22.2.2023
John Fritjof Andersson föddes den 14 februari 1891 på Sälgskär i Nagu. Som så många andra skärgårdsbor gick han till sjöss och han förde dagbok på sina resor. Med en vacker handstil och en god formuleringsförmåga antecknar han vind och väderlek, lastning och lossning, alla tillbud och allt slit.
När Fritjof gick iland och blev fiskartorpare på Rågskär i södra Korpo, tog han med sig vanan att skriva dagbok. På Rågskär bodde han med sin hustru Fina och de sex barnen. Fina var en skärgårdskvinna som fiskade och sköt fågel, kände menföret bättre än någon och seglade och rodde i alla väder. Hennes yngsta dotter berättade att den enda gång hon sett sin mamma rådlös var när det föll en rysk bomb på Rågskärs norra udde.
Dagboken från krigsvintern 1940 börjar den 1 januari och slutar den 21 maj. Anteckningarna är kortfattade, de noterar vind, temperatur och hur många ryska flygplan som passerat. På den närmaste bebodda ön, Brunskär, är alla evakuerade, så även de flesta på andra utskärsöar. Rågskär var då en skoglös holme. När Fritjof skriver att han hämtat ”ett lass bar” innebär det att han hämtat brännved för mat och värme från holmar runtomkring. Han skriver mycket sparsamt om fiske, men den 10 januari skrev han ”vi tog upp torskrev men fick ingenting”, och den 14 januari ”Vi tog även upp sköta 2 styck som stått ute 2 dygn och hade 43 strömming”. Vad levde de på dessa kalla månader under krigsvintern 1940?
Dagboken från 1940 präglas av ett förlamande allvar, de dagliga ryska flygplanen står för kontakten med yttervärlden. En annan dagbok från 1946 beskriver en befolkad skärgård där Rågskärs brygga angörs flera gånger i veckan. Tyvärr är det bara dessa två dagböcker som finns bevarade.
Skärgårdshistoria har i hög grad varit en muntlig historia och riskerar försvinna när ingen längre minns och kan berätta. Har historien varit nedskriven så är det någon utifrån som lyssnar och skriver. Dagböckerna från Rågskär är unika, de är skrivna inifrån, i den levda vardagen.
En kommentar om språket: När jag renskrivit dagböckerna har jag följt Fritjofs språk och bara rättat uppenbara slarvfel, förutom i två fall: Fritjof skriver dett men jag skriver det, kallt uttalas på Korpomål med långt a och Fritjof skriver följaktligen kalt, för att undvika missförstånd skriver jag kallt. Korpomålet lyser även igenom när i blir e, till exempel recktigt för riktigt, lekvid för likvid.
Fritjofs vackert tecknade W, ett sjömans-W från kompasser och kartor, använder han i början av en mening. Inne i en sats duger det vanliga enkla v-et ibland.
Artikelförfattaren Tuva-Stina Lindén är pensionerad lärare. Hon är uppvuxen i Pargas och Korpo och har vistats på Rågskär sedan 1970.
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!