Skriv här det du söker efter!

Öatlas: Nya vindar på Aspö

Öatlas: Nya vindar på Aspö

Aspö – eller Haapasaari på finska – ligger utanför Kotka. Ön har upplevt mycket under historiens gång. Trots stora förändringar i näringslivet sjuder Aspö av liv än idag, särskilt på sommaren. I denna artikel skriver fackboksförfattaren Ulla-Maija Sievinen om öns många faser.

Aspöborna har genom tiderna fått mycket stimulans och kulturell inspiration från den stora världen. Öbornas har haft en stor informationstörst. Nya influenser har kommit både från sjöfarten och den ivriga handeln som sedan 1200-talet har bedrivits över Finska viken mellan skärgårdsbor på Finlands sydkust och Estlands norra stränder. Denna handel kallades Seprahandel, där sepra är ett gammalt baltiskt lånord som betyder vän eller god bekant (på estniska sõber). Genom århundradena har många kvällar ägnats åt nyheter, historier, sånger och skvaller från de sjöfarande. På så sätt lärde sig öborna att se saker ur helt nya synvinklar.

Under 1800-talet ökade handelsresorna till Europa. Seglatser till England inleddes på 1860-talet och varade till slutet av 1880-talet. I slutet av 1800-talet fraktades gods inte bara till S:t Petersburg, utan även till Tallinn, Narva och Riga. Unga män från Aspö mönstrade gärna på olika handelsfartyg och efter att ha återvänt hem delade de med sig av vad de sett och upplevt med de andra öborna. Även detta ökade Aspöbornas medvetenhet om den stora världen. 

 

Aspöborna invigdes 1858. Öns egen präst, Lauri Haapaniemi, arbetade också som lärare och var en skicklig fotograf. Genom hans lins kan vi än idag följa livet på ön. Prästfrun spelade också en viktig roll i samhället. Vid olika sjukdomsfall visste hon hur man ger första hjälpen, vilket ofta var den enda hjälp som fanns att tillgå för en öbo. Andaktsstunder som ordnades i hemmen fick människor att köpa egna böcker – från bouppteckningar gjorda mellan 1828–47 kan man dra slutsatsen att det i väldigt många hem fanns litteratur. Enligt historikern Yrjö Kaukiainen var denna första våg av det tryckta ordet kännetecknande för skärgården. I byarna på fastlandet, speciellt i inlandet, var den andliga litteraturen betydligt sparsammare.

På bilden, från öst till väst, kan man se kyrkan till höger och i bakgrunden öns symbol, båken i granit, byggd 1862. Foto: Lauri Haapaniemi. Haapaniemi (1881–1946) arbetade på Aspö som lärare och präst under åren 1912–1919. Han förevigade öbornas liv med sin kamera och förekommer även själv på flera fotografier, vilket var möjligt med hjälp av en lång kamerautlösare. Lauri Haapaniemis bilder erbjuder en resa tillbaka i tiden till ölivet för över hundra år sedan.
På bilden, från öst till väst, kan man se kyrkan till höger och i bakgrunden öns symbol, båken i granit, byggd 1862. Foto: Lauri Haapaniemi. Haapaniemi (1881–1946) arbetade på Aspö som lärare och präst under åren 1912–1919. Han förevigade öbornas liv med sin kamera och förekommer även själv på flera fotografier, vilket var möjligt med hjälp av en lång kamerautlösare. Lauri Haapaniemis bilder erbjuder en resa tillbaka i tiden till ölivet för över hundra år sedan.


1889 fattades ett beslut om att bygga en skola på ön. På den tiden tillhörde Aspö Kymmene kommun, som inte såg det som viktigt att bygga en skola på en ö. Öborna fick ett bidrag för skolan av Hans Kejserliga Majestät, men det erhållna beloppet var inte tillräckligt. Så öborna började samla in pengar själva. De sålde lotter till och med i Estland för att stödja skolprojektet. Vinsterna var stiliga, hemgjorda och av estländarna högt värderade skärgårdsstövlar med skaft av sälskinn. Även sågverken i Kotka bidrog med finasiellt stöd. 

I slutet av 1800-talet hade Aspö omkring 300 invånare. Dagarna var fyllda av arbete, men trots detta lyckades man även bygga den skola som stod färdig hösten 1890. Den första lärokursen i hela den finska skärgården gick av stapeln på Aspö. Undervisning gavs i finska, svenska och ryska, räkning och dubbel bokföring, religion, fysik, historia samt nationalekonomi. 40 egentliga elever anmälde sig, men undervisningen väckte ett bredare intresse på ön: ”Till och med de gråhåriga gubbarna vill nu tillfredsställa den kunskapstörst som de inte hade möjlighet att släcka i sin ungdom .”

 

Ännu idag kan man ana historiens vingslag på Aspö. Ön har många gamla släktgårdar som fortfarande är bebodda. Det finns bara ett fåtal fast bosatta, men på sommaren ökar befolkningen till över trehundra. Många av sommargästerna återvänder till sina rötter. Haapasaari Osuuskauppa, Finlands minsta oberoende kooperativ, är viktigt för öborna. Där handlar man och utbyter nyheter. Butiken betjänar kunder året runt, fyra dagar i veckan på vintern och alla dagar på sommaren.

Föreningen Haapasaari-seura ordnar gemensamma fester för medlemmar och öbor. De traditionella Puikkari-dagarna firas i juli med festlig flagghissning, roddtävlingar och kvällsfest. Föreningen står som värd för skolbyggnaden som ägs av Kotka stad, där en konstutställning anordnas på sommaren. Där hålls också familjefester såsom sommarbröllop. I anslutning till skolan finns också öns bibliotek.

Aspö omges av Haapasaaristo, Aspö skärgård, som omfattar många öar och holmar, inklusive Vanhankylänmaa, där kyrkogården ligger. Förutom huvudön finns här flera bebodda öar sommartid. Även utan egen båt är det lätt att ta sig till Aspö, eftersom ön trafikeras av en statlig underhållen färja året runt.

Sommaren 2022 hölls en fest till minne av att lotsarna köpte Aspö skärgård för 180 år sedan. Samtidigt utgavs Aspös 100-års jubileumshistorik, som finns till salu i öns butik och på Maritimcentret Vellamo i Kotka.

 

ULLA-MAIJA SIEVINEN (FM) är fackboksförfattare och frilansande redaktör från Kotka. Hon har skrivit flera böcker om havet och ytterskärgården, såsom verket Haapasaari 180 vuotta som utkom förra sommaren.