29.5.2019
Plast i havet är ett problem som är möjligt att lösa tekniskt – det vill säga det går att få upp skräpet ur havet med den teknologi vi har nu. Det stora problemet är att plast över huvud taget hamnar i havet, och att mängden plast i havet hela tiden ökar. En stor del av plastavfallet består av matförpackningar. Åbo Akademi är med i ett projekt som går ut på att hitta material som ersätter plast i förpackningar och att kartlägga attityderna i matkonsumtionskulturen.
Det uppstår årligen 26 miljoner ton plastavfall i Europa, varav cirka 60 procent är förpackningar. Av dessa förpackningar har 95 procent slängts bort efter en mycket kort användningsperiod. Åbo Akademi är med i ett projekt som kallas Package Heroes, finansierat av Finlands Akademi, där man tillsammans med VTT, Naturresursinstitutet (Luke) och Villmanstrands tekniska universitet söker innovativa hållbara lösningar för att ersätta plast.
Nina Tynkkynen, biträdande professor inom forskningsprofilen Havet vid Åbo Akademi är projektledare för Åbo Akademis andel i Package Heroes. Hon säger att den tekniska delen av forskningen går ut på att undersöka värdekedjan i förpackandet av livsmedel ur ett hållbarhetsperspektiv, och att undersöka möjligheten att ersätta traditionella plastmaterial med biobaserade-, främst cellulosabaserade material.
Vid Åbo Akademi kommer man att koncentrera sig på att forska i konsumentkultur och lagstiftningsmässiga aspekter av förpackandet av livsmedel. Det betyder att forskningen görs av humanister och samhällsvetare. En etnolog undersöker till exempel konsumenternas praxis. Hur använder en vanlig konsument matförpackningen? Och har den ekologiska hållbarheten hos matförpackningar någon betydelse för den vanliga konsumenten?
– Min egen forskning går ut på att undersöka olika tänkbara politiska åtgärder för att befrämja ersättandet av förpackningar baserade på råolja, säger Tynkkynen.
– Avsikten för vår del är att senare kunna ge policyråd för att styra lagstiftningen. Vi ska till exempel ta reda på vilka incitament som fungerar bäst – käpp, morot, predikan, eller en kombination av alla tre?
Finland som föregångare
Teknologiska forskningscentralen VTT som leder projektet ser en stor möjlighet för Finland att utveckla material som kunde ersätta plast. Man ser att Finland kunde ha stora möjligheter i att profilera sig som producent av matförpackningar – och då betonar man även företagaraspekterna av tillverkandet av förpackningar och förpackningsmaterial, vid sidan av den globala ekologin. Centralt i projektet är den europeiska plaststrategin och den färska nationella utredningen av användning av plast. För att åstadkomma en förändring anser VTT att man behöver forska i framtida hållbara råvaror och utvecklingen av dessa, hur man kommersialiserar nya lösningar och hur man åstadkommer en socialt godtagbar reglering av plastförpackningar.
Alla bioplaster som kunde tänkas ersätta råoljebaserad plast är dock inte nedbrytningsbara. Det har fallit på Luke att göra de tekniska analyserna av vilka material som är de bäst fungerande för matförpackningar medan Villmanstrands tekniska universitet undersöker den ekonomiska sidan, det vill säga man hur man bäst befrämjar affärsmöjligheterna.
– I projektet undersöks biomaterialens ekologiska fotspår. Plast är nämligen inte alltid den sämsta lösningen. Man måste titta på hela värdekedjan, säger Tynkkynen.
– En gurka i plastomslag kan till exempel som helhet vara en mera ekologiskt hållbar lösning än en gurka som inte plastas in. Plastas gurkorna inte in ruttnar en för stor del av produktionen innan de når kunderna och kastas en för stor del bort blir totalbelastningen på naturen större än det ekologiska priset för att plasta in gurkorna. Överlag är det svårt att räkna ut hela den ekologiska effekten av förpackandet av mat.
En gurka i plastomslag kan till exempel som helhet vara en mera ekologiskt hållbar lösning än en gurka som inte plastas in. Plastas gurkorna inte in ruttnar en för stor del av produktionen innan de når kunderna och kastas en för stor del bort blir totalbelastningen på naturen större än det ekologiska priset för att plasta in gurkorna.
Plast inte alltid sämst
Plast fungerar nämligen i sin uppgift att skydda en del av näringskedjan mellan producent och konsument. En av de praktiska svårigheterna ligger därför i att hitta lösningar som både tar förpackningarnas avfallsproblem i beaktande och samtidigt fungerar tillförlitligt ur matsäkerhets- och matavfallsaspekt. Det kräver en bra helhetssyn över hela produktions- och användarkedjan. Hos VTT ser man att Finland har en stor potential i förpacknings-, skogs-, mat- och de cirkulära ekonomiindustrierna, likväl som aktör i den biomateriella försörjningskedjan.
– Under en del av projektet kommer vi att samarbeta med snabbmatskedjan Hesburger och utreda vilken betydelse hållbarhet har och kan ha för dem, säger Tynkkynen.
Den finländska forskningen i biobaserade material, särskilt i träfibermaterial är internationellt erkänd. Flera nya biobaserade återvinningsbara material designade för att ersätta konventionella plaster har nyligen utvecklats i Finland men kommersialiseringen av materialen har visat sig vara svår eftersom det krävs en samordning av både tillgång och efterfrågan på marknaden. Å andra sidan utvecklar den finländska matindustrin aktivt produkter som har exportpotential. Övergången från massproduktion till personliga lösningar, från centraliserad till smidigare produktion och distribution, i kombination med större krav på hållbarhet har potential att erbjuda globala möjligheter om man hittar ett sätt att komma åt alla delar av problemet på en gång, enligt VTT.
Package Heroes har en budget på fem miljoner euro. Det som lockade Tynkkynen till projektet var forskningsprofilen Havet.
– Havet är orsaken till att jag blev intresserad, och då just problemet med plast i havet. För en samhällsvetare är plast i havet ett bredare problem än bara skräpet i vattnet. Vi måste undersöka hur problemet kan undvikas, inte bara hur det kan tas bort ur vattnet, vilket är ett tekniskt problem och ett tekniskt problem som kan lösas med befintlig teknologi. Och plast är inte heller ännu ett så stort problem för Östersjön. Men globalt är plastnedsmutsningen av haven ett jätteproblem.
– Och sedan har vi också problemet med mikroplaster som är en helt annan kategori av svårighet eftersom det åtminstone inte ännu finns några tekniska medel att ta bort plasterna med. Största delen av mikroplasterna kommer från vanliga plaster som nöts ner och löses upp. Det går inte att se mikroplasterna, de kommer från till exempel polyten som löses upp i tvätten.
Största delen av mikroplasterna kommer från vanliga plaster som nöts ner och löses upp. Det går inte att se mikroplasterna, de kommer från till exempel polyten som löses upp i tvätten.