12.3.2024
Sverige har åtagit sig att klara av att placera en mekaniserad brigad i norra Finland, och dessutom placera en reducerad bataljon i Lettland. Samtidigt behöver Sverige bygga upp sitt militära försvar mer eller mindre från grunden. Vad gäller hotet från Ryssland anser Joakim Paasikivi att fokus kommer att ligga på norra delen av Europa efter att Ryssland återhämtat sig från kriget i Ukraina.
Överstelöjtnant Joakim Paasikivi började aktivt titta på Ukraina som en del av yrket från och med 24 februari 2022. Då var den ryska expansionsambitionen mycket tydligt tillbaka.
– Men i och för sig har jag alltid följt med Ryssland, för att jag är intresserad och för att det är en del av yrket. Intresset förhöjdes också i och med Putins brev till Finland och Sverige i december 2021 då han skrev att vi inte får gå med i Nato.
Paasikivi jobbade som underrättelseofficer vid Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten i Högkvarteret (MUST) i Stockholm med fokus på Balkan och Mali fram tills 2019, efter vilket han tjänstgjorde som huvudlärare i underrättelsetjänst vid Baltic Defence College i Tartu i Estland fram till 2021. Han började som lärare på strategiavdelningen vid den svenska Försvarshögskolan 2021 i tid för att följa de ryska förberedelserna för det som visade sig bli den storskaliga ryska invasionen av Ukraina.
Han har både finskt och svenskt medborgarskap och har gjort sin beväringstjänst vid Nylands brigad. Hans uniform har texten ”jägare” på högra axeln; det hör ihop med att han efter sin tid i Dragsvik fortsatte sin värnplikt vid Norrlands dragonregemente i Arvidsjaur, där han utbildades till vad som då kallades Norrlandsjägare – soldater som specialiserade sig på verksamhet bakom fiendens linjer.
Paasikivi har förekommit flitigt i media både i Finland och Sverige efter Rysslands invasion av Krim och östra Ukraina år 2014 förvandlades till ett fullskaligt totalt erövringskrig mot Ukraina för två år sedan.
När du studerar Ryssland – vad är det du tittar på?
– Jag tittar på allt. Jag försöker se på alla aspekter jag kommer åt.
Vad anser du om att Putin förekommer i media så gott som dagligen?
– Att Putin förekommer i media är bra. Det är bra att vi håller uppmärksamheten på vad som pågår i Ryssland och Ukraina. Att man diskuterar Putins hälsa är däremot irrelevant. Det är astrologi.
När du tittar på krigföringen i Ukraina, vad är det du ser?
– Båda sidor har visat sig vara ganska dåliga på att genomföra combined arms, det vill säga samverka med olika vapenslag, och de är inte särskilt bra på samverkan över huvudtaget. Vilket syns i att de inte klarar av att koordinera större helheter samtidigt och vara snabba och flexibla.
Sverige försöker återta förmåga nu – vad beror det på att man tappade den?
– Det beror på att vi var kollektivt dumma i huvudet. I Sverige verkar pendeln alltid slå från den ena ytterligheten till den andra. Från att vi in på 50- och 60-talen hade det fjärde största flygvapnet i världen och på 90-talet en reserv på 850 000 man skar vi under det tidiga 2000-talet ner markförsvaret med mer än 80 procent och marinen och flygvapnet med 75 till 80 procent.
Hur gick tankegången då?
– It seemed like a good idea at the time. Sovjetunionen hade rasat samman och Ryssland låg åtminstone tillfälligt nere för räkning. Man tog en medveten strategisk risk med att göra sig av med det gamla systemet, med material och allt år 2004. Tanken var att man skulle återta förmågan med nytt material och nya system år 2010.
– Men i stället för att bygga nytt blev försvaret kvar i en utförsbacke på grund av den politik som då rådde, och försvaret tvingades motivera sin existens, man tvingades alltså motivera varför vi över huvud taget sätter pengar på militären. Då motiverade militären det genom att skaffa förmåga att delta i internationella operationer utomlands, vi behövde alltså militär förmåga för att Sverige skulle kunna ta sitt ansvar som en del av den internationella gemenskapen. Och då riktades fokuset på den typen av förband som kan resa utomlands och samverka med allierade förband. Allt det här gjordes alltså för att vi skulle ha kvar någon försvarsmakt.
– Och det är förstås politiskt lätt att motivera ”fredsdividenden”; varför inte sätta alla dessa pengar som går till militären på att utveckla samhället i övrigt? Men, nu när vindarna vänt ser man att den dividenden har ett mycket högt pris när man ska försöka bygga försvaret på nytt.
– Finland gjorde inte så. Försvarspolitiskt behöll man fokus på den granne man alltid kommer att ha på östra sidan gränsen. Man gjorde en effektivisering av förband och krympte organisationen men man skar inte bort förmågan att möta en invasionsarmé.
Vilken typ av försvarsmakt ska Sverige bygga upp nu? Jag tänker främst på vilken typ av landstridskrafter man tänker sig och dimensionen på den.
– Frågan är om vi behöver det som Nato vill ha, och en annan fråga är vad Nato vill ha? Ska vi bygga en expeditionsstyrka som kan operera utanför Sverige. Eller ska vi bygga förutsättningar för ett uppmarschområde med tillhörande logistik? Eller båda två?
– Just nu behöver vi bygga upp stommen på nytt. Vi ska ha en mekaniserad brigad som ska klara av att operera i norra Finland, det vill säga MekB19 i Boden. Och så ska vi ju placera en reducerad bataljon i Lettland.
Alla kostnader man lägger ut just nu för att markera och bygga en avskräckande effekt är avsevärt mindre än de vi drabbas av om vi tvingas slåss mot Ryssland.
– Och särskilt med avseende på den reducerade bataljonen i Lettland finns det frågor om vilken typ av soldater den ska bestå av. Det kan inte vara soldater under utbildning, så det blir antingen fråga om reservister eller yrkessoldater. Det senare, det vill säga yrkessoldater, är att föredra.
Sverige satte upp en yrkesarmé under 2000-talet, hur ser du på det?
– Vi trodde ju att vi kunde skapa en yrkesarmé, men utan volym och med dåligt betald personal. Och nu har Ukraina visat att en värnpliktsarmé kan fungera väl givet att vissa grundförutsättningar finns på plats.
– Värnpliktsarmén är en slags naturaskatt och man kan i fredstid komma undan med att inte utrusta en sådan tillräckligt bra. När jag själv gjorde min beväringstjänst i Nylands brigad 1979 måste jag säga att den utrustning vi tilldelades inte gjorde någon glad även om utbildningen var bra. Yrkesarméer har det goda med sig att de tenderar generera bättre utrustade soldater. Men det kostar sedan också.
När det här skrivs är Sverige inte med i Nato ännu, men om vi antar att Sverige snart är med – hur ser vår gemensamma situation ut då?
– Nato har tre huvudriktningar. Den ena är mot söder med Medelhavet och immigrant och flyktingströmmen där. Och sedan i sydöst med Turkiet och de problemländer Turkiet gränsar mot, inklusive allt som händer kring Svarta havet. Och sedan har vi det norra avsnittet som man får säga, trots att alla områden är jämlika, är mera jämlikt än de andra.
Finland borde visa att man menar allvar med att man är en del av alliansen.
– Vår region är förstås en del av den norra regionen och den sträcker sig från Nordpolen till mitten av Polen. Norge har intressen högt uppe i norr, och det har Danmark också med Grönland. Och det som finns på andra sidan den nordöstra gränsen är Murmansk och den ryska Norra flottan och de armé- och marinförband de har stationerade där. Och sedan har vi Baltikum och Östersjön. Och alla de aktuella länderna behöver motsvara kraven i Natos tredje artikel som handlar om att ha tillräcklig förmåga för att kunna försvara sitt eget territorium.
– Så om Ryssland vill fortsätta expandera i norr så måste de komma åt Bornholm, Gotland, Ösel och Åland. Det för att placera luftvärn och sjörobotsystem där.
Om man tittar på kartan ser det rätt hopplöst ut för Ryssland i Östersjön. De är instängda i östra delen av Finska viken och det de har i Kaliningrad måste man väl ändå säga att inte har några stora förutsättningar att klara sig länge i händelse av krig?
– Jo, på det sättet ser det hoppfullt ut ur vårt perspektiv. Östersjön är ett Natohav. Men för att komma åt de nämnda områdena i Östersjön måste Ryssland flytta upp förmåga högre norrut och det betyder Sankt Petersburgs-området och upp mot Murmansk.
Vad tycker du Finland borde göra som nybliven Nato-medlem?
– Med risk för att provocera: vad Finland kan göra bättre är att ta steget fullt ut nu. Att visa allvar med att man är en del av hela alliansen. Det betyder att man inte bara sitter hemma i Finland utan att man deltar mer i hela Natos verksamhet plus att man också har förband från Alliansen på finsk mark.
– Finland kunde också prata mer med de övriga europeiska länderna och göra mer för att få i gång den militära produktionen i Europa. Man måste på en politisk nivå göra långsiktiga industriella beslut, för vem inom näringslivet vill bygga en fabrik nu och sedan stå utan beställningar om fem år?
– Det borde vara enkelt att motivera. Alla kostnader man lägger ut just nu för att markera och bygga en avskräckande effekt är avsevärt mindre än de vi drabbas av om vi tvingas slåss mot Ryssland.
– Säkerhetsläget har som bekant ändrat alldeles i grunden, för hela Europa och Väst. För att parafrasera den amerikanska författaren William Gibson: tredje världskriget är redan här, det är bara ojämnt fördelat.
I skrivande stund har Ungern, som sista land, godkänt Sveriges Natoansökan.
Peter Hultqvist var Sveriges försvarsminister under åren 2014 till 2022. Han är ordförande för den svenska riksdagens försvarsutskott och han är också ledamot i den svenska försvarsberedningen som förbereder nästa försvarsbeslut.
Hur ser du på Sveriges, Finlands och hela Nordens förhållande till Ryssland efter att kriget i Ukraina på det ena eller andra sättet är över?
– Vi får leva med problemet Ryssland i decennier framöver. Och vad man än kan säga om läget i Ryssland just nu, så kan man konstatera att de tillverkar mycket stora mängder vapen och ammunition, det vill säga de rustar upp och det är något vi måste förhålla oss till.
– Och medan vi pratar slåss Ukraina för sin överlevnad, för sin fortsatta existens. Och Ryssland hotar allas vår säkerhetsordning i grunden, det är det vi har att förhålla oss till.
Varför ansåg du innan våren 2022 att Sverige inte skulle söka om Natomedlemskap?
– Det fanns ju mer än en orsak. Men en av de då aktuella orsakerna att inte ansöka om medlemskap, var att vi inte skulle vrida upp spänningsläget i Finska viken och i Östersjön. Men sedan startade Ryssland storkriget och visade sig vara totalt opålitligt och att de är imperialister i ordets riktiga mening. Då ändrades lägesbilden med besked.