29.2.2024
Berit Kurtén har arbetat inom Skolresurs sedan starten för verksamheten 2006–2007. Dessförinnan var hon med och startade upp Kemididaktiskt Resurscentrum, föregångaren till Skolresurs. Efter pensioneringen har Kurtén tid att satsa på det hon brinner för mest.
Eldsjälar i undervisningen kan elever och studerande ibland ha turen att stöta på. Och alla som har stött på Berit Kurtén vet att hon tillhör kategorin som brinner för sitt skrå. Sedan hon blev filosofie magister i kemi, biokemi, fysik och matematik vid Åbo Akademi 1982 och året därpå genomgick en lärarutbildning vid Pedagogiska fakulteten har hon mer eller mindre vigt sitt yrkesliv åt att utveckla undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena på ett eller annat sätt. Vägen gick från lektorat i de naturvetenskapliga ämnena på Åland och vid Skärgårdshavets högstadieskola till högstadiet och småningom gymnasiet i Petalax. Därifrån landade Kurtén som verksamhetsledare vid Kemididaktiskt Resurscentrum vid ÅA 1996. År 2005 inledde hon sina doktorandstudier i kemins didaktik, och 2007 blev hon medarbetare vid Resurscenter för matematik, naturvetenskap och teknik i skolan (nuvarande Skolresurs).
– När verksamheten vid Kemididaktiskt Resurscentrum startade var vi först i landet med ett resurscenter. Det här arbetet pågick i nästan tio år före Skolresurs kom in i bilden, berättar Kurtén.
Med en fot i Skolresurs
Arbetet som verksamhetsledare åt upp en del av Kurténs tid för kemididaktiken och undervisningen, som hon har brunnit mest för. Kurténs doktorsarbete handlade om hur elever jobbar med öppna laborationer i kemiundervisningen. Hon gick i pension från sin tjänst som akademilektor i kemins didaktik hösten 2020 vid lärarutbildningen i Åbo Akademi i Vasa, men har stannat kvar med en fot i Skolresurs – eller i själva verket kanske lite mer än en fot. Hon har haft huvudansvar för flera projekt inom Skolresurs efter pensioneringen, och säger sig vara beredd att fortsätta arbeta med material för undervisning också framöver. Kurtén ser ett behov av till exempel en öppen digital materialbank, som kunde delas brett till lärare och andra intresserade inom fältet.
– Jag vill helst inte ansvara för projekt längre, men jag arbetar gärna inom verksamheten som mentor eller en slags mormor/farmor i gruppen, säger Kurtén.
Från Resurscentrum till Skolresurs
Med sin långa erfarenhet är Kurtén en viktig tillgång för Skolresurs verksamhet. Hon var med i arbetsgruppen som ledde till att Kemididaktiskt Resurscentrum vid ÅA bildades 1996 tillsammans med bland andra Ole Björkqvist. Hon utnämndes till verksamhetsledare, och tog tjänstledigt från sitt arbete som äldre lektor i matematik, fysik och kemi vid Gymnasiet i Petalax. Småningom kom Bengt Stenlund att spela en stor roll för utvecklingen av Resurscentret, och man inkluderade ämnena biologi och geografi samt utökade verksamheten till att omfatta Helsingfors, Åbo och Vasa. Kurtén har arbetat mycket med fortbildning för lärare i de naturvetenskapliga ämnena genom åren, och det är också ett av de områden hon har uppskattat mest att arbeta med inom Skolresurs.
– Nog har det intressantaste varit kontakten med lärarna. Samarbete med lärarutbildningen inom Åbo Akademi är också oerhört betydelsefullt för Skolresurs.
Berit Kurtén betonar vikten av att det finns engagerade lärare, som har en vilja att utveckla undervisningen. Ett drömscenario för Skolresurs skulle vara att några personer får arbeta stadigvarande inom verksamheten. Även om det kan vara svårt att förverkliga i praktiken anser Kurtén att ett system där lärare på fältet skulle ges möjlighet att arbeta på heltid inom Skolresurs till exempel under ett läsår vore det bästa.
– Det finns så många duktiga lärare i skolorna men det är svårt att kombinera en kortare tjänstledighet med läraryrket, menar Kurtén.
Vardagsnära kemiundervisning
En verklighetsanknuten kemiundervisning ligger Berit Kurtén varmt om hjärtat. Att ställa eleverna inför ett problem som ska lösas genom undersökande och öppna laborationer är ett tillvägagångssätt som tilltalar henne. Dagens läroplaner har gått i riktning mot ett naturvetenskapligt sätt att tänka och jobba, och den utvecklingen ger Kurtén sitt bifall åt. Ännu finns utan tvivel mycket att vidareutveckla på området. Hon är kritisk till den faktainriktade undervisningen som leder till att eleverna pluggar till proven och sedan glömmer. Enligt Kurtén borde undervisningen fokusera mera på förståelse av vardagliga fenomen och av den naturvetenskapliga metoden, bland annat genom mera undersökande arbetssätt.
– Jag skulle hoppas att eleverna får möta en undervisning som de upplever meningsfull och intressant. Till exempel genom att fundera över kemin i matlagning, eller hur tvättmedel fungerar kemiskt och vad som ligger bakom olika typer av batterier. Det här är sådant som är en del av elevernas vardag och kan ge förutsättningar för att skapa intresse för ämnet och större möjligheter till att eleverna också utvecklar sin förståelse.
Många strängar på lyran
Också privat har Kurtén många strängar på sin lyra. Hemmet i Österbotten tar sin tid, och om somrarna styr Kurtén helst kosan till Nagu och sommarstället vid havet. Kurtén, som är uppvuxen i Åbo, säger att hennes liv antagligen blev mycket intressantare än det skulle ha blivit om hon inte hade flyttat till Österbotten, men det är ändå den åboländska skärgården och Nagu som står hennes hjärta närmast. De tre barnen och fem barnbarnen finns utspridda över Österbotten och i Stockholm, och bidrar till att Kurtén nog kommer att ha sin bas i Österbotten också framöver, även om hon precis som Skolresurs verksamhet rör sig över både Åboland och Österbotten.
Berit Kurténs doktorsavhandling ”Det var intressant, man måste tänka så mycket”. Öppna laborationer och V-diagram i kemiundervisningen kan läsas i Doria.