1.3.2022
Om ledarskap och medarbetskap
I slutet av 1980-talet fick jag mitt första ledarjobb, nämligen som rektor på en skola. Oerfaren, och lite valhänt prövade jag mig fram, gick på fortbildning och fick lära mig mer om ledarskap. Ett ledningsbegrepp som låg i tiden var transformativt ledarskap. Ledaren skulle tjäna som föredöme för medarbetarna, formulera lockande visioner och utveckla verksamheten genom medarbetarskap och delaktighet. Den transformativa ledarstilen var en reaktion på det 80-talets starka personfixering där allt ljus riktades på ledaren och högprofilerade världs- och företagsledare blev stilbildare för den unga och välbetalda Yuppie-generationens ledar-wannabees.
Den här pendelrörelsen, mellan toppstyrt ledarskap å ena sidan och ett mer medarbetarorienterat ledarskap å andra sidan har pågått under de trettio år som jag fått verka i olika ledarroller. Olika ledarideal har avlöst varandra i takt med modets svängningar. I min bokhylla har jag samlat några meter av delvis motstridiga boktitlar och dito ledarrecept som alla har sin förespråkare. Ofta förses begreppet ledarskap med ett biord som indikerar ledarinriktningen, såsom demokratiskt, effektivt, målinriktat, situationsanpassat, meningsskapande, karismatiskt, filosofiskt, mikropolitiskt, pedagogiskt, strategisk, lönsamt, klart, etiskt, hållbart o.s.v. Alla inriktningar verkar på sitt sätt lovande och hoppingivande. Det finns ett positivt skimmer kring ledarskap. Alla ”vet” ju att ledarskap är viktigt, eller hur. De flesta har i alla fall erfarenheter av ledarskap, antingen som ledare eller ledda. Därtill är vi rätt impregnerade av olika ledarideal från filmens och litteraturens värld. Forskare som förhåller sig lite mer kritiskt till managementlitteraturen menar att när ”dekorationerna” plockats bort så finns det sällan så mycket kvar. Slutsatserna blir ofta rätt enkla och pragmatiska såsom att framgång nås med ett engagerat ledarskap, inspirerade medarbetare och en bra organisation.
Med mångårig erfarenhet av att utbilda rektorer är jag ändå inte helt beredd att acceptera alltför burriga generaliseringar eller förenklingar. Jag är övertygad om att man genom utbildning och fortbildning kan förkovra sig som ledare. Att fördomsfritt i lag med andra reflektera kring sitt ledningsuppdrag är en bra och nödvändig tankeövning för alla ledare, oberoende var man befinner sig i sin ledarutveckling.
En alltför kraftfull ledar- eller personfixering tror jag däremot inte att leder till önskat resultat. Ledarskap ska tjäna helheten och inte användas som medel för att boosta självbilden hos en enskild. Mer betydelsefullt och hållbart är att ledaren lär sig uppmuntra och mobilisera medarbetarna som medskapare och delansvariga för utvecklingen av verksamheten. I detta viktiga uppdrag kan utbildning och fortbildning stöda och ge värdefulla verktyg.
Torbjörn Sandén,
Direktör,
Centret för livslångt lärande
Artikeln ingår i CLL:s nyhetsbrev 1/2022
Centret för livslångt lärande – startsida