4.10.2022
Vad händer om skolan inte är rättvis?
Om vi zoomar ut kommer vi att se att grunden för ett demokratiskt och tolerant samhälle bottnar i en skola som är rättvis för alla. Så förklarar professor Juan José Sosa Alonso vid La Laguna-universitet på Teneriffa som ingår i forskarnätverket för icke-affirmativ pedagogik som leds av Åbo Akademi.
Varför är rättvisa en fråga för skolan?
De flesta länder i världen uppfattar att utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet och att det är viktigt att främja likvärdighet och erkänna olikhet. Social rättvisa är därför en viktig utbildningspolitisk princip som styr mycket av hur vi organiserar utbildning. Social rättvisa är ofta förankrat i ekonomiska och politiska intressen, men om vi stannar där i vårt rättvisetänkande har vi dessvärre inte hittat fram till det pedagogiska perspektivet på rättvisa.
Så rättvisa i pedagogiken handlar inte om att alla ska få likadana pennor och suddgummin?
Nej det gör det inte. Eller det är viktigt, men för snävt. Vi är kritiska till att utbildningsforskning reducerar rättvisefrågan till ett så kallat distributivt perspektiv på rättvisa, alltså hur vi fördelar det goda i samhället. Det här intresset har blivit så dominerande att vi nästan glömt den genuint pedagogiska rättvisefrågan.
Vad är problemet med ett distributivt perspektiv på rättvisa?
Distributiv rättvisa är viktigt, men om man redan på förhand bestämt vad rättvisa innebär och överför det via pedagogiken, alltså förväntar att eleverna ska ta emot färdigt serverade sanningar, motverkas i själva verket elevernas förmåga att utveckla sitt moraliskt självständiga tänkande. Det distributiva perspektivet riskerar att underordna skolan till ett instrument för utbildningspolitiska intressen. Vi behöver komplettera med en annan sorts rättvisa, det som Platon kallade dygd, som idag betyder en slags etisk självskapade eller -utvecklande process.
Vilken betydelse har det, tycker du, att utveckla ett alternativt sätt att tänka rättvisa?
Ytterst handlar det om demokratins fortlevnad och om att fostra demokratiska tänkande medborgare. Demokrati förutsätter att du kan lyssna på andra, ta hänsyn, leva med mångfald, komplexitet, utan att förlora sig själv eller ett hopp om en bättre värld, värd att sträva efter. Inte minst i dag ser vi vikten av det här då vi betraktar världen: Trump, Rysslands anfallskrig i Ukraina och den neokonservativa politiken som vill tolka det mesta, inklusive skolan, i ett ekonomiskt nyttoperspektiv.
Hur utvecklar man rättvisan i skolan?
Det börjar med lärarutbildarna. Alla lärare och blivande lärare behöver ha det i sig att de inte ska servera eleverna en färdig värdering, dröm eller koncept. Snarare handlar lärarens uppgift om att hjälpa eleven att hitta rätt information för att formulera sina egna svar. Lärande handlar inte bara om att leda eleverna till kunskap och att bedöma kunskapen, utan att också fråga efter värdet på kunskapen, bedöma dess betydelse för sig själv och andra. Utbildning ska öppna sinnena, inte stänga dem. Vi ser den icke-affirmativa pedagogiken som en fruktbar väg för att arbeta med pedagogiskt rättvisebegrepp.