Vår ekonomi bygger på att pengar cirkulerar

24.6.2020

Det blev snabbt klart att coronakrisen skulle få stora följder för ekonomin. Finland var ett av de länder som snabbt införde restriktioner och i och med dem hamnade en mängd företag i stora svårigheter.

MfÅA träffade Eva Österbacka, professor i nationalekonomi vid Åbo Akademi i början av april för att prata om de ekonomiska effekterna av coronaviruset. När intervjun gjordes hade resultatet av nedstängningen av samhället precis börjat synas – men förutom att restaurangerna stängde var det främst i form av dystra prognoser som coronaviruset givit sig till känna.

En tanke, som kan låta naiv, som MfÅA vädrade lät så här: I vilken mån är den skada som åsamkats ekonomin allvarlig? Till skillnad från krig och katastrofer där infrastruktur och liv ödeläggs med våld har vi nu en nedstängning: materia och tjänster konsumeras inte, men själva resurserna borde i någon konkret mening inte ha gått upp i rök.

Kan man redan i det här skedet säga något om vad coronaviruset säger om vårt ekonomiska system?

– En sak det tydligt visar är att det är uppenbart att vårt samhälle bygger på att pengarna cirkulerar. Att hindra smittan från att sprida sig har gjort att pengarna stannat och då har vissa branscher drabbats hårt medan andra kanske rentav blomstrar. Dem det går bra för är matbutikerna. Där verkar det vara full rulle och pengarna rullar, verkar det som, minst lika bra som tidigare. Folk köper kanske till och med mer mat där än förut eftersom det inte går att äta på restaurang nu. I parentes sagt blir man till och med förvånad över att de som jobbar i butikerna inte skyddas mera från viruset än vad de gör, säger Österbacka.

– Det är däremot uppenbart att restaurangbranschen mycket snabbt drabbats av stora svårigheter. Om restauranger går omkull på två veckor betyder det att det är den ständiga omsättningen de måste klara sig på, och det visar att personalkostnaderna är höga, att det mycket snabbt inte finns kassa att betala kockar och annan personal med om verksamheten stannar.

Vilka restauranger som drabbats hårdast beror eventuellt på vilken typ av kundkrets man haft. Men överlag har alla servicebranscher som frisörer, fysioterapeuter och skönhetssalonger drabbats kraftigt.

– Verksamheten hos dem tog slut med en gång medan andra bolag har kunnat ställa om mycket snabbt, till exempel de som kunnat börja tillverka handsprit och skyddsutrustning.

– Från sidan har det varit både fascinerande och oroande att följa med: är det en snabbt övergående kris eller inte? Det är omöjligt att säga innan kommersen sätter igång igen. Men det som tål att upprepas är att även om ingen direkt fysisk ödeläggelse skett är hela systemet beroende av att pengarna cirkulerar.

En kortkurs i nationalekonomi

Österbacka säger att en aspekt som kan komma att ändras i och med krisen är tilliten till så kallade just in time-leveranser.

– De har gjort det möjligt att de varor man behöver, tack vare mycket välregisserad men känslig logistik, anländer precis när man behöver dem och därför har många företag avskaffat sin lagerhållning. Vilket sparat dem pengar. Men när produktionen i Kina gått i stå kommer inga varor och då finns heller inget lager att hämta ur. Till exempel bilfabriken i Nystad fick permittera folk för att man inte fick komponenter.

Vad betyder det att staten nu kommer att ha större skuld än tidigare – till vem blir staten skyldig och vad är det man är skyldig?

– När staten behöver mera medel kan staten ge ut obligationer som investerare köper. Det är främst så att banker köper obligationerna som de sedan säljer vidare till andra investerare som pensionsbolag och investeringsfirmor.

Vad är en obligation?

– Det är en slags skuldsedel som inte i sig är detsamma som vanliga pengar. Vari består dess värde?

– Om en bank köper en statsobligation utfärdad av den finländska staten för säg 10 miljoner euro så garanterar den finländska staten att köpa tillbaka obligationen inom en bestämd tid, till exempel om tio år, för samma pengar plus ränta. Räntan är i Finlands fall väldigt låg eftersom vårt kreditvärde är så högt. Under år 2019 och i början av 2020 var räntan till och med negativ. Det anses alltså vara mycket tryggt att köpa en obligation av den finländska staten och därför behöver Finland knappt ge någon ränta på obligationerna – de ändå går åt då säkerheten är så stor. Att Finland kan sälja obligationerna utan att lova just någon, eller till och med negativ, ränta på dem betyder att det är förhållandevis billigt för Finland att skuldsätta sig.

Och bankerna säljer alltså de här obligationerna vidare?

– Ja.

Och poängen för staten att sälja till bankerna är att när bankerna säljer vidare har det uppstått ytterligare pengar i systemet som förhoppningsvis får det att rulla snabbare?

– Ja.

Och varför skulle någon köpa dessa obligationer av bankerna, varför inte helt enkelt sitta på sitt cash om man en gång har?

– För att säkerheten i obligationerna är bättre än att sitta på pengar. Staten har lovat att lösa in obligationerna när de förfaller, på det sättet är obligationer en mycket säker placering.

Man kan alltså visa att man har sin ekonomi på en stadig grund genom att sitta på en obligation utfärdad av den finländska staten?

– Ja. Men staten kan naturligtvis inte utfärda hur mycket obligationer som helst eftersom man förbundit sig att köpa tillbaka dem, med ränta, om än i Finlands fall en låg ränta. Om man säljer ut för mycket obligationer kan ju investerare bedöma att deras värde blir osäkrare, om investerarna alltså anser att Finland skuldsatt sig mera än landet har möjlighet att betala tillbaka i form av återköp av obligationerna. Om investerarna börjar anse att det finns en risk att Finland helt enkelt inte kommer att ha råd att köpa tillbaka sina obligationer kommer deras värde att förknippas med högre risk varpå räntan på dem kommer att öka.

Så när finländska staten säljer obligationer för att finansiera säg, den offentliga sektorn, så räknar man med att det haft en stimulerande effekt på ekonomin, lika med man har fått tillbaka sin investering i bland annat skatter, och det gör att man sedan har råd att köpa tillbaka sina obligationer?

– Ja. Och det här är förstås en risktagning. Men jämfört med till exempel Grekland under eurokrisen får risktagningen anses vara låg. Grekland tvingades sälja obligationer till 15–20 procents ränta. Eftersom varken den grekiska ekonomin eller den grekiska statens inkomster växt så mycket kommer man inte att kunna betala det värde man lovat. Problemet blev större av att EU gav Grekland lån för att Grekland skulle kunna köpa tillbaka obligationerna, för att Grekland sedan genast skulle kunna genast utfärda nya obligationer, möjligtvis till ännu högre ränta vilket gjorde att den grekiska skuldsättningen bara ökade. Detta alltså som ett scenario där obligationerna blir en verklig börda för staten. I Finlands fall är vi inte i en sådan situation.