Skriv här det du söker efter!

Habitability – en väg framåt

Habitability – en väg framåt

I september 2018 bjöd Kökar kommun in Tonino Picula som en del av projektet Coast4us, som ledde fram till bobarhetskonceptet. Bilden är tagen på Källskär, där Picula sitter och dricker äppelmust från Peders Aplagård på Kökar. Foto: Ivan Matić

De bästa och viktigaste experterna på öar är öborna själva. Denna övertygelse gjorde att jag redan från början helhjärtat stödde bobarhetshetskonceptet, säger EU-parlamentariker Tonino Picula, som aktivt arbetat för utvecklandet av metoden.

Under mina år i EU-parlamentet har jag och mina kolleger i intergruppen för hav, floder, öar och kustområden (Searica) hållit fanan högt för de europeiska öarna. Det har handlat om kontinuerliga uppmaningar till kommissionen att överge den osunda ”one-size-fits-all”-metoden, till konkreta åtgärder, såsom initiativet Clean Energy for EU Islands – vi är oerhört stolta över resultaten, men även mycket medvetna om de utmaningar vi fortfarande står inför.

De framsteg som tagits är inte endast tack vare vårt personliga engagemang, utan framför allt på grund av ett långt och givande samarbete med ösamhällena. För mig råder det ingen tvekan om att de bästa och viktigaste experterna på öar är öbor själva.

Det var just denna princip som fick mig att starkt stöda idén om bobarhet, habitability – ett nytt verktyg för att bedöma öars utveckling, baserat på deltagande medborgarforskning. Bobarhetskonceptet står i kontrast mot allt som är fel med ”one-size-fits-all”-metoden, som utarbetats på avlägsna kontor i inlandsstaden Bryssel. Det är min bestämda övertygelse att medborgarnas direkta deltagande i lokal utvecklingsplanering är avgörande för en trovärdig och hållbar politik. Detta gäller särskilt för små ösamhällen som delar många problem, vilka lokalt kan ta sig mycket olika uttryck.

Tack vare Christian Pleijel, upphovsman till bobarhetsanalysen, och Åbo Akademi i vars regi bobarhetskonceptet kontinuerligt utvecklas, medfinansierade jag en onlinekurs i Habitability under pandemivåren 2021. Det blev det första, framgångsrika testet av konceptet och de deltagande öbornas konstruktiva respons hjälpte till att ytterligare förädla metoden. Att öbor från hela Europa fortlöpande inkluderas i utvecklingen av bobarhetsanalysen gör konceptet till ett kraftfullt nytt verktyg.

Fyra personer står framför ett rött hus. På husväggen en skylt med texten Kökar.
Fr.v. Anders Nordström, dricksvattenforskare vid Stockholms Universitet, Christian Pleijel, Tonino Picula och Gunilla Pleijel. Foto: Ivan Matić

En av de nyckelfrågor som jag har tagit upp inom EU handlar om bristen på jämförbar, relevant fakta om de europeiska öarna. Den befintliga EU-strategin är så starkt fokuserad på samhällen på fastlandet, att många för öarna viktiga och relevanta uppgifter inte ens noteras.

Bobarhetskonceptet har potential att kompensera för dessa brister och samtidigt introducera nya, viktiga indikatorer för att mäta utveckling och skräddarsy ny politik. Idén att mäta avstånd i tid förefaller inte så meningsfullt på land, där en kontinuerlig tillgång till viktig infrastruktur oftast är garanterad. För en ö, som kanske bara ligger på ett kort avstånd från fastlandet, påverkas dock kommunikationerna av färjetidtabeller och väderförhållandena till havs. Följaktligen är tid ett mer relevant sätt för ösamhällen att mäta avstånd – ett faktum som nuvarande mätningar konsekvent och totalt ignorerar. Bobarhetsanalysen förstår detta och erbjuder ett meningsfullt verktyg anpassat till små ösamhällen.

På EU-nivå kan vi se en utveckling i rätt riktning, eftersom öarna inte längre ses som en bisak utan omfattas av den vanliga politiken. Tyvärr saknar EU fortfarande heltäckande politiska lösningar som skulle ta itu med öarnas utmaningar och hjälpa dem att utnyttja sin fulla potential. Att ändra detta faktum bör inte ses som ett politiskt val, utan en skyldighet enligt Artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Därför har Habitability inte bara potential att förändra hur ösamhällena kan styra sin lokala utveckling, utan konceptet kan också påverka hur EU skapar en mer inkluderande politik och nya finansieringsmöjligheter. Enligt mig är bobarhetskonceptet tveklöst rätt väg framåt.

 

En man i grått skägg talar i en mikorfon.

 

Artikelförfattaren Tonino Picula är EU-parlamentariker från Kroatien, där han fungerade som utrikesminister 2000–2003. Picula är bland annat ordförande för intergruppen Searica, som arbetar med frågor som rör hav, floder, öar och kustområden. Picula föddes på ön Lošinj i den kroatiska skärgården.

 

Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 1/2023.
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!