1.3.2022
Det verkar råda viss förvirring kring hur vårt nya personliga pronomen i tredje person singularis, alltså hen, ska användas. Osäkerheten har antagligen sin grund i att det egentligen finns flera olika hen, som fyller olika funktioner i svenskan. Alexander Aries Rancken, universitetslärare i svenska vid Språkcentret, klargör här för oss vem hen egentligen är.
Idén med pronomenet var att fylla två stora luckor i svenskan. Den ena handlade om språkvård: Konstruktioner som han eller hon kändes klumpiga, och man ville ersätta dem med ett smidigare alternativ. Den andra handlade om inklusion: Män är han och kvinnor hon, men det fanns inget pronomen för sådana som varken är män eller kvinnor, alltså de icke-binära. Man ville då synliggöra dem i språket genom ett eget pronomen.
Vi tar några konkreta exempel:
- Om en studerande vill delta i kursen måste hen anmäla sig före september.
- Vi vet inte ännu vem den nya koordinatorn är, men hen kommer att ha mycket mångsidiga uppgifter.
- En av de anonyma informanterna berättade att hen upplevt orättvis behandling.
- Min kusin skrev att hen kommer att flytta till Vasa i höst.
- Kunden jag precis talade med påpekade att hen fått en felaktig räkning.
I den första meningen talar vi om generisk syftning, eftersom man här förklarar en allmän regel och ingen enskild person egentligen åsyftas.
I de följande meningarna handlar det däremot om en specifik person, och vi ser hur hen även i det avseendet kan användas på flera olika sätt. Det kan vara en person vars identitet och därmed också kön inte är kända, som i den andra meningen. Men så kan det också handla om någon vars identitet nog är känd för talaren men inte för lyssnarna, och då kan hen användas i anonymiserande syfte. Kanske är bara en av informanterna kvinna, och hon skulle i så fall avslöja vem det handlar om.
Så har vi kusinen, vars kön kan antas vara känt och där inget behov av anonymisering eller generisk syftning finns. Här får vi alltså anta att hen är det pronomen kusinen vill bli omtalad med. I den funktionen är hen faktiskt könsspecificerande, till skillnad från de andra exemplen, då det explicit syftar på en icke-binär person. I fråga om kunden blir det svårare: antagligen har talaren på basis av namn, röst och utseende gjort ett antagande om kön, men är medveten om att antagandet kanske inte stämmer eftersom kön inte alltid går så enkelt att sluta sig till. För att vara på den säkra sidan använder då talaren hen, som kan syfta på alla kön.
Kontexten avslöjar alltså vilket hen det är fråga om, fast oklarheter ibland kan uppstå som i allt annat språkbruk.
Det blir allt vanligare att man skriver ut det eller de pronomen man vill bli omtalad med t.ex. i sin e-postunderskrift och på sina hemsidor, vilket ju är praktiskt också med tanke på vetenskapliga referenser. Pronomen i tredje person singularis har som språklig kategori börjat påminna lite om personnamn, på så sätt att de inte kan antas utan de är något vi måste fråga om eller annars få reda på. Könskategorierna är ju något kulturbundet och föränderligt, och på det här sättet kan språket reflektera hur vår syn på dem förändras.
Då du använder pronomen – vare sig det handlar om hon, han eller hen – får du nog räkna med att ibland ta fel. Kanske du säger han om någon som föredrar hen eller hon. Den omtalade personen kan då rätta dig, eller så får du höra av någon annan att det blev fel. Det som många funderar över är hur man ska göra i dessa situationer, och det finns ett alldeles entydigt svar: Visa att du uppfattat, och gå vidare i diskussionen. Blir du defensiv och börjar förklara varför du sade han leder det bara till en obekväm situation för alla parter, men om du helt enkelt fortsätter med rätt pronomen visar det att du respekterar dina medmänniskor. Personer som ofta könas fel tenderar nog dessutom vara ganska trötta på att diskutera sin identitet, och skulle hellre hålla sig till det ursprungliga ämnet ni talade om.
Och om du själv blir kallad hen fast du föredrar han eller hon? Tänk på de olika funktionerna hen har! Jag vill själv bli omtalad som han, men om någon jag inte känner så väl säger hen ser jag det som ett uttryck för att talaren inte vill göra antaganden om mig utan respekterar min identitet.
Språkcentret vid Åbo Akademi är en del av Centret för livslångt lärande.
Artikeln ingår i CLL:s nyhetsbrev 1/2022
Centret för livslångt lärande – startsida