Skriv här det du söker efter!

Det nyliberala universitetets maktstrukturer osynliggör kvinnliga forskare

Det nyliberala universitetets maktstrukturer osynliggör kvinnliga forskare

Inom universitetsvärlden finner vi dedikerade kunskapsarbetare som brinner för forskning och utbildning. Trots vissa framsteg har finländska universitet fortfarande betydligt färre kvinnor än män på de högsta akademiska tjänsterna. Kvinnor är klart underrepresenterade på professorstjänsterna särskilt inom det naturvetenskapliga och tekniska vetenskapsområdet. Det säger Astrid Huopalainen, akademilektor i organisation och ledning och verksam inom profilen Minoritetsforskning.

– Min forskning handlar om kvinnors karriärer och karriärförutsättningar inom det nyliberala universitetet, och särskilt hur kvinnor upplever utanförskap i förhållande till de nyliberala kraven och normen om den ’ideala’ akademikern, som fortfarande är en vit, medelklass och maskulin norm, berättar Astrid Huopalainen.

Porträttbild av Astrid Huopalainen
Akademilektor Astrid Huopalainen forskar i kvinnors karriärer och karriärförutsättningar inom det nyliberala universitetet.

– Konkurrensen inom universitetsvärlden har på senare år intensifierats. Numera genomsyras också universitetet av nyliberala marknadskrafter som medför högre kostnadseffektivitet med färre resurser, osäkerhet, tidspress, prekariära anställningsförhållanden, högre genomströmning och en ökad publikationspress, säger Huopalainen.

Numera genomsyras också universitetet av nyliberala marknadskrafter som medför högre kostnadseffektivitet med färre resurser, osäkerhet, tidspress, prekariära anställningsförhållanden, högre genomströmning och en ökad publikationspress.

– Dagens akademiska tidsordning präglas av allt hårdare konkurrens om forskningsfinansiering och tjänster, vilket naturligtvis påverkar den enskilda forskaren och förutsättningarna att bedriva högklassig vetenskaplig forskning, säger Huopalainen.

Denna tidsordning och höga krav drabbar, marginaliserar och osynliggör särskilt kvinnliga forskare som gör merparten av det osynliga omsorgsarbetet både inom universitetet och i hemmet, och som riskerar att hamna i en alltmer sårbar position inom det nyliberala universitets maktstrukturer.

Universitetet en könad organisation

Tidigare forskning har sedan länge påvisat att också universitetet är en könad organisation. Gruppen kvinnliga forskare är naturligtvis heterogen, och innefattar en mängd olika levda erfarenheter. Den akademiska karriären bygger dock på maskulina antaganden om karriärer; den är i praktiken inte så linjär som vi gärna vill tro, och präglas av idel osäkerhetsmoment och strukturella hinder. Huopalainens empiriska material visar – ur ett intersektionellt perspektiv – på kopplingar mellan forskares ålder, kön, etnicitet och subjektiva upplevelser av utanförskap.

– Det är tyvärr inte ovanligt att kvinnliga forskares kompetenser ständigt ifrågasätts inom universitetsvärlden, eller att kvinnor länge – ofta långt in i medelåldern – behandlas som ”den lilla flickan som helst skall vara tyst”, säger Huopalainen.

Det är tyvärr inte ovanligt att kvinnliga forskares kompetenser ständigt ifrågasätts inom universitetsvärlden, eller att kvinnor länge – ofta långt in i medelåldern – behandlas som ”den lilla flickan som helst skall vara tyst”.

Svårigheten att uppfylla normen tar sig uttryck till exempel i undervisningssituationer, där unga kvinnliga forskare genom sin kroppslighet och kläder behöver finna sig i att ”performera” akademisk professionalitet. Avsaknaden av stöd och akademiska nätverk bidrar också till upplevd osäkerhet och utanförskap.

– Vad min pågående forskning om kvinnor i universitetsvärlden påvisar, mer generellt, är i linje med vad den feministiska forskningen redan i årtionden påvisat: maskulina normer, könsstereotypier, härskartekniker och vardagssexism inom universitetssamfundet missgynnar kvinnliga forskare. Det finns fortfarande en hel del arbete att göra för ett mer jämställt universitet. Könade strukturer, bäste broder-nätverk och en pressad arbetskultur gör det svårare för kvinnor att avancera och kombinera familjeliv med en framgångsrik forskarkarriär, vilket på sikt påverkar hur kvinnors karriärer utvecklas, säger Huopalainen.

Könade strukturer, bäste broder-nätverk och en pressad arbetskultur gör det svårare för kvinnor att avancera och kombinera familjeliv med en framgångsrik forskarkarriär, vilket på sikt påverkar hur kvinnors karriärer utvecklas.

Kvinnliga forskare med familj tenderar fortfarande att bära huvudansvaret för barnen och hemmet, vilket får konkreta följder för karriärutvecklingen. För ensamförsörjande forskare ter sig den akademiska osäkerheten och arbetskulturen ännu svårare att navigera.

Hur skapa ett mer jämställt universitet?

– Konkreta åtgärder för att skapa ett mer jämställt universitet handlar inte om att förändra eller anpassa kvinnor till den rådande ordningen, utan om att synliggöra, utmana och förändra de dolda mekanismer, strukturer och praktiker som skapar utanförskap och inom universitetet upprätthåller en patriarkal maktordning, säger Huopalainen.

Konkreta åtgärder för att skapa ett mer jämställt universitet handlar inte om att förändra eller anpassa kvinnor till den rådande ordningen, utan om att synliggöra, utmana och förändra de dolda mekanismer, strukturer och praktiker som skapar utanförskap och inom universitetet upprätthåller en patriarkal maktordning.

I rekryteringsprocesserna behövs enligt Huopalainen diversitet inom arbetsgrupperna som förbereder rekryteringarna och transparens vad gäller jämförandet av forskningsmeriter. Anonymiseringen av arbets- och forskningsfinansieringsansökningar skulle också motverka diskriminering.

Tillgänglighetsaspekten är också viktig att beakta: ordnas till exempel forskarseminarier eller konferenser vid tidpunkter som passar forskare med ansvar för små barn. Att kvinnor är underrepresenterade inom de högsta akademiska tjänsterna påverkar hur vetenskaplig kunskap skapas och vilken slags vetenskaplig kunskap som värdesätts.

– Att förändra problematiska maktstrukturer handlar om att alla, både kvinnor som män, måste våga säga ifrån då de märker att härskartekniker används, säger Huopalainen.

Att förändra problematiska maktstrukturer handlar om att alla, både kvinnor som män, måste våga säga ifrån då de märker att härskartekniker används.

– Det nyliberala universitetet står i konflikt med traditionella värderingar som akademisk frihet och gemenskap. Inom universitetet behöver vi alla arbeta för jämställdhet och för att främja en kultur av humanism och omsorgsetik, där forskare får vara sårbara medmänniskor snarare än robotar. En forskarkarriär behöver gå ihop med privatlivet. Det behövs tid och rum att bedriva god och högklassig vetenskaplig forskning, avslutar Huopalainen.


Minoritetsforskning vid Åbo Akademi

Åbo Akademi har fyra forskningsprofiler, varav minoritetsforskning är en. Profilen är mångvetenskaplig och global med ambitionen att skapa ett världsledande centrum för studier och forskning med ett aktivt socialt engagemang. Syftet är att bidra till att utmana de mekanismer som skapar utanförskap och verka för ökad inkludering och jämlikhet.

Profilområdet sätter fokus på minoritetskultur och –identitet,  icke-diskriminering, lika rättigheter och demokrati. Man forskar också i de processer genom vilka minoriteter har blivit till historiskt och minoritetspositioner i historien. Forskningen inkluderar också pedagogiken genom kulturellt och språkligt sensitiv lärarutbildning.

Profilen inkluderar såväl äldre som nyare minoriteter och undersöker de processer genom vilka minoriteter blir till och det slags motstånd som dylika processer genererar.

Forskningsområdet vill lyfta fram att minoriteter är en tillgång som bidrar till mångfald och förståelse, både av samtid och av historia.

Åbo Akademi är det enda universitetet i Finland som satsar på minoritetsforskning i den här omfattningen.

Klicka här för att läsa mera om forskningsprofilen och hur du kan bidra.

Du kanske också är intresserad av