18.3.2021
Påverkas sättet man upplever åldrandet om man råkar tillhöra en språklig minoritet? Hur ser den sociala inkluderingen bland äldre ut i Finland, och skiljer den sig från andra länder med mångspråkig befolkning? Det här vill forskare vid Åbo Akademi ta reda på.
– Nyligen hörde jag ett inslag på radio om språkgruppernas förutfattade meningar om varandra och blev förvånad. Tänk att man ännu i dag tänker på finlandssvenskarna som ett gäng som sjunger snapsvisor, klär sig snobbigt och har segelbåt- inget tycks ha ändrat sedan vi var unga, säger Agneta Åkersten.
Så gott som varje vecka går hon på promenad med Gunilla Westerberg i Smedsby, Korsholm. De har känt varandra länge, bott grannar och de har båda arbetat som klasslärare fram till pensioneringen. Samtalsämnena är vardagliga, men skrapar man lite på ytan finns där en antydan till oro för språket. Det har blivit svårare att göra sig förstådd på svenska.
– Jag upplever inte att jag blivit diskriminerad på grund av mitt modersmål, i vår kommun fungerar servicen bra. Men visst finns det en liten inneboende oro för hur samhället ska se ut i framtiden. Kan man inte göra sig förstådd och kommunicera med exempelvis vårdpersonal blir det problem, så gick det för min mamma, säger Gunilla Westerberg.
Kan man inte göra sig förstådd och kommunicera med exempelvis vårdpersonal blir det problem, så gick det för min mamma, säger Gunilla Westerberg.
Då man inte använder finskan aktivt rostar kunskaperna, konstaterar de. Men i de flesta fall går det att få sitt ärende uträttat bara alla bjuder till.
– Mest känns det som att man skulle vilja kunna uttrycka sig bättre, men i den här åldern går man inte på kurser och förbättrar språkkunskaperna längre direkt. Huvudsaken är att man blir förstådd, säger Westerberg.
Att åldras som en del av en språklig minoritet
Vid Åbo Akademi arbetar projektet AgeMin med att få fram en bild av samhällelig, vetenskaplig och politisk medvetenhet bland den äldre generationen i Finland. Forskningsprojektet ska på vetenskaplig basis reda ut hur det är att åldras som del av en språklig minoritet, vilket i praktiken betyder att man vill studera seniorer i tvåspråkiga kommuner men som hör till språkgruppen som är i minoritet.
– Vi vet att majoritetsbefolkningen och minoriteter skiljer sig på vissa punkter och vill ta reda på vad det är som kan förklara de här skillnaderna. Kan det till exempel bero på det sociala kapitalet eller på sammanhållningen som är stark inom minoritetsgrupperna? Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att redan Svenskfinland skiljer sig mellan regionerna och att livsvillkoren för språkliga minoritetsgrupper varierar beroende på var du bor, säger Fredrica Nyqvist som är projektledare, docent och akademilektor i socialpolitik vid Åbo Akademi.
På nationell nivå visar resultaten från undersökningen Språkbarometern att det upplevs som en större utmaning att leva som del av en äldre svenskspråkig minoritet än som del av en äldre finskspråkig dito. Ur minoritetsperspektiv blir det därför intressant att söka svar på varför utvecklingen gått i den riktningen. Nyqvist påpekar att minoriteter lätt kan uppleva social exkludering. Termen kan på ett förenklat sätt förklaras som att individer i samhället delas upp i två eller flera grupper, varav vissa är uteslutna ur en samhällelig gemenskap.
– Här ser vi till exempel en socio-kulturell exkludering som kan ta sig uttryck genom direkt diskriminering. Många ur den språkliga minoriteten upplever exempelvis att det inte går att få service på eget språk, något som blir speciellt problematiskt inom vården då patienten befinner sig i ett väldigt utsatt läge. Modersmålet är människans känslospråk och det är viktigt att få uttrycka sig på sitt eget språk i pressade situationer.
Modersmålet är människans känslospråk och det är viktigt att få uttrycka sig på sitt eget språk i pressade situationer.
Attityderna i samhället känns av
Åkersten och Westerberg är inne på samma linje som Nyqvist. Även om Språkbarometern visar att många finlandssvenskar upplever att de är tvåspråkiga och lättvindigt byter över till finska för att få bättre service är Åkersten och Westerberg bestämda med att hålla fast vid svenskan.
– Många kanske byter språk för att inte verka besvärliga, men själv tycker jag att jag blivit bättre på att stå på mig. Speciellt inom vården är det enormt viktigt att man får tala sitt eget språk och bli förstådd, men också att man själv förstår vad vårdpersonalen säger. Man får lätt en känsla av underlägsenhet i situationer då man märker att finskan inte räcker till, säger Åkersten.
Under promenaden har de hunnit minnas tillbaka till både ungdomen och arbetslivet. Som pedagoger är de överens om att sättet vi får lära oss främmande språk lägger grunden till hur vi ser på språket. Känns det för svårt blir det lätt att man inte gillar ämnet. Kanske det här i förlängningen speglas i samhällsdebatten? En stor del av finlandssvenskarna upplever att språkklimatet i massmedierna och i rikspolitiken blivit sämre under de senare åren, visar Språkbarometern.
–Också i vår egen by verkar det finnas slitningar mellan språkgrupperna. Kanske är det ett resultat av att fusionen med Vasa som var aktuell för ett par år sedan inte blev av, språkgrupperna ville olika saker den gången. Än så länge klarar vi oss på svenska här i Smedsby och jag hoppas att det förblir så, men visst blir man lite fundersam inför framtiden, säger Åkersten.
Fredrica Nyqvist menar att det skedde en förändring i den allmänna opinionen under tiden 2005-2016 både då det kommer till det politiska, institutionella och det sociala förtroendet bland både svensk- och finskspråkiga äldre. Det data projektgruppen analyserat visar att finlandssvenskarnas förtroende för offentliga institutioner, till exempel Folkpensionsanstalten, sjönk mer än hos finskspråkiga under den här tidsperioden. Det samma gäller för förtroende för riksdag och regering.
– Det vi kan se är att människor i allmänhet upplever att det är viktigt att få service på sitt eget språk. Hos oss är den här frågan extra aktuell eftersom vi har en åldrande befolkning, och med en stigande ålder ökar också behovet av social- och hälsovård. Vår statistik visar att minoriteten upplever att den är under press och stress, vilket inte är svårt att förstå med tanke på omständigheterna. Regeringen Sipiläs politik gagnade inte den finlandssvenska minoriteten, och det syns i siffrorna och visar hur folk upplever samhällskontexten, säger Nyqvist.
Det vi kan se är att människor i allmänhet upplever att det är viktigt att få service på sitt eget språk.
Unikt projekt med internationell prägel
Med projektet AgeMin vill projektgruppen bidra till att stärka Åbo Akademis minoritetsprofil och utveckla det tvärvetenskapliga samarbetet både inom universitetet, men också med andra universitet där det finns en stark forskningstradition gällande språkliga minoritetsgrupper eller socialgerontologi. Projektet är dessutom det första som systematiskt tar sig an att göra en översikt av all tillgänglig vetenskaplig litteratur på ämnet att åldras som en del av en minoritetsgrupp.
– Forskningen går långt ut på att dela med sig till andra, bygga nätverk och sprida god praxis; inte bara fokusera på det som är negativt. Att ta itu med det här är ett enormt arbete eftersom det inte gjorts något motsvarande tidigare. Vi har varit rätt duktiga på att forska om den finlandssvenska minoriteten men att jämföra med andra mångspråkiga kontexter har inte gjorts tidigare. Efter mycket arbete har vi lyckats vaska fram material från Wales och Kanada och kan därför se skillnader och likheter när det gäller att åldras som språklig minoritet.
Nyqvist menar att det är spännande att spegla situationen i Svenskfinland mot andra länder med mångspråkig befolkning samtidigt som det ur vetenskaplig synvinkel är viktigt att hitta jämförbara kontexter. Hon säger att det är minoritetsforskningens jobb att bana väg och berätta för andra varför det är angeläget att forska i minoriteter.
– Det är absolut av största vikt att Åbo Akademi bedriver den här typen av forskning. Det är vår uppgift att lyfta fram både vad som går bra och vad som går mindre bra i egenskap av minoritetsforskare. Vi löser inga problem i praktiken, men vi belyser en situation. Var är minoriteten inkluderad och var behöver man sätta mer fokus. Vi ser att finska forskare lyfter fram exempelvis hälsoskillnaderna språkgrupperna emellan, och här kan vi bidra med vetenskaplig fakta. Jag ser det som mycket värdefullt att vi sysslar med den här typen av verksamhet, säger Nyqvist.
Projektet AgeMin
Projektet AgeMin pågår under tiden 1.8 2019-30.6 2021 och finansieras av Högskolestiftelsen i Österbotten och Svenska kulturfonden.
Det ett samarbete mellan fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, FPV, och fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi, FSE, där Institutet för samhällsforskning (Samforsk) utför det aktiva forskningsarbetet.
Projektets forskningsgrupp består av docent och akademilektor i socialpolitik Fredrica Nyqvist (projektledare), professor i socialpolitik Mikael Nygård, doktorand i socialpolitik Marina Näsman, professor i språkbad och flerspråkighet Siv Björklund, PD, projektforskare vid Institutet för Samhällsforskning Marina Lindell, docent och akademilektor i vårdvetenskap Jessica Hemberg och forskningsassistent Emilia Häkkinen.
Minoritetsforskning vid Åbo Akademi
Åbo Akademi har fyra forskningsprofiler, varav minoritetsforskning är en. Profilen är mångvetenskaplig och global med ambitionen att skapa ett världsledande centrum för studier och forskning med ett aktivt socialt engagemang. Syftet är att bidra till att utmana de mekanismer som skapar utanförskap och verka för ökad inkludering och jämlikhet.
Profilområdet sätter fokus på minoritetskultur och –identitet, icke-diskriminering, lika rättigheter och demokrati. Man forskar också i de processer genom vilka minoriteter har blivit till historiskt och minoritetspositioner i historien. Forskningen inkluderar också pedagogiken genom kulturellt och språkligt sensitiv lärarutbildning.
Profilen inkluderar såväl äldre som nyare minoriteter och undersöker de processer genom vilka minoriteter blir till och det slags motstånd som dylika processer genererar.
Forskningsområdet vill lyfta fram att minoriteter är en tillgång som bidrar till mångfald och förståelse, både av samtid och av historia.
Åbo Akademi är det enda universitetet i Finland som satsar på minoritetsforskning i den här omfattningen.
Klicka här för att läsa mera om forskningsprofilen och hur du kan bidra.