14.9.2021
Hållbara utbildningskoncept för kontinuerligt lärande – varför är det så svårt?
Individens möjlighet till fortsatt utbildning är en av framtidens största frågor när det gäller social rättvisa, noterade undervisningsminister Li Andersson i ett tal vid EU Vocational Skills Week i Helsingfors 2019. Kreativa utbildningskoncept för kontinuerligt lärande och stödformer för genomförandet kommer således att vara betydelsefulla när den sociala tryggheten ska reformeras och säkerställas, något som också tydliggjorts i visionen för den finländska högskoleutbildningen och forskningen (Visio 2030). De nordiska länder har alla långvariga traditioner när det gäller att tillhandahålla olika former för lärande i arbetslivet. Men används all denna kunskap? Varför har det visat sig svårt att hitta hållbara och fungerande utbildningskoncept för det kontinuerliga lärandet? Handlar svårigheterna om att vilja, kunna eller förstå, eller är det en resursfråga? Vad kan vi lära av andra?
I exempelvis Danmark finns lång erfarenhet av att ordna kompetensutveckling inom ramen för vuxenutbildning och genom fristående enskilda kompetensutvecklingsinsatser. Sverige har sedan 2015 satsat stort på att erbjuda fler utbildningsplatser inom kommunal vuxenutbildning både på gymnasial nivå och inom högre utbildning. I Norge har regeringen 2020 igångsatt ett utvecklingsprojekt ”Lære hele livet”, en stegvis utvecklingsplan för kompetensutveckling i arbetslivet. I Finland har regeringen initierat en reform av det kontinuerliga lärandet som långsiktigt ska svara på behovet av att utveckla och förnya det egna kunnandet under hela livet. Nya servicesystem ska öka jämlikheten i deltagandet och tillgången till tjänster ska förbättras. Ett nytt servicecenter som ska lyda under Utbildningsstyrelsen ska betjäna utbildningsanordnare och andra aktörer som tillhandahåller tjänster för kontinuerligt lärande.
I en statlig utredning från 2019 (A Study on Structures to Support Continuous Learning – International Benchlearning) granskas strukturerna för kontinuerligt lärande i andra högteknologiska länder jämförbara med Finland som Danmark, Irland, Sydkorea, Nederländerna och Singapore. Studien har utarbetats med hjälp av forskningslitteratur och genom intervjuer och workshoppar med finländska och utländska experter. Flera av jämförelseländerna har försökt stimulera det kontinuerliga lärande genom finansiella incitament riktade direkt till individer, till exempel genom utbildningssedlar. I utredningen noteras att Finland borde överväga skatteavdrag i anslutning till studier med tanke på det kontinuerliga lärandet. Vidare rekommenderas att stödformer för det kontinuerliga lärandet också borde beaktas inom ramen för social- och hälsovårdsreformen.
Det finns således gott om kunnande och stor samlad erfarenhet i våra grann- och jämförelseländer. Utbyte, samarbete och benchmarking är för den skull en välbetänkt handlingsplan när samhällets växande utmaningar, med kompetensbrist, utbildningsklyftor och karriärväxlingar ska omsättas i praktisk handling. Målsättningen för varje utbildningsanordnare behöver vara att finna en långsiktig strategi för kontinuerligt lärande och en struktur för genomförande som stöder denna strategi. Visio 2030 kommer med stor säkerhet att påskynda denna utveckling.
Torbjörn Sandén
Direktör,
Centret för livslångt lärande
Artikeln ingår i CLL:s nyhetsbrev 3/2021
Centret för livslångt lärande – startsida