9.9.2021
Övergången till utbildning på andra stadiet ledde till positiva förändringar i välbefinnandet för de flesta elever, det visar en studie som nyligen publicerats vid Åbo Akademi. Studien är den första som undersöker elevernas välmående, engagemang och skolrelaterad utmattning under en längre tidsperiod.
Totalt deltog drygt 1100 elever i åldrarna 13-17 år i studien, drygt hälften (50,9 procent) var flickor. Studien utfördes bland elever från i fem olika skolor under en fyraårsperiod med start hösten 2016. Majoriteten av eleverna (54 procent) talade uteslutande svenska som hemspråk.
– Det finns få studier som tar fasta på hur välbefinnande bland högstadie- och andra stadiets elever utvecklas under en längre tid. För att få en djupare förståelse för hur akademiskt välbefinnande utvecklas under tonåren är det viktigt att samtidigt studera både de motiverande processerna, som skolengagemang, och energikrävande processer som exempelvis skolrelaterad utmattning. Det är också viktigt att belysa de individuella skillnaderna mellan elevernas långsiktiga utvecklingsmönster, säger Anna Widlund, universitetslärare i specialpedagogik vid Åbo Akademi och artikelns huvudförfattare.
För att få fram resultatet använde forskarna sig av en så kallad accelererad longitudinell studieutformning där man dels fokuserade på ungdomarnas utveckling då det gäller skolengagemang, dels på tendenser till utbrändhet, till exempel utmattning, känslor av otillräcklighet och cynism. Man tittade också på kopplingarna till elevernas samtidiga utveckling i matematik och deras utbildningsmålsättningar. Man hittade såväl adaptiva, maladaptiva som asynkrona mönster.
I sitt resultat kunde forskarna identifiera fyra distinkta profiler för skolengagemang och skolrelaterad utmattning bland eleverna i högstadie- och gymnasieåldern: positivt akademiskt välbefinnande, negativt akademiskt välbefinnande, oengagerade och minskande akademiskt välbefinnande. Resultatet visade på skillnader i både skolprestation och utbildningsmålsättningar mellan profilerna.
– Majoriteten av eleverna upplevde en positiv förändring i sin akademiska utveckling efter att de började gymnasiet. Resultaten visar att de flesta verkar vara engagerade i sin skolgång, inte visar några tecken på utmattning, presterar bra och har höga utbildningsmålsättningar. En del visar däremot ganska stabila men motsatta mönster för akademiskt välbefinnande och prestation. För vissa elever kan högt engagemang, prestationskrav och höga måslättningar komma med en prislapp i form av ökad risk för utmattning och känslor av otillräcklighet i skolan. Däremot medför svaga prestationer och sänkta målsättningar inte utmattning för alla elever.
Resultatet visar också att tjejer överlag verkar ha ett något högre skolengagemang än pojkar, men samtidigt känner de mer utmattning och otillräcklighet än pojkar gör.
Fyra profiler med olika ambitioner
Skillnaderna mellan de olika profilgrupperna var uppenbara. Eleverna i gruppen ”positivt akademiskt välbefinnande” trivdes bättre, gick snabbare framåt i matematik och hade höga utbildningsmålsättningar då de övergick till gymnasieutbildning medan eleverna i profilgruppen ”minskande akademiskt välbefinnande” inledde årskurs 7 med höga prestationer och utbildningsmåslättningar, men de utvecklades i en långsammare takt i matematik och sänkte med tiden sina målsättningar.
Matematikprestationerna i elevgruppen ”oengagerade” utvecklades långsammast av alla grupper. Eleverna i den här gruppen hade också en av de lägsta utbildningsmåslättningarna sett till utbildningssträvanden totalt sett. Eleverna i gruppen ”negativt akademiskt välbefinnande” uppvisade de svagaste prestationerna i matematik och hade de lägsta målsättningarna för framtida utbildning.
Även om forskarna kunde upptäcka variationer i såväl engagemang som utmattningstendenser bland eleverna tyder resultaten ändå på att majoriteten av de finländska ungdomarna har relativt positiva och stabila upplevelser av det akademiska välbefinnandet under ungdomsåren.
– En av de viktigaste iakttagelserna är att eleverna visar olika mönster och uttryck för akademiskt välbefinnande, vilket i sin tur tycks ha samband med hur deras matematikprestationer utvecklas. Det här tycks också ha en viss inverkan på vilken nivå av utbildningsgrad de siktar på. Vi vill ändå understryka att alla elever skulle dra nytta av stöd som riktar sig inte bara till deras lärande, utan också till deras känslomässiga välbefinnande i skolan.
Anna Widlund disputerar 17 september med avhandlingen “Development of Academic Well-Being during Secondary Education: Relations to Performance, Motivational Beliefs, and Aspiration”. Doktorsavhandlingen behandlar utvecklingen av ungas skolrelaterade välbefinnande och dess samband med skolprestationer, motivation och utbildningsmålsättningar. Avhandlingen bygger på tre delstudier, varav den här är en.
Artikeln kan läsas i sin helhet här: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0361476X21000564?via%3Dihub#!
Mera information:
Anna Widlund, universitetslärare i specialpedagogik vid Åbo Akademi
E-post: anna.widlund@abo.fi