12.3.2024
Stödet för Ukraina kan ligga på lös grund på många håll i Europa efter val där högerpopulister sannolikt kommer att få större makt. Med en Donald Trump vid makten i USA kan det amerikanska stödet för Ukraina också försvagas rejält. I den omedelbara framtiden borde Finland och Norden hitta sätt att samverka så friktionsfritt som möjligt för att hålla läget stabilt i vår del av världen.
Albert Weckman, doktorand vid Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi, säger att vad gäller Natofrågan så var det inte politikerna utan folkopinionen som svängde först, detta som en kommentar på vad Sveriges förre försvarsminister Peter Hultqvist säger i inlägget här intill. Weckmans forskningsområde är säkerhetspolitiska attityder. Han undervisar i säkerhetspolitik och internationell politik.
– Och på grund av att det var folkopinionen som ändrades innan politikernas åsikt ändrade, kan man dra slutsatsen att folkopinionen, när den kommer till uttryck, väger tyngre för beslutsfattarna än man kanske allmänt skulle tro.
Weckman säger att det troligen också fanns politiker i både Finland och Sverige som under en längre tid önskat att länderna gick med i Nato, men först i och med Rysslands fullskaliga angreppskrig bedömde en större del av dem att de kan göra det öppet.
– Man väntade troligen på signaler från folkopinionen, men det här är mina egna spekulationer. Weckman säger att Finland nu borde hitta sin plats i Nato, bland annat genom att inom Nato ytterligare förstärka samarbetet med de nordiska länderna som redan har ett samarbetsorgan i NORDEFCO.
– Det skulle göra att vi har en stabilare grund att stå på om det uppstår problem inom alliansen, som exempelvis kan stavas Donald Trump.
– Det bästa stödet hittar vi i Norden. De nordiska länderna är stabila demokratier som delar en liknande värdegrund och har liknande säkerhetspolitiska utmaningar och intressen. Det här är förstås något vi insett för länge sedan.
Joakim Paasikivi (förra uppslaget) säger att fokuset för Ryssland förr eller senare kommer att skifta till norra Europa, hur ser du på det?
– Fokuset för Ryssland kommer nästan säkert att skifta norrut och det kommer att bli något för oss att förhålla oss till för ingen ser ett snabbt slut på konflikten med Ryssland. På det sättet är Natomedlemskapet mycket önskvärt, det strömlinjeformar våra försvar, och det finns ingen artikel 5 i NORDEFCO som förpliktigar att till att försvara varandra.
Vågar man säga att Nato gör det möjligt för Norden att samarbeta på ett sätt som man inte gjorde innan vårt Natomedlemskap, att det som krävdes för att vi ska kunna samordna våra nordiska försvarsmakter är just Nato?
– Jo, man kan säga det, och ur nordiska samarbetets synvinkel är Sveriges Natomedlemskap är därför en nyckelkomponent.
Varför blir det förr eller senare spänningar i Nordeuropa?
– Man kan inte säga något med säkerhet. Men i och med klimatförändringen smälter havsisarna i norr. Det betyder öppnare hav, hamnar och fungerande transportleder. Det finns massiva orörda naturresurser som många aktörer är intresserade av.
Ryssland vill splittra Europa. Det ligger absolut i deras främsta intresse. Och därför är ett enat Norden en väldigt viktig sak.
– Arktiska rådet har sedan kalla krigets slut varit en symboliskt viktigt kommunikationskanal mellan de arktiska staterna, och därmed också mellan väst och öst. ”High North, Low Tension.” Nu har dock medlemmarna Finland, Sverige, Island, Danmark, Kanada, Norge och USA lagt samarbetet på is. Och Ryssland ser i dagsläget det Arktiska rådet som fientligt.
– Ur rysk synvinkel gränsar ju Arktis till ryskt landområde. Största delen av den ryska gasproduktionen finns i det arktiska Ryssland. Utöver det har Ryssland en hel del oljeproduktion i dessa områden. Men USA, Kanada, Norge, Danmark har också stora landområden som gränsar till Arktis, så intresset är stort också hos dem. Jag är övetygad om att Nato, och de nordiska länderna, kommer att ha en större roll i vad som sker i Arktis i framtiden. Och i och med att det handlar om utvinning av olja, gas och mineraler i kombination med en latent konflikt finns här ingredienserna till både militära konflikter och stora ekologiska katastrofer.
– Vägen över nordpolen är dessutom kort, det vill säga, avstånden är betydligt kortare än man kan tro om man ser på en karta med Mercator-projektion. Om man tittar uppifrån på en jordglob ser man däremot hur nära allt ligger. Finland som har huvudet i Arktis, fötterna i Östersjön, och en lång gräns med Ryssland, kommer att vara en del av de här spänningarna, oberoende om vi vill det eller inte.
– Just nu ligger fokus på Ukraina och på Israel-Palestinakonflikten. Arktis har man inte nämnt på en tid, även om det var aktuellt innan det fullskaliga kriget i Ukraina. Men när man pratar om säkerhetspolitik bör man ha minst fem till tioåriga perspektiv.
– Och nu har vi ännu inte nämnt Kina som ur ett helikopterperspektiv framgångsrikt byggt ut sitt globala inflytande genom användningen av så kallad mjuk makt. Vad gäller framtiden i norr, beskriver sig Kina som en ”närarktisk stat”, trots att man inte har några som helst landområden som gränsar till ishavet. Man är speciellt intresserad av potentiella nya sjöfartsleder.
Hur ser du på den Europeiska Unionens roll i allt detta?
– Som sagt har folkopinionen ett starkt inflytande i det utrikes och säkerhetspolitiska beslutsfattandet. I de kommande EU-valen ser det dystert ut för det fortsatta stödet till Ukraina. Inom EU finns det nio länder som riskerar att skifta ut mot anti-europeiska partier, som också uttalat sig kritiskt till det fortsatta stödet till Ukraina. De mätningar vi ser nu, och dessa prognoser är förstås enbart prognoser, som ger vid handen att dylika partier kan få topplaceringar i Belgien, Frankrike, Nederländerna, Österrike, Tjeckien Ungern, Italien, Polen och Slovakien.
I många andra länder som Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Portugal, Rumänien, Spanien och Sverige, kan EU-kritiska partier också bli stora. Det ryska anfallskriget i Ukraina har visat att Ukraina har en stark försvarsvilja men också att Ukraina är beroende av västerländsk vapenhjälp för att kunna fortsätta försvara sig.
– En gemensam sak som dylika högerpopulistpartier ofta förordar är att man behöver satsa resurser på det egna samhället och ekonomin, framom att skicka skattepengar till andra länder. Konsekvensen är att det gemensamma tänkandet uteblir.
– Det här ser jag som det största orosmomentet för Ukrainas förmåga att försvara sig. Weckman säger att ur försvarssynpunkt bygger ett europeiskt samförstånd på tanken att Ryssland ska tänka att det inte lönar sig, det vill säga att priset är för högt för att ge sig på ett Natoland eftersom man automatiskt då har att göra med hela alliansen.
– Det är alltså frågan om militär avskräckning.
– Ryssland förefaller starkt trots sina enorma förluster. Det kan göra snabba beslut, det är ett auktoritärt land som ser enat ut. Och Ryssland har allierat sig med andra auktoritära länder som känner sig hotade av väst och den västliga demokratin.– Jag ser den europeiska identiteten som en väldigt viktig faktor i vårt kollektiva försvar. Preliminära resultat från min egen forskning visar på ett starkt samband mellan en stark europeisk identitet och en vilja att hjälpa andra medlemsländer militärt. Protektionismen är uppenbart inte bra ur ett kollektivt försvarsperspektiv.
– Ryssland vill splittra Europa. Det ligger absolut i deras främsta intresse. Och därför är ett enat Norden en väldigt viktig sak. Ju mer strömlinjeformat och friktionsfritt vårt samarbete är, desto bättre.
Den norska ögruppen Svalbard har under den senaste tiden, liksom nordligaste Finland, varit föremål för spekulation som en möjlig konfliktzon mellan Ryssland och Nato. Bilden publicerad enligt Creative Commons Attibution-Share Alike 4.0.