Tekniken finns, sägs det ofta i dagens samhälle. Men hur kan den tillgängliga teknologin på bästa sätt stöda lärande av ett visst innehåll? Frågan diskuterades och behandlades på en fortbildning i digipedagogik under temat Enseigner à l’ère du numérique i Évian-les-Bains som Mia Panisse, lektor i franska vid Centret för språk och kommunikation/CLL deltog i under senhösten. Tre universitet, Université Savoie Mont Blanc (USMB), Haute École Spécialisée de Suisse Occidentale (HES-SO) och Université du Québec à Trois-Rivières (UQTR) stod för de tre fortbildningsdagarna, som Panisse hade möjlighet att ta del av inom ramen för Erasmus+ Staff Training Mobility-programmet.
– Målet med fortbildningen var att diskutera och belysa på vilket sätt digitala lösningar på bästa sätt kan motivera studenterna och stöda dem i deras utveckling i samverkan med andra, berättar Panisse.
Studera anatomi utan att kunna se
Ett stort tema var integreringen av studenter med funktionsvariationer. Antalet studenter med särskilda behov har ökat, såväl i Finland som i de franskspråkiga länderna. I Québec utgår UQTR ifrån att det som är bäst för en student som behöver särlösningar också är bra för alla andra – på alla plan. Allt bygger på den kanadensiska lagen om jämlikhet och varje individs rättigheter att utvecklas. Studenterna vid UQTR uppmuntras att med ett team studierådgivare diskutera sina behov när de inleder studierna. Samtidigt diskuteras olika lösningar fram för att underlätta och tillgängliggöra studierna för alla. Universitetet tillhandahåller bland annat hörapparater i alla auditorier och blindskriftsmaskin med kopieringsfunktion finns till förfogande för studenter med nedsatt syn. I praktiken innebär det också att man beaktar bland annat val av golvmaterial, färger och placering av vattenbehållare ur ett tillgänglighetsperspektiv.
– Attityden och servicen gör att man till exempel har haft en blind person som har studerat anatomi. Istället för bilder med kroppsdelar som studenter ska peka ut tänkte man ut andra, kinestetiska, lösningar för den motiverade och hyperintelligenta studenten, berättar Mia Panisse.
Ett system att ta efter?
Vid UQTR förs statistik på olika synliga och osynliga, fysiska och psykiska funktionsvariationer som förekommer bland studenterna. Allt är centraliserat, vilket bland annat innebär att lärare automatiskt ser om det finns personer med särskilda behov på en kurs. Detta är något som Mia Panisse skulle uppskatta även vid Åbo Akademi.
– För närvarande kommer studenter med särskilda behov ibland och talar enskilt med läraren om sina specialbehov. Kanske man kunde införa ett motsvarande system också hos oss? funderar Panisse.
Maria Holmberg