22.3.2024
”Effektiva åtgärder och tillräckliga resurser behövs för att hejda förlusten av biologisk mångfald”
Den framskridande biodiversitetsförlusten uppträder på många olika sätt i Finlands kustområden. Havsnaturens biologiska mångfald minskar, och det påverkar nästan alla marina naturtyper och organismgrupper i strandzonen, visar en rapport av Finlands Naturpanel.
De främsta orsakerna till utarmningen är övergödningen och klimatförändringen. För att vända utvecklingen krävs effektiva åtgärder och tillräckliga resurser, samt att miljöbelastningen från mänsklig verksamhet begränsas.
Förlusten av biologisk mångfald förekommer allmänt i Finlands kustvatten och uppträder på många olika sätt, oftast som minskade artförekomster och lokala artförluster samt som minskade populationer, det vill säga ett minskat antal individer och minskad biomassa. I Naturpanelens utredning som grundar sig på en sammanställning av den vetenskapliga litteraturen, identifierades sammanlagt 45 olika former av biodiversitetsförlust i grunda (0–10 m djup) kustområden.
Finlands kustlinje är över 46 000 kilometer lång – den tionde längsta i världen. Tack vare den låga salthalten och den komplexa strandlinjen utgör Finlands grunda kustvatten en hemvist för unika marina livsmiljöer och organismer. Kustens marina ekosystem och deras biologiska mångfald tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster även för människan genom att bland annat binda kol och näringsämnen, producera syre, upprätthålla fiskbeståndet och erbjuda möjligheter till rekreation.
– Mångfalden av ryggradslösa djur som utgör grunden för näringsvävarna i Finlands kustvatten är av naturen relativt liten, vilket gör ekosystemet särskilt sårbart. Om en art försvinner lokalt, försvinner också dess viktiga roll i ekosystemet. Det här särdraget skiljer Östersjön från en stor del av de andra haven i världen. Mänsklig verksamhet försämrar kustvattnens naturvärden, minskar deras artrikedom och äventyrar deras ekosystemtjänster. Trots vissa tecken på återhämtning är situationen i Östersjöns kustområden dålig, och någon tydlig förbättring har inte skett”, säger Christoffer Boström, medlem i Finlands Naturpanel och biträdande professor i marinbiologi vid Åbo Akademi.
Övergödning den främsta orsaken till förlusten av biologisk mångfald
Östersjön förändras kraftigt och motståndskraften i dess ekosystem försvagas på grund av övergödning, klimatförändring, mekaniska ingrepp på havsbottnen, markanvändning, vatten- och strandbyggande, skadliga invasiva arter samt annan lokal och global belastning som människan orsakar. Grunda kustområden är särskilt känsliga för den här typen av miljöstress.
Övergödningen är den viktigaste bakomliggande faktorn till att den kustnära artmångfalden utarmas. Med övergödning menas att primärproduktionen av alger och vattenväxter ökar på grund av ökad tillgång på näringsämnen – främst kväve och fosfor. På grund av alltför stor organisk belastning blir vattnet grumligt, bottnen slammas igen av fintrådiga alger och syrebrist kan uppstå.
– Övergödningens negativa effekter syns i alla grupper av undervattensorganismer vid kusten och i alla Finlands havsområden. Den långvariga näringsbelastningen av Östersjön är den viktigaste orsaken till att nästan alla marina naturtyper vid kusten som utvärderats bedöms vara hotade. Enligt en helhetsbedömning inom havsförvaltningen uppvisar inget av Finlands kustvatten god status i fråga om övergödning, säger FD Henri Sumelius, projektforskare vid Åbo Akademi och huvudförfattare till Naturpanelens rapport.
Övergödningen av kustvattnen leder till många typer av förändringar i organismsamhällenas och ekosystemens struktur och funktion. I till exempel alg- och vattenväxtsamhällen kan viktiga nyckelarter som ålgräs och blåstång minska, medan snabbväxande trådalger som gynnas av näring och försämrad ljustillgång bli vanligare. Näringsämnen frigörs som diffus belastning, särskilt från jord- och skogsbruket och från punktkällor såsom utsläpp från samhällen, fiskodlingar och industrier. Dessutom upprätthålls övergödningen av Östersjöns höga interna belastning, eftersom fosfor som under årtionden bundits till bottensedimenten börjar lösas upp tillbaka i vattnet särskilt under syrefria förhållanden.
– Det långvariga skyddsarbetet för Östersjön har varit värdefullt. Men åtgärderna för att stödja kustvattnens biologiska mångfald har hittills varit otillräckliga. Trots målen har man inte fått bukt på övergödningen, säger Sumelius.
Belastningarna måste fås under kontroll så att naturen kan återhämta sig
Näringsbelastningen bör minskas i hela Östersjöns avrinningsområde. Till exempel borde jord- och skogsbruksstöden kopplas till åtgärder som förbättrar miljöns status och minskar belastningen. Vattenskyddsåtgärderna för den markanvändning som orsakar diffus belastning skulle kunna förbättras, till exempel genom att uppdatera skogslagen och vattenlagen. Åtgärderna för att minska diffus belastning från jordbruket gynnar också ofta kolbindningen.
I regeringsprogrammet förbinder sig regeringen att inleda ett program för frivilligt skydd av även havsnaturen. Utöver skyddet måste marina miljöer med försämrat naturvärde sannolikt iståndsättas och restaureras i linje med internationella mål.
– Utsikterna för att lyckas med skyddande eller restaurerande åtgärder är svaga om de belastningskällorna som har orsakat förlusten av biologisk mångfald och havets försämrade status inte kan minskas eller avlägsnas. Om till exempel en ålgräsäng har försvunnit på grund av övergödning och för grumligt vatten, kommer en transplantering knappast att lyckas om inte vattenstatusen har förbättrats, säger Boström.
För att utarmningen av kustnaturen ska kunna hejdas krävs att kombinationseffekterna beaktas bättre vid all planering och tillståndsgivning. Havsnaturens betydelse bör stärkas vid miljökonsekvensbedömning och tillståndsprövning. Inom havsplaneringen bör byggprojekt styras bort från de mest känsliga och ekologiskt betydelsefullaste områdena.
– Miljön vid kusten förändras snabbt. Vi behöver ökad kännedom om bland annat klimatförändringens och den lokala belastningens kumulativa effekter på kustnaturen. En mera regelbunden och geografiskt heltäckande uppföljning i grunda kustzonen krävs för att kunna dokumentera ändringar i artmångfald och att åtgärdernas mål verkligen uppnås. Tillräckliga resurser bör säkerställas för det här ändamålet, säger Boström.
Naturpanelens rapport ger en översikt över förändringarna i undervattensnaturens biologiska mångfald i den grunda strandzonen och över de belastningar på miljön som driver på förändringarna. Rapporten utgår från en systematisk översikt av forskningslitteraturen. Rapporten har utarbetats inom ramen för projektet LITORE som leds av Finlands Naturpanel i samarbete med ämnet Miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi. Sammanfattningen av rapporten innehåller rekommendationer till stöd för planering och beslutsfattande inom naturpolitiken i Finland.
Rapporten (på finska): https://luontopaneeli.fi/wp-content/uploads/2024/03/suomen-luontopaneelin-julkaisuja-1b-2024-vedenalaisen-luonnon-koyhtyminen.pdf
Sammanfattningen (på svenska): https://luontopaneeli.fi/wp-content/uploads/2024/03/finlands-naturpanels-publikationer-1a-2024-marin-biodiversitetsforlust.pdf