Laura Vahtera vid Språkcentret tilldelades priset Årets lärare vid Åbo Akademis läsårsöppning den 3 september 2020.

I Laura Vahteras klassrum hålls inga monologer över finskans alla kasus. Målet är att förbereda studerandena för det egna arbetslivet, och då är det viktigare med praktiska färdigheter i språket än att fullständigt kunna redogöra för skillnaderna mellan ablativ och illativ.

Sedan 2016 har Laura jobbat som finsklärare vid Språkcentret. Hon är utexaminerad modersmålslärare från Åbo universitet 2008 och innan hon började vid Åbo Akademi jobbade hon vid Yrkeshögskolan Novia. Laura tilldelades priset som Årets lärare på inskriptionen 3.9.2020.

Det var redan i gymnasiet som Laura bestämde sig för att hon ville bli modersmålslärare. Hennes egna, inspirerande, gymnasielärare stod som tydliga förebilder. Tanken var alltså att lära ut finska, på finska, åt finskspråkiga. Men efter att som nyutexaminerad ha läst en arbetsannons från Novia gled Laura in på en annan och oväntad bana.

Laura är till sin bakgrund finskspråkig, men svenska tyckte hon om och var duktig i redan i skolan och gymnasiet. Men efter att ha bott ett år utomlands upplevde hon att hon glömt mycket. När Laura sedan som nykläckt finsklärare började jobba på Novia kom svenskan snabbt tillbaka via arbetsgemenskapen och hon kunde utveckla de egna språkkunskaperna.

– Att sedan söka ett ledigt jobb vid Språkcentret på Åbo Akademi var ett lätt val. Jag visste att Språkcentret erbjuder högklassig utbildning, och att med möjligheterna till tätt samarbete med kunniga och kompetenta kolleger och de fortbildningsmöjligheter som erbjuds skulle jag kunna utveckla mig själv och hålla mig up-to-date, säger Laura.

Praktik, inte grammatik

Eftersom det är möjligt att tenta bort den obligatoriska finskakursen betyder det att de som går den troligtvis har ganska svaga färdigheter i finska. För de som har de allra svagaste kunskaperna erbjuder Spåkcentret en frivillig propedeutisk kurs som förberedelse för den obligatoriska.

– Det kan vara så att de aldrig behövt finska förrän de flyttat till Åbo, säger Laura.

För de studerande som alltid upplevt det finska språket som något av de svårare, om inte det svåraste, av skolämnen har Laura en tydlig utmaning. Men vägen framåt går inte via grammatikboken, utan studerandena får själva staka fram sin väg genom gruppdiskussioner, och senare med egna presentationer.

– Om de inte lärt sig grundgrammatiken i skolan eller gymnasiet kan jag inte magiskt lära dem allt det, konstaterar Laura, som istället uppmuntrar studerandena till praktiska övningar.

I små grupper kan studerandena få diskutera olika grammatiska frågor, exempelvis hur man vet om ett verb ska få -i eller -si i imperfekt. Laura följer med diskussionerna, stöder där det behövs, ger tilläggsinformation där det saknas och klassen går sedan gemensamt igenom alla gruppers resultat, på svenska. Att på finska diskutera finsk grammatik är ingenting hon utsätter sina studerande för.

– Jag använder texter från dagstidningar, och video. Det finns inga läroböcker i finska på högskolenivå, så undervisningsmaterialet måste skapas, säger Laura, som vill att studerandena ska uppleva autentisk finska.

Om de inte lärt sig grundgrammatiken i skolan eller gymnasiet kan jag inte magiskt lära dem allt det.

En höst med utmaningar

Precis som för alla andra påverkar Covid-19-pandemin Lauras arbete. Klassrummet har ersatts med Zoomrum och medan tekniken visserligen fungerar är det svårare att få kontakt och inspirera via datorskärmen.

En återkommande utmaning är också hur de nya studerandena, gulnäbbarna, ska ta till sig kursens innehåll. Kurserna arrangeras fakultetsvis, och Laura sköter om fakulteten för naturvetenskaper och teknik och fakulteten för humaniora, psykologi och teologi. Kurserna innehåller vokabulärövningar med termer gemensamma för hela fakulteten och arbetslivet i stort, och de studerande ges möjlighet att fördjupa sig i det egna ämnets terminologi i de muntliga övningarna och presentationerna.

– De som går kursen sin första höst har kanske ännu inte lärt sig tillräckligt om sitt huvudämne för att ens prata om det på sitt eget modersmål, säger Laura, som gärna skulle se att den obligatoriska finskan kom senare i studierna.

Språkcentrets kurser tenderar att börja redan kl. 8 på morgonen, vilket ibland kan vara en utmaning för den morgontrötte studeranden, speciellt om det funnits orsak att hållas vaken inpå småtimmarna natten innan. Men Laura är van med att ruska liv i eventuella halvsovande ungdomar.

– Sen då man vaknat vid halv nio-tiden har man kanske bättre förutsättningar att lära sig än sent på eftermiddagen. Förstås märker man att det kan bli bråttom på mornarna.

Laura funderar över om det skulle vara möjligt att tillsammans med det finskspråkiga universitetet inleda en slags tandemverksamhet och låta studerandena prata med sina motsvarigheter på andra sidan språkmuren. På så vis skulle båda parter få öva att prata med någon som har det främmande språket som modersmål.

Jag försöker ha en sån stämning i klassrummet att alla ska våga öppna munnen och göra fel och inte vara rädda för att göra fel, för då lär man sig ganska effektivt.

Alla vågar, alla vill

För den som aldrig upplevt sig speciellt duktig i finska eller känner någon speciell vurm för offentliga framträdanden kan det kännas aningen motigt att behöva prata finska inför ett helt klassrum. Laura försöker ändå skapa en bekväm och avslappnad miljö. Det ska vara okej att begå misstag.

– Jag försöker ha en sån stämning i klassrummet att alla ska våga öppna munnen och göra fel och inte vara rädda för att göra fel, för då lär man sig ganska effektivt.

Laura har inte upplevt att någon studerande skulle ha haft en negativ inställning till finskan som språk, men däremot att det finns de som kommer in med inställningen att de aldrig kommer att kunna lära sig finska. Det har kanske varit det svåraste ämnet i skolan, och några kan berätta om lärare som bekräftat att finskan under inga som helst omständigheter är deras starkaste sida.

– Sen har man på något sätt fastnat i idén att jag inte kan, jag lär mig aldrig, det här är så svårt. Och det är kanske det svåraste, att komma över det där tänkandet. För mig har det alltid varit viktigt att hitta det där som inspirerar och motiverar dem att lära sig själv. Jag tycker att med god pedagogik och inspiration kan man komma över ganska mycket.

Priset Årets lärare om 5 000 euro ges ur Harry Elvings legat. Laura Vahtera är universitetslärare vid Språkcentret, som är en del av Centret för livslångt lärande. Enligt prismotiveringen har Vahtera en lärandestil som är inspirerande och motiverande. Många som från tidigare stadier haft negativa upplevelser av finskaundervisning har med Lauras hjälp hittat det intressanta och lockande i att lära sig finska. Laura ser alla studerande, hon är respektfull, uppmuntrande och väldigt motiverad.

Text: Matias Dahlbäck