3.12.2020

Det pedagogiska ledarskapets förnyelsebehov synas inom internationellt  forskningsprogram

Den instrumentella synen på utbildning och kunskap som brett ut sig globalt de senaste årtionden, inte minst inom högre utbildning, skapar oro i forskarvärlden. Utbildningens roll i en innovativ kunskapsekonomi riskerar resultera i en tunnelsyn som inte bereder för den komplexitet vi står mitt i. Det säger Michael Uljens vid Åbo Akademi som leder ett nystartat internationellt forskningsprogram.

– Vi behöver ett mera nyanserat bildningstänkande som alternativ. Det sätt exempelvis universitet leds tvingar oss alla in i en sifferexercis där det mesta kvantifieras. Det mäter effektiv resursanvändning på kort sikt. Det vi behöver göra är att rehabilitera, och delvis rekonstruera, vårt bildningsbegrepp. Den europeiska bildningstraditionen visar sig idag innehålla en kritisk och konstruktiv potential som kan visa på utvägar i ett samhälle där ekonomi, utbildning, kultur och politik ska samexistera på ett hållbart och produktivt sätt, säger Michael Uljens, professor i pedagogik vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi och initiativtagare till det nya internationella forskningsprogrammet Non-affirmative Research in Education.

Programmet driver ett slags paradigmskifte inom utbildningsledarskapet på ett globalt plan. Forskarna tror att ett lyckat ledarskap i framtiden förutsätter ändrat fokus från ett ekonomiserat till ett mera dialogiskt sätt att se på bildningen mellan samhällets och skolvärldens alla nivåer. Tänkesättet förenar forskare från världens alla hörn, till exempel Argentina, Kina, Danmark, Schweiz, Sverige, Tyskland och Storbritannien som nu möts i Uljens nya forskningsprogram där man tar avstamp i den icke-affirmativa pedagogiska teorin.

Uljens ser de pedagogiska frågorna såväl i ett historiskt som nutida globalt perspektiv. Han menar att vi behöver rekonceptualisera den moderna och hermeneutiska bildningssynen för att hantera balansen mellan samtidig kulturell koherens och mångfald, och inte minst framtidens radikala öppenhet.

– Det är en modern problematik som löstes genom att placera språket i nationalstaten som det förenande kittet. Så kunde vi förena pluralism och koherens. Utbildningens referenspunkter har växlat från kyrka över stat till marknadens intressen, säger Uljens.

Han förklarar att det problematiska med en instrumentell nyttoorientering och allt starkare innehållslig styrning av skola och utbildning genom evaluering, är att kravet på radikal innovation och ”thinking out of the box” äventyras. Ändå är det just det som både näringslivet, kulturen och politiken suktar efter. Handlingskraftiga aktörer men som saknar förnuft och värdereflexion som referenspunkter knäar lätt utan ledning. Nu har vi kommit till punkten då det är dags att börja föra en ny diskussion om utbildning, och om demokrati, både lokalt, nationellt och transnationellt. Och då är ledarskapet och styrning av utbildning en central fråga.

För att belysa hur konkret det pedagogiska ledarskapet påverkar vårt samhälle lyfter Uljens upp exemplet Åland och resultaten från Pisaundresökningen 2012. Då alla andra skoldistrikt i landet visade en nedgång i elevernas matematiska kunskaper gick Åland helt emot trenden och visade ett bättre resultat än förväntat, givet regionens utbildningsnivå. Hur kunde det vara så, tänkte Uljens och åkte ut med ett forskarteam för att ta reda på.

– Det visade sig handla om ett samverkande ledarskap. Från kommunal beslutsfattarnivå ända ner på klassrumsnivå. Ålänningarna hade lyckats skapa en dialog mellan de olika nivåerna så att det uppstod en naturlig diskussion mellan rektorer och lärare, läroplansutvecklare och beslutsfattare. Man arbetade mångprofessionellt på alla nivåer. Vill man få till en förändring räcker inte ett klassrumsperspektiv utan det är en förhållningsfråga på ett mycket större plan, och förändringen sker inte över en natt, säger Uljens och fortsätter:

– Bakgrunden till det nya forskningsprogrammet finns således både i tidigare forskning och konkret skolutvecklingsarbete där kommunala bildningsdirektörer och rektorer har varit aktiva. Processerna har beforskats empiriskt och teoriutveckling har pågått aktivt i närmare 10 år. Nu är vi redo att ta en större internationell roll. Den har egentligen kommit ganska steglöst och naturligt.

Nu är vi redo att ta en större internationell roll. Den har egentligen kommit ganska steglöst och naturligt.

Det Uljens och hans forskarnätverk efterlyser är bland annat ett dialogiskt, kollaborativt, systemiskt och utvecklingsorienterat sätt att arbeta med undervisning, läroplaner och ledarskap. Här talar vi om ett flerprofessionellt och lyhört sätt att arbeta där man ger varandra utrymme. Den nya teknologin är ett gott exempel på hur exempelvis ett högskolesamarbete kunde utvecklas, men som är komplext på grund av teknologi, administration, politik, juridik och ekonomi.

– Vi behöver både en blick som fångar växelspelet mellan systemet och individen. Paradoxalt nog tenderar av och till den enskilda individens betydelse försvinna ju högre upp i systemet vi tittar, och i stället börjar det handla om processer, policyer och system. Det amerikanska presidentvalet visar tydligt att vi på makroplanet inte kan glömma individperspektivet.  Exemplets makt är påfallande.

Michael Uljens är mån om att betona den lokala forskningsgruppens betydelse.

– Jag är tacksam för de kolleger och doktorander jag har förmånen att jobba med vid FPV. Våra många gemensamma delprojekt är ju basen för det internationella forskningsprogrammet.

Mera information:

Michael Uljens, professor i pedagogik, Åbo Akademi
Telefon: 0500-663352,
http://blogs2.abo.fi/nat-book/