22.3.2019

PRESSMEDDELANDE
22.3.2019
Åbo Akademi
Disputation

Doktorsavhandlingundersöker det sociala lidandet efter det rwandiska folkmordet

Jean d’Amour Banyangas doktorsavhandling i utvecklingspsykologi framläggs till offentlig granskning fredag 29.3.2019 vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi.

Avhandlingen heter Social Suffering and Healing Among the Rwandan Diaspora in Finland and Belgium.

Det rwandiska folket drabbades av ett folkmord på tutsierna 1994. Den etniska rensningen ledde till att många rwandier tvingades i exil och att det skapades rwandiska gemenskaper i diasporan i Afrika, Europa, Australien och Nordamerika. Många av de rwandier som bosatte sig i Finland och Belgien efter att ha överlevt folkmordet 1994 och dess efterverkningar gick igenom en sådan tragedi att de fortsättningsvis lider av de sociala sår som det etniska våldet och folkmordet orsakade dem. Efter en traumatisk upplevelse är det mycket viktigt för de överlevande att upprätthålla en god psykisk hälsa och att ha läkande strategier för att hantera sitt trauma.

Syftet med doktorsavhandlingen är att undersöka det sociala lidande som överlevande efter det rwandiska folkmordet upplever i diasporan i Finland och Belgien, (a) att analysera kyrkans roll före och efter folkmordet, (b) att undersöka de olika former av traumatiska upplevelser under folkmordet bland medlemmarna av diasporan i Finland, (c) att jämföra den psykiska hälsan hos offren för våldtäkt under folkmordet med det mentala välståndet hos dem som föddes till följd av sådan våldtäkt och (d) att jämföra tjänsterna avseende traumahälsa bland folkmordssoffer i Belgien och Finland. Avhandlingen fokuserar på upplevelser och berättelser av hur rwandiska migranter konceptualiserar och skapar mening åt sitt sociala lidande och hur de hanterar sin traumatiska situation på psykologiskt och kulturellt meningsfulla sätt samt genom det västerländska rättssystemet.

Enkäter skickades ut till 27 olika platser i Finland och Belgien, till skolor och kyrkor (13 platser i Belgien och 14 platser i Finland). Sammanlagt 341 respondenter (166 män, 175 kvinnor), 50 från Finland och 291 från Belgien, deltog i studien. Respondenterna hade kommit till Belgien och Finland antingen som flyktingar eller av andra orsaker efter folkmordet 1994. Deltagarna valdes utifrån följande kriterier: De skulle vara över 20 år gamla, de skulle vara infödda rwandier, de skulle kunna det lokala språket kinyarwanda och de skulle ha uppehållstillstånd. Deltagarna blev också intervjuade; intervjuerna bestod av både slutna och öppna frågor, som gav både kvalitativa och kvantitativa data. Datainsamlingen gjordes under 13 månader under perioden 1.8.2015–30.8.2016. De kvantitativa data analyserades med multivariat variansanalys (MANOVA).

Resultaten redovisas i de fyra olika artiklar som presenteras i denna avhandling som beskriver socialt lidande och läkningsprocesser bland den rwandiska diasporan i Finland och Belgien. Respondenterna berättade i intervjuerna att konsekvenserna och efterverkningarna av folkmordet i Rwanda ledde till svåra personliga och sociala trauman. Många av rwandierna i Belgien och Finland drabbades hårt under folkmordet på tutsier 1994; de förlorade en eller flera familjemedlemmar: syskon, föräldrar, hustrur, män och barn samt grannar, vänner och egendom. En del har familjemedlemmar som fortfarande bor utspridda i flyktingläger i afrikanska länder, medan andra är i fängelse. Några av respondenterna har också varit fängslade i Rwanda utan att ha åtalats för något och utan någon kompensation. På grund av de här svårigheterna lider några av sömnsvårigheter, eftersom de inte vet hur deras nära och kära dött och de inte hade tid att ge dem en värdig begravning. Dessutom är det några av de HIV/AIDS-positiva som inte känner framtidshopp. Vad gäller terapi är det relativt få rwandier som fått behandling av belgiska och finländska psykologer och likaså är det få som fått statliga sociala förmåner.

Studie I presenterar en analys av den dubbla rollen religionen spelar med avseende på folkmordet. På grund av att det kyrkliga ledarskapet, både katoliker och protestanter, favoriserade tutsierna innan folkmordet, skapades en etnisk uppdelning. Därför kom de religiösa institutionerna att omedvetet bana väg för folkmordet. Å andra sidan har religionen spelat en viktig roll i copingprocessen efter folkmordet.

Studie II är en både kvantitativ och kvalitativ studie som presenterar data om erfarenheterna av folkmordet bland 40 rwandier som bor i Finland. 57,5 % av respondenterna hade mist en eller flera familjemedlemmar i folkmordet på tutsierna 1994. I detta sampel berättar 72,5 % att de blivit traumatiserade och av dessa har 37,5 % blivit svårt traumatiserade. 50 % berättade att de ofta har sömnsvårigheter, varav 22,5 % mycket ofta. 75 % har mardrömmar åtminstone ibland, varav 30 % ofta och 20 % mycket ofta. 30 % av kvinnorna och 5 % av männen berättade att de utsatts för våldtäkt. Av dem har 15 % av kvinnorna blivit gravida av våldtäkt och 10 % har smittats av HIV/AIDS. 10 % av respondenterna är födda som ett resultat av våldtäkt. Även om 50 % sade att de lever i fred med andra rwandier ansåg 35 % att det är svårt eller mycket svårt med försoning. Sammanfattningsvis kan sägas att rwandier i diasporan i Finland var svårt traumatiserade av folkmordet, och fortfarande, 22 år senare, verkar försoning vara svårt.

Studie III beskriver trauma hos kvinnor som blivit våldtagna under det rwandiska folkmordet och dess efterverkningar och hos de barn som föddes som ett resultat av våldtäkt under folkmordet. När folkmordet mot tutsibefolkningen skedde, användes systematiskt sexuellt utnyttjande, könsstympning och våldtäkt av tutsikvinnor och tutsiflickor för att terrorisera och förinta folkgruppen tutsi. I enkätundersökningen deltog 341 medlemmar av den rwandiska diasporan, alla över 20 år gamla (166 män, 175 kvinnor), bosatta i Finland och Belgien. Av kvinnorna hade 18 (10,3 %) blivit utsatta för våldtäkt och 9 personer (2,6 %) föddes som ett resultat av våldtäkt. Resultaten visar att de kvinnor som hade utsatts för våldtäkt upplevde mycket svårare trauman än de barn som blivit födda som ett resultat av våldtäkt.

Syftet med studie IV var att undersöka copingstrategier och upplevelser av psykologisk behandling hos rwandier bosatta i Belgien och Finland traumatiserade av upplevelserna under folkmordet 1994 och dess efterverkningar. Studien baserar sig på samma enkätundersökning med 341 rwandier som studie III. Resultaten visade att rwandier i Belgien var nöjdare än de i Finland med den terapeutiska behandlingen, aktiviteterna i stödgrupper för överlevande och det sociala stödet i sitt värdland. Rwandier i Finland å sin sida var mer beroende av psykofarmaka och alkohol som copingmekanismer än de som bodde i Belgien.

Jean d’Amour Banyanga disputerar fredagen den 29.3.2019 kl. 12 i Akademisalen, Academill, Strandgatan 2, Vasa. Opponent är professor Victor A. O. Adetula, Nordic Africa Institute, Sverige och kustos är professor Kaj Björkqvist, Åbo Akademi.

Jean d’Amour Banyanga är född 5.7.1973 i Mabanza, Rwanda. Han avlade Master of Arts in Practical theology vid North West University Potchefstroom campus (South Africa) år 2009.

Jean d’Amour Banyanga kan vid behov nås per telefon 040 843 3535eller e-post jean.banyanga@abo.fi.

Avhandlingen finns elektroniskt i Doria:
www.doria.fi/handle/10024/168052?locale=lsv.

Klicka på bilden för att få fram en tryckduglig version.
Bilden får fritt användas av medierna.

Med vänliga ÅA-hälsningar,
Pamela Friström
Kommunikatör