikterna mättes såväl före som efter samtalen.
– Det ligger i demokratins väsen att alla röster ska höras, men valdemokratin förbiser det här ibland. Det vi de facto ser är att polariseringen breder ut sig, folk interagerar i grupper som delar ens åsikt, och de här grupperna blir allt mer extrema. Speciellt tydligt blir det här i sociala medier där det lätt uppstår så kallade ekokammare eller filterbubblor där åsikter backas upp av likasinnade. Konsekvenserna av det här blir synliga också i politiska val där ibland en överraskande vinnare kan vinna med en liten marginal.
Det ligger i demokratins väsen att alla röster ska höras, men valdemokratin förbiser det här ibland.
Det forskarna vill ta reda på är om man blir mera extrem om man främst diskuterar med likasinnade. I experimenten med samtalsdemokrati lotsas deltagarna in i modererade diskussioner som hjälper dem att bättre förstå livssituationer och följaktligen åsikter hos människor med olika bakgrund.
– I ett experiment fokuserade vi på immigration. Vi hade rekryterat slumpmässigt utvalda deltagare och gjort enkätstudier på hur de såg på immigrationsfrågor. På basis av dessa initiala åsikter delades deltagarna in i två grupper där ena gruppen var för invandring, andra emot. Därefter allokerades deltagarna slumpmässigt i smågrupper som modererades av en facilitator. Hälften av grupperna bestod av likasinnade deltagare och hälften av blandade åsikter. Resultaten visade att den demokratiska vägledningen deltagarna fick faktiskt kunde lindra grupptänk även i de likasinnade grupperna.
I ett annat experiment testade man attityder gentemot det svenska språket i Finland bland finskspråkiga. I det här experimentet diskuterade hälften av deltagarna under moderering, den andra utan moderering. Resultatet av det här experimentet visade att den grupp som modererades inte blev mera extrem i sina åsikter, medan gruppen som inte modererades blev det.
– Det vi fått ut av de här experimenten är att vi ser att medborgare kan fungera som politiker, därför behöver vi hitta nya sätt att involvera medborgare direkt i politiska diskussioner och beslut. Vi har också kunnat se att det på sociala medier borde det förekomma flera regler för hur man interagerar så att normer för hur man beter sig civiliserat bättre respekteras. I den här modellen lyfter vi fram att det som sägs, inte vem som säger, som är det viktiga. Därför är moderatorn som uppmuntrar till en rationell diskurs och ser att alla kommer till tals en viktig del av panelen.
Experiment kräver tid och resurser
Experimentet i maj 2020 behandlade trafikplaneringen i Åbo centrum och erfarenheterna blev så pass positiva att Grönlund och hans kollegor gick ut med förslaget att medborgarpaneler borde tas med som en del av det representativa systemet. Betyder det att vi kan räkna med att se de här metoderna tillämpas mera frekvent under de kommande åren? Kanske. Problemet är att arbete med medborgarpaneler är både tidskrävande och kostsamt.
– I Finland är de organiserade intressena väl hörda. Vi har fackförbund, intresseorganisationer och diverse samfund som hörs av regeringen, men ingen som representerar de oorganiserade. Därför måste vi rekrytera till panelerna med eftertanke. Att sätta ihop en enda panel kan ta upp till ett halvår då man vill säkerställa att alla röster hörs. Det är en utmaning att få en panel som representerar alla samhällsgrupper. Det kräver både tid och resurser.
I Finland är de organiserade intressena väl hörda. Vi har fackförbund, intresseorganisationer och diverse samfund som hörs av regeringen, men ingen som representerar de oorganiserade.
Forskargruppernas mål är att bygga en infrastruktur med tiotusentals finländare som kan höras genom surveys och där svaren ska vara tillgängliga också för medierna. Inför kommunalvalet 2021 har Grönlund och hans team exempelvis gjort undersökningar för att undersöka om medborgarna anser att man borde skjuta upp valet på grund av coronaviruset.
–Det här är ett exempel på hur vi kan använda verktyget och ett sätt som vi rekommenderar. Sedan är det omöjligt att säga hur viruset påverkar röstningen, men risken finns att valdeltagandet sjunker och det kan ha stora konsekvenser för resultatet. Det finns väldigt mycket symbolik i det här valet.
Det är omöjligt att säga hur viruset påverkar röstningen, men risken finns att valdeltagandet sjunker och det kan ha stora konsekvenser för resultatet.
Medborgarpaneler kan enligt Grönlund vara lösningen på legitimitetsproblem i många frågor och dessutom trygga syftet att vanligt folk hörs inför politiska beslut. Genom att Åbo Akademi bedriver den här typen av demokratiforskning vill man säkerställa att också minoriteter hörs.
– Det har varit en lång process, men vi är glada att vi kunnat presentera en modell som vi kan förmedla till samhället och hela världen som vi är bekväma med och som bygger på vetenskaplig bevisning. Även om det bara finns några röster som har ett särskilt intresse i en fråga är det viktigt att de blir hörda. Vi rekommenderar medborgarpaneler eller demokratipaneler som väljs för en längre period, exempelvis valperiod, som kan ge en spegelbild av folket, säger Grönlund.
Åbo Akademis experiment inom samtalsdemokrati
Åbo Akademis medborgarpaneler med slumpmässigt utvalda deltagare är designade för att öka folkligt deltagande i det politiska beslutsfattandet. Universitetet samarbetar med bland andra Stanford University och har gjort tre experiment i samtalsdemokrati:
Kärnkraft och energipolitik: 2006.
Deltagarna delades slumpmässigt in i två experimentella behandlingar. I hälften av grupperna röstade deltagarna om ett sjätte kärnkraftverk i en hemlig omröstning. I den andra hälften skrev medlemmarna ett gemensamt utlåtande. Forskargruppen ville studera huruvida beslutsmetoden med ett konsensuellt mål skulle skapa grupptryck men gruppernas agerande var likadant och grupptryck kunde inte skönjas. Även åsiktsförändringarna var likartade.
Kärnkraft och energipolitik: 2008.
En online-replikerad fortsättning på det experiment som gjordes 2006. I stort sett identiska resultat.
Invandring: 2012.
En panel av likasinnade som delades upp i två grupper som båda modererades av en facilitator. Resultatet visade att grupperna inte blev mera extrema i sina åsikter.
Svenskan i Finland: 2016.
En panel av likasinnade som delades upp i två grupper där ena gruppen modererades av en facilitator. Resultatet visade att den modererade gruppen inte blev mera extrem i sina åsikter, medan den som inte fick behandling (modererades) blev det.
Åbo samtalar: 2020.
En medborgarpanel fick ta ställning till förslag på trafik i Åbo centrum. I en del av smågrupperna deltog ledamöter från Åbo stadsfullmäktige som sakkunniga. Resultatet visade att många fullmäktigeledamöter upplevde att de fick värdefull information om medborgarnas erfarenheter i vardagen.
Minoritetsforskning vid Åbo Akademi
Åbo Akademi har fyra forskningsprofiler, varav minoritetsforskning är en. Profilen är mångvetenskaplig och global med ambitionen att skapa ett världsledande centrum för studier och forskning med ett aktivt socialt engagemang. Syftet är att bidra till att utmana de mekanismer som skapar utanförskap och verka för ökad inkludering och jämlikhet.
Profilområdet sätter fokus på minoritetskultur och –identitet, icke-diskriminering, lika rättigheter och demokrati. Man forskar också i de processer genom vilka minoriteter har blivit till historiskt och minoritetspositioner i historien. Forskningen inkluderar också pedagogiken genom kulturellt och språkligt sensitiv lärarutbildning.
Profilen inkluderar såväl äldre som nyare minoriteter och undersöker de processer genom vilka minoriteter blir till och det slags motstånd som dylika processer genererar.
Forskningsområdet vill lyfta fram att minoriteter är en tillgång som bidrar till mångfald och förståelse, både av samtid och av historia.
Åbo Akademi är det enda universitetet i Finland som satsar på minoritetsforskning i den här omfattningen.
Klicka här för att läsa mera om forskningsprofilen och hur du kan bidra.