24.7.2020
Ny metod inom marin restaurering imiterar naturen
Många marina kustekosystem är hotade p.g.a. människans aktiviteter. Övergödning och erosion är de allvarligaste hotbilderna. Restaurering av marina ekosystem är dyrt och lyckas sällan. Nu har ett internationellt forskarteam visat att man kan förbättra restaureringsresultatet avsevärt för både sjögräs och marskgräs genom att använda bionedbrytbara nät. Studien publicerades den 22 juli 2020 i tidskriften Nature Communications.
Marina växtsamhällen bestående av t.ex. sjögräs, mangrove eller marskgräs är viktiga livsmiljöer för många djurarter och förser mänskligheten med en mängd ekosystemtjänster genom att de hindrar kusterosion, binder koldioxid och producerar syre.
https://www.youtube.com/watch?v=EtsXZyJ0YEI&feature=youtu.be
– Musslor, sjögräs och marskgräs är alla s.k. ekosystemingenjörer vilka omvandlar sin närmiljö och skapar grunden för hela ekosystem. Dessa arter klarar sig sämre ensamma men då de samexisterar ger de varandra en hjälpande hand, säger biträdande professor Christoffer Boström och forskare Karine Gagnon från ämnet Miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi. Båda är medförfattare i studien.
– Arterna behöver varandra för att motverka erosion som uppstår av vågor och vattenströmmar. Enstaka växter och små bestånd klarar inte en storm, men en äng med både musslor och växter gör det galant, förklarar Boström.
– Visst kan man i teorin plantera en hel äng, men det är en dyr operation och innebär att man tar bort en motsvarande mängd växter från något annat ställe, vilket i sin tur utsätts för erosion, preciserar Gagnon.
Att hitta en hållbar lösning för att säkra överlevnaden av små, nyplanterade bestånd är den stora utmaningen inom marin restaurering, menar forskarna.
– Fältexperimenten som publicerades i denna studie utfördes i Sverige, Nederländerna, Bonaire och USA. De visade att både unga marskgräs- och sjögräsplantor hade större sannolikhet att överleva och växte bättre om de skyddades av ett artificiellt rotsystem. För att hjälpa växterna att rota sig använde forskarna ett bionedbrytbart, tredimensionellt nät gjort av bl.a. restprodukter av potatis. Då växterna vuxit till sig och klarar miljöstressen, bryts nätstrukturen ner. Fördelen med denna metod är att det i initialskedet endast behövs en liten mängd växtmaterial och att stödstrukturen försvinner helt, säger Boström.
– En annan styrka i studien är att den innefattar inte bara en marin växtart i en region utan både tempererade och tropiska sjögräs och marskgräsarter från olika regioner, vilket tyder på en generell ekologisk princip inom marin restaurering, förklarar Boström. Denna typ av marina experiment lyckas enbart med hjälp av samarbete mellan experter inom olika discipliner och kontinenter.
Studien är den första i sitt slag och forskningsesultat från övriga länder, inklusive Skärgårdshavet i Finland, analyseras som bäst och skall publiceras i uppföljande artiklar. Studierna anknyter till Horizon 2020 projektet MERCES (Marine Ecosystem Restoration in Changing European Seas) där ett arbetspaket kring restaurering av mjukbottenvegetation i Europa koordineras av Christoffer Boström vid Åbo Akademi.
Den publicerade studien kan läsas på Nature Communications webbplats.