10.9.2024

TEXT: Mia Henriksson

BILDER: Mia Henriksson

SOS – det kan beskriva havets tillstånd men är nu också en bokstavskombination som inger havet hopp. SOS är den korta benämningen på Centre for Sustainable Ocean Science, det vill säga Centret för hållbar havsforskning. SOS är en av fyra interna spetsforskningsenheter vid Åbo Akademi.

De flesta som simmade i Skärgårdshavet i sommar kan hålla med om att havet mår dåligt. Vi möttes av grön gegga, i stället för klarblått vatten. Skärgårdshavet är vad forskarna kallar Finlands sista övergödningshotspot, det vill säga ett område med särskilt allvarlig näringsbelastning och algblomning. Lokalt är Östersjön i ett bedrövligt skick och globalt befinner vi oss i en trefaldig planetär kris, vilket innebär förlust av biologisk mångfald, klimatförändringar och föroreningar.

Havsforskning är avgörande för att förstå påfrestningarna och förändringarna i den marina biologiska biodiversiteten, som är central för samhällets väg mot en mer hållbar framtid. Enligt forskarna har vi globalt sett redan passerat de trygga gränserna för biosfärens balans – det vill säga biologisk mångfald i alla dess aspekter.

Tvärvetenskap är en av nycklarna till att lösa riktigt svåra problem. Inom forskningen talar man och wicked problems ofta översatt till lömska problem. Lömska problem är särskilt svåra att lösa eftersom de involverar en mängd faktorer och variabler, och präglas ofta av motstridiga värderingar och perspektiv. Därför är det bra att samla forskare från olika vetenskapsgrenar kring samma lömska problem.

Det här är vad SOS gör: tvärvetenskaplig havsforskning. SOS utforskar hur mänskliga aktiviteter påverkar den marina biologiska mångfalden och skapar lömska problem.

Havsforskningscentret SOS leds av Anna Törnroos-Remes, biträdande professor i miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi. Förutom biologi omfattar det tvärvetenskapliga arbetet vid SOS kemi, industriell ekonomi, juridik, statsvetenskap och konst – och det är här Skärgårdsinstitutet kommer in i bilden.

Cecilia Lundberg, ordförande för Skärgårdsinstitutet och själv marinbiolog, ser fram emot samarbetet inom SOS.

– Det är viktigt att samarbeta på många plan när problemen man vill lösa är stora. Vid Skärgårdsinstitutet har vi under de senaste åren sysslat med bobarhet i skärgårdsområden, där vi på ett helt nytt sätt utgår från människorna, det vill säga de som bor vid havet eller insjöarna. Genom medborgarforskning involveras skärgårdsborna i bobarhetsanalyserna som de experter de är på sin egen ö. Vi vill involvera människorna och deras förutsättningar att bo i skärgården i vår verksamhet och i forskningen, vi vill gå längre än att bara granska utifrån. Skärgårdsinstitutets roll i SOS är kanske främst att vara en länk mellan forskarna och människorna, såväl skärgårdsborna och deltidsboende, som besökare vid och på havet, säger Lundberg.

De fördelar som Lundberg ser att Skärgårdsinstitutet har av att vara med i SOS är forskningen och kontakterna till forskare.

– Skärgårdsinstitutet är inte ett forskningsinstitut men vi förutsätts samarbeta med forskare i det vi gör. Här ser jag möjligheter att stärka den vetenskapliga grunden för bobarhetskonceptet och ta fram nya, forskningsbaserade initiativ som gynnar både människorna och miljön i skärgården, säger Lundberg.

Både Lundberg och SOS som helhet understryker att man inte endast ska studera problem och utmaningar, utan faktiskt försöka lösa dem.

De lömska problem man tar sig an inom SOS undersöks i Skärgårdshavet och i Ålands havsområde. SOS tillhandahåller vetenskap som kan stöda politiska beslut, identifiera lösningar och ta fram åtgärder för en hållbar miljö – på det här sättet erbjuder man verktyg för att möta den globala biodiversitetskrisen.