28.2.2024
Skulle lärande smaka bättre i mindre bitar?
Det händer mycket inom livslångt lärande, både i Finland och på ett internationellt plan. Den nationella högskolestrategin för kontinuerligt lärande, som publicerades i slutet av 2022, syftar till att utveckla utbudet för de olika målgrupperna inom livslångt lärande. Målet är tydliga och lättillgängliga helheter, som erkänns och värderas högt av både studerande och arbetsmarknaden och som har ett innehåll som ofta förnyas.
Ett av de viktigaste verktygen är utvecklingen av så kallade mikromeriter, som rekommenderas av EU. De viktigaste egenskaperna hos dessa är deras begränsade omfattning (1–59 studiepoäng), tydligt beskrivna lärandemål, kontinuerlig kvalitetsutveckling av innehållet, samt bedömning och intyg av de uppnådda kompetenserna.
Beskrivningen av en mikromerit kan låta bekant, särskilt för dem som har deltagit i öppna universitetskurser. Så vad skulle egentligen förändras? Den nationella definitionen och positioneringen av mikromeriter i förhållande till andra verktyg för livslångt lärande är fortfarande ett pågående arbete. Samtidigt är det värt att komma ihåg, särskilt i EU-debatten, att många andra länder inte har den tradition av öppen universitetsundervisning som i Finland har utvecklats under en längre tid. Det här kan lätt leda till begreppsförvirring.
Personligen har jag tänkt mig att mikromeriterna kommer att ligga mellan det öppna universitetet, de nuvarande så kallade specialiseringsutbildningarna och traditionella fortbildningar. Målet är att erbjuda akademiskt validerat högkvalitativt innehåll, inklusive bedömning av de förvärvade kompetenserna. Mikromeriterna ska inte, som är fallet med det öppna universitetet, primärt vara delar av universitetens examensprogram, utan separata moduler som är särskilt utformade för att möta de förändrade behoven i arbetslivet, och som kan utvecklas flexibelt och snabbt. Utbudet bör därför i första hand rikta sig till målgrupper som redan har en examen, och så att de kan fördjupa och bredda sina kompetenser på ett flexibelt sätt. Det bör också vara möjligt att välja endast de delar av utbudet som stöder ens egna målsättningar, till exempel en studiepoäng åt gången. Dessa kan sedan användas för att stegvis bygga upp en bredare portfölj av meriterande kompetenser.
Finansieringsbasen för tillhandahållande av livslångt lärande är också under nationell översyn. Undervisnings- och kulturministeriet förbereder sig för närvarande på att höja det öppna universitetets takpris från nuvarande 15 euro/sp till 45 euro/sp, samtidigt som vikten av det kontinuerliga lärandet i universitetens finansieringsmodell sannolikt minskas. Det förberedande arbetet pågår fortfarande, men det är sannolikt att Åbo Akademi också kommer att behöva uppdatera sin prissättning för att möjliggöra ett brett utbud av kurser i framtiden. Det öppna universitetet kommer även i fortsättningen att få en betydande del av sin finansiering från offentliga medel men den andel som deltagarna själva får stå för kommer att öka. De nya mikromeriterna förväntas bli ännu mer marknadsdrivna, både när det gäller innehåll och ekonomi. Arbetsgivarna eller deltagarna själva ska vara beredda att täcka de faktiska kostnaderna. Kostnadsnivån beror på många faktorer och priserna kommer sannolikt att variera mellan olika sektorer och kursformer. Det är dock troligt att priset för en mikromerit kommer att vara betydligt högre än det pristak som för närvarande planeras för de öppna universiteten.
Universiteten kan skapa färdiga mikromeriter om aktuella ämnen som samhället behöver. Specifika kompetensutvecklingsbehov uppstår också ofta direkt inom organisationerna. Dessa kan mötas genom att man tillsammans utformar skräddarsydda utbildningshelheter. Vilka aktuella nya forskningsbaserade färdigheter skulle ta dig framåt? Var skulle Åbo Akademi, tillsammans med andra universitet, kunna hjälpa dig och din organisation att utvecklas genom att skapa nya mikromeriter tillsammans? Vilken typ av implementering skulle vara lämplig för dig och stödja utvecklingen av dina kompetenser på bästa möjliga sätt?
Janne Roslöf,
direktör för Centret för livslångt lärande, CLL
Ledaren publiceras också i nyhetsbrevet CLLsius.