Skriv här det du söker efter!

Sista Sibbofiskaren satsar på förädling

Systrarna Åsa Alaterä (t.v.) och Tanja Åkerfelt i fiskbilen är en vanlig syn i Söderkulla, Sibbo. Foto: Thure Malmberg

På Löparö i Sibbo skärgård driver Tanja Åkerfelt och hennes man Jaakko ett företag som sysslar med både fiske, catering och byggtjänster i skärgården. Sedan 2013 har Tanja officiellt varit yrkesfiskare. Tanja och Jaakko är de sista aktiva utövarna av skärgårdens traditionella näring i Sibbo. 

TAnja Åkerfelt tar upp nät på isen.
Tanja Åkerfelt. Foto: Mariella Raevuori

– Som yngre hade jag fått nog av både hav och fisket. Jag kunde inte tåla lukten av fisk, och utbildade mig till kock för att säkert få stanna på landbacken. Men här är jag nu: fiskare och fiskförädlare i Sibbo skärgård, skrattar Tanja Åkerfelt på Löparö i sydöstra Sibbo intill gränsen mot Borgå. 

Längre västerut i Sibbo finns det andra fiskare, som emellertid håller på att pensionera sig. Tanja och hennes man Jaakko är därmed de sista aktiva utövarna av skärgårdens traditionella näring i Sibbo. 

Visserligen har själva fisket fått vika för en aktiv satsning på fiskförädling, ny teknik och marknadsföring. På fredagar står Åkerfelts fiskbil utanför Alko i Söderkulla i södra Sibbo och till exempel under höstmarknaden på Pörtö gamla skola ligger Åkerfelts robusta, dryga 10 meter långa Kulkuri lastad med delikatesser vid skolbryggan. Ines hette den båten när Åkerfelts köpte henne, och namnet har hon fått behålla.

 – Man skall ju inte byta namn på båtar, det ger otur, säger hon.

Tur har hon och Jaakko haft med satsningen på fiskförädling. Senaste höst gick strömmingen till på Finska viken, och då fick Åkerfelts tillräckligt för egna inläggningar både för strömmingsmarknaden i Helsingfors och för julförsäljningen i Söderkulla. Några andra torg eller marknadsplatser har man inte kapacitet för.

Dagen före julafton var köerna långa till fiskbilen, och både inlagd egenhändigt fiskad strömming och förädlad ädelfisk från olika grossister gick åt på löpande band.

– Men det är dåligt med vildfisken, vi får inte längre ens gös. Laxen kommer vanligen från Norge medan sik och forell har tagits upp av finländska fiskare. Abborren har försvunnit och torsk ser vi sällan. Om det någon sällsynt gång kommer en ål är kölistan lång bland hugade kunder, säger Tanja.

Hennes farfar Georg Åkerfelt flyttade efter kriget från Ekenäs skärgård till Löparö, där pappa Kurt föddes och under många år var yrkesfiskare. Tanja och Jaakko valde att 2013–2014 att gå som fiskargesäller med Kurt som mästare. Utbildningen är ovanlig för en kvinna och har till och med presenterats på ett seminarium i Bryssel. 

Under bolagsnamnet Åkerfelts Service Ab erbjuder makarna vid sidan av fiskförädlingen även cateringverksamhet. Genom ett annat bolag handhar de bland annat även byggtjänster i skärgården.

Men för en yrkesfiskare är problemen är många. 

– Sälarna vill vi inte diskutera hemma, för att inte tala om skarvarna. Vi behöver bara titta ut genom fönstret för att se vad de kan ställa till med på kobbar och skär.
– Byråkratin har ökat. Om vi får en lax ska den genast anmälas till NTM-centralen innan vi tar den iland. Förr ringde vi sjöbevakarna, men sedan övergick vi till det digitala anmälningssystemet. Böcklingen var tidigare viktig när fiskarna i Sibbo förädlade strömming, men det har vi inte börjat med. I stället är gravad och kallrökt lax det vi satsar på, säger Tanja Åkerfelt, fiskare i tredje generationen i Sibbo.

 

Artikelförfattaren Thure Malmberg har jobbat 30 år på HBL som reporter och biträdande redaktionschef. Han har varit medarbetare till Tidskriften Skärgård i över 20 år och har författat ett antal böcker, främst om skärgård och sjöfartshistoria.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 1/2020.

Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!