24.5.2021

Många fördelar med dans i skolan

Dansen behöver tas in i grundskolan och erkännas för vad den är: en konstform, en uttrycksform och ett verktyg som främjar såväl lärande som sociala färdigheter och som alla dessutom behärskar. På sitt eget sätt. Det diskuterades på webbinariet ”Dans i skolan” i slutet av april.

I dag finns dans i läroplanen i de finländska skolorna endast under termen ”mångsidig motionsform” och nämns aldrig som vare sig eget ämne eller metod. Här borde det ske en förändring, anser Sofia Jusslin, postdoktoral forskare i pedagogik vid Åbo Akademi.

– En grundläggande aspekt är att allt lärande är kroppsligt. Dans är kreativa rörelser som kommer naturligt för barn, och forskning visar att dans kan ha en positiv inverkan på välmående, kreativitet och lärande i sig självt. Det finns dessutom många positiva bieffekter av att arbeta med konst, sådant som ofta hamnar utanför de mätningar som mycket av den västerländska skolan baseras på i dag, säger Jusslin.

Nyligen ordnade hon webbinariet ”Dans i skolan” i samarbete med bland andra Annika Sillander, verksamhetsledare vid Regionala danscentret i Österbotten. Evenemanget lockade närmare hundra pedagoger och andra dansintresserade från hela Norden. Jusslin och Sillander är överens om att en av utmaningarna med att få in dans i skolan är att den inte är mätbar.

– Tillträdet till dansen handlar långt om sociopolitiska orsaker. Vi kan bara undra varför dansen inte får lika stort utrymme som till exempel musik eller bildkonst i skolan. Kanske är det för att den allmänna uppfattningen ofta är att dans bara är fluff? Faktum är att genom dansen får barn lära sig kommunikativa färdigheter och att utveckla andra viktiga verktyg som till exempel samspel och problemlösning, säger Sillander.

På vilket sätt då?
Jo, genom att använda sin kropp och att dansa tillsammans med andra lär sig barnet att använda de små byggstenar som är viktiga för interaktionen; att samarbeta, kompromissa och hitta balans. Med sådana fördelar att hämta hoppas Jusslin och Sillander därför att dans i framtiden ska bli en naturlig del av lärarutbildningen och på så sätt hitta in i våra skolor och den dagliga undervisningen.

Det är nämligen här en av dansens största utmaningar ligger, hos lärarna. De behöver få möta och erfara vad dans i skolan är och kan vara. Många är inte införstådda med vad dans i skolan egentligen innebär och en vanlig missuppfattning är att dans i undervisningen betyder att pedagogen ska lära ut koreografi eller att dansen är ett extra moment som ökar arbetsbördan och tar tid från andra läroämnen.
Så är det inte, menar Jusslin och Sillander. Dans i skolan är att utgå från barnets egna rörelser och lösningar. Det ger alla barn möjlighet att lyckas, oberoende vilka fysiska förutsättningar hen har.

– Var vi ska börja är det stora frågetecknet, vi behöver forska mera i hur dansen kan utnyttjas på bästa sätt inom undervisningen. Vi behöver prata om dans i skolan och väcka diskussion, göra det klart att dans i skolan inte är det samma som perfekt koreografi, utan snarare att dansen som uttrycksform och metod ger barnen möjlighet att hitta sitt eget och personliga uttryckssätt, säger Jusslin.

Ett exempel på hur dans kan användas i undervisningen är dansmatte där elever kan använda sina kroppar exempelvis för att gestalta geometriska figurer. Det här fick webbinariedeltagarna testa på tillsammans med dansläraren Ninnie Andersson, lektor vid Göteborgs universitet och Stockholms konstnärliga högskola, som har lång erfarenhet av att möta barn och ungdomar genom dansmatte. Då dansen vävs ihop med vanlig matematikundervisning kan barnen få en ökad förståelse för ämnet: de använder flera sinnen och sin fantasi. Ett annat exempel är att dansa en bok, en pedagogisk metod utvecklad av danspedagogen Sophia Färlin-Månsson från Sverige som kan användas vid språktillägnan för att öka läsinlärning och läsförståelse hos barn.

Sillander och Jusslin lyfter ytterligare fram all den forskning som görs inom olika vetenskapsdiscipliner. Till exempel finns den forskningsbaserade metoden ”Dans för hälsa”, utvecklad av Anna Duberg, forskningshandledare vid Universitetssjukvårdens forskningscentrum vid region Örebro län i Sverige, som kan användas som komplement till skolhälsovård eller som förebyggande och behandlande metod inom primärvård och psykiatri. Forskningsresultaten visar att kravlös dans i grupp med fokus på rörelseglädje kan förbättra upplevd hälsa och minska smärta och symtom på stress.

– Under de senaste åren har det skett en märkbar utveckling i hur dansaktiviteter förverkligas i skolan och vi kan se att attityderna gentemot dansen faktiskt förändrats. Kanske kan det ha att göra med att den trätt fram i populära tv-program, spel och i applikationer. Däremot finns fortfarande ett behov att skapa bättre förståelse för vad dansens roll kan vara i skolan. Jag tror också att det är viktigt att vi kallar dansen vid dess riktiga namn. Den roll som getts dansen är att den har lägre status än andra ämnen, kanske just för att den inte är mätbar, säger Sillander och får medhåll av Jusslin:

– Ja, i dag vet vi att dans kan bidra exempelvis till välmående och kreativitet. Då vi engageras i dans utvecklas också den kroppsliga kännedomen samtidigt som vi aktiverar vår fantasi och inlevelseförmåga. Det här kan utnyttjas på många sätt inom undervisningen utan att det behöver vara till nackdel för något annat ämne. Dansens fördelar kan användas som komplement och den kan integreras i flera ämnen. Det är bara fantasin som sätter gränser för hur dansen kan utnyttjas inom pedagogiken, säger Jusslin.