Skriv här det du söker efter!

Ett mäktigt sken från Sastmola i söder till Sälgrund i norr

Ett mäktigt sken från Sastmola i söder till Sälgrund i norr

Yttergrunds fyr står klar 1892. Foto: Wikimedia Commons/Riksarkivet

Yttergrund var Nordens högsta fyr då den invigdes 1892. Fyrningsdagböcker från tre viktiga perioder berättar om fyrvaktarens arbete.

September, Söndag 18, tim. 6, min. 15, Eckerman, SSV 6-7, halfklar
Fyren tändes första gången Sistärn No 1 

Så lyder de första raderna i ”Fyrningsdagbok för Yttergrunds fyr år 1892–1893”. Fyrvaktare Eckerman hade vakten den här halvklara septembersöndagen 1892. Efter midnatt tog fyrvaktare Appel vid och antecknade klockan 5.35 att vinden var sydlig, väderleken mulen, Rengöring i apparaturen. Fyrvaktare Sjöström antecknar bymoln och: Satt nytt glas i ett af fyrtornsfönstren, puttsning och rengöring

Så här fortsätter den sirliga handstilen att bokföra nytt lampglas i handlyktan, rappade vid hörnet av kaminen, lysoljefyllning och puttsning i Apparaturen, Appel for till Kyrkbyn för att komma på måndagsmårgon åter, grustransportering, små utjämning på vägarna å gårdsplanen… Dagliga sysslor för att hålla fyren lysande och omgivningen i skick. 

Gamla gulnande fyrdagböcker.
Fyrningsdagböckerna från Yttergrunds fyr. Foto: Mia Henriksson

På Fyrningsdagbokens pärm står det tryckt:

Uti denna dagbok skall dagligen införas allt, hvartill befintliga kolumner föranleda, eller i öfrigt anses kunna lända till upplysning eller kännedom om hvad å fyrinrättningen eller i dess närmaste omgifningar inträffat. Riktigheten af de anteckningar, som i dagboken införas, skall den vakthafvande efter varje sådan anteckning bestyrka med sin egenhändiga namnteckning, initialer eller bomärke.

Följande fyrar kunna från stationen synas: (anteckning härom göres innan dagboken utdelas). Där har antecknats på rad N:o 1: Kaskö (Skjälgrund) och i en särskild kolumn har fyrvaktarna sedan kruxat i de dygn Skjälgrund under vakten varit ”icke synlig”.

 

DEN HÄR vackra, omsorgsfullt ifyllda Fyrningsdagboken och ytterligare två dagböcker från åren 1914–1915 och 1917–1918 hittades i ett skåp i en sommarstuga i Fladan i Sideby. Det var Siv Skogman, uppvuxen i Ömossa, som tömde den fuktskadade stugan innan den revs och hittade dagböckerna. Hennes föräldrar byggde stugan och Yttergrunds fyr har alltid varit närvarande ”åp villon”, eftersom fyrens blinkningar syns där.

– Ingen av oss vet hur böckerna har hamnat här, men jag antar att min pappa Egil har fått eller tagit tillvara böckerna. Han var väldigt fäst vid fyren och på 1980-talet brukade han ta ut folk dit, visa runt och berätta om fyrens historia, säger Skogman.

Hon har för avsikt att erbjuda böckerna till Finlands fyrsällskap eller motsvarande, så att de bevaras för eftervärlden.

 

FARVATTNEN VID Yttergrund är utmanande. På Sideby byaförenings webbplats kan man läsa att på de gamla turbåtarnas tid, då de gick mellan Vasa och Åbo, ansågs platsen vara den värsta av alla. Trots detta fanns det före 1892 bara en kase av trä som sjömärke på Yttergrund. Hela den mellersta delen av Bottenhavet var ett mörkt område långt in mot slutet av 1800-talet, på en sträcka på över 50 sjömil fanns inte en enda fyr. År 1873 byggdes fyren på Sebbskär vid Björneborg, 1875 tändes lampan på Sälgrund vid Kaskö, 1885 sektorfyren på Kallo utanför Björneborg och i september 1892 stod Yttergrund på tur. Vid invigningen sades att fyren på Yttergrund kastar sitt mäktiga sken över det höstliga havet från Sastmola i söder till Sälgrund i norr.

En fyrkommitté hade tillsatts 1880 och efter en del utredningar beslöt man att fyren skulle byggas på den största ön, Yttergrund, där den kunde placeras stadigt på berggrund. År 1890 gav man i uppdrag åt Helsingforsföretaget Maskin & Bro att bygga fyren. Det var inget litet projekt att bygga Nordens då högsta fyr, som är 40,9 meter hög, drygt 43 meter över havet. Fyren i stål uppfördes i Sörnäs i Helsingfors, monterades ner och transporterades i delar till Sideby. På Yttergrunds högsta berg bultade man fast och murade en stenfot med 31 meters omkrets. Tornet delades in i tio våningar, trappan nerifrån upp har 230 trappsteg.

Svartvit gammal bild på en halvfärdig fyr under uppbyggnad.
Yttergrunds fyr under uppbyggnad. Den 2 juli 1892 var man på redan på god väg med bygget. Foto: Wikimedia Commons/Riksarkivet

Ljusanordningar beställdes från Barbier & Co i Paris. Den som installerade lyset var montören Josef Fretz som tre år tidigare varit med om att uppföra Eiffeltornet i Paris. Anordningen var unik på sin tid. Två linsapparater placerades ovanpå varandra så att man vid normalt väder använde den övre, men när sikten blev sämre kunde den nedre brännaren tändas och då syntes ljuset hela 14 sjömil.

Fretz närvarade vid invigningen, liksom också chefen för Wasa lotsfördelning kapten E. Bruun, befälhavaren på lotsångfartyget Willmanstrand löjtnanten Axel Andsten, fyrmästaren Karl Wahlberg och fyrvaktarna Aug. Eckerman, Karl Aug. Sjöström och Aug. E. Appel.

 

I FYRNINGSDAGBOK för Yttergrunds fyr 1914–1915 är det sparsammare med anteckningar, förutom vädret. Dagboken börjar i augusti och på första uppslaget kan man läsa:
Måndag 10:e augusti på eftermiddagen: Ångarn Norden passerade på Nordgående.
Tisdag 11:e augusti på förmiddagen: Broarbete börjadest efter krigets utbrott.
Tisdag 18:e augusti antecknas: Bryggan vid Yttergrunds fyr blef färdig. 

Härefter nämns under flera månader inget om kriget. Anteckningarna handlar om isläget, ett par fartyg i behov av lots men ingen lots fanns att tillgå, ett och annat ångfartyg som passerar. 

Måndag 1 mars 1915: Ryska militären inspekterar fyren, samma sak 9:e mars, 23:e mars, 29:e april. I mitten av april har fyrvaktaren fått order om att taga ner linserna från fyren men några dagar senare Ordas att låta linserna stå. Arbetet på Yttergrund har enligt anteckningarna fortsatt som vanligt trots det härjande världskriget. 

 

OCKSÅ DAGBOKEN för åren 1917–1918 är snål med anteckningar, men de som finns gäller oftast stora händelser, för fyren eller för Finlands historia. 

19:e augusti 1917: De gamla militären rest bort Nya kom istället.
26:e augusti 1917: Nya marin Såldater kom till fyren.
25:e oktober: 1917: Tiligraf kabeln sattes ut.
20:e december: Marin matrosen flyktade från Yttergrund.
28:e december 1917: Ordas af [otydbart namn] genom tilifon att upphöra med vackten.

28:e januari 1918: Inbördes Kriget utbröt öfver hela landet.
7:e februari 1918: Börjadest Skyddskorsvackten på Yttergrund.
18:e februari 1918: Emil Kjellberg Erikson Lundman Grönmark E.Pellfolk F.Jakala drog ut i fältet.
22:a februari 1918: Skydskoren utryckte till Sastmåla.

 

Bild på anteckning i Yttergrunds fyrdagbok. Med sirlig handstil skrivet: Min son Emil reste ut till fronten.6:e mars 1918: min son Emil reste ut till frånten.
Det är den sista anteckningen i Fyrningsdagboken 1917–1918. Vems son han var, det berättar inte dagboken. Men vi vet att den dagen, när Emil reste till fronten, var det sydvästlig vind, 2 meter i sekunden, klart.

 

Källor:

sideby.fi, kulturmiljö.fi och Sven Åström, medlem i Sideby skifteslag. 

Artikelförfattaren Mia Henriksson är kommunikatör vid Centret för livslångt lärande, Åbo Akademi. Uppvuxen i Nagu, bosatt i Åbo.

Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 2/2020. 
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!

 

 

Nattlampan

Yttergunds fyr i modern tid.
Foto: Siv Skogman

Den blinkar bara när ni ser på den, sa pappa. Fyren är en filur.

Men vi barn genomskådade hans utsaga ganska snabbt. Det var han som var filuren och inte fyren.

Yttergrunds fyr har funnits i mitt liv ända sedan jag var barn. Först som en avlägsen mystisk lampa som gjorde att fartyg inte körde på grund, sedan som spännande utflyktsmål med en spiraltrappa som aldrig tog slut, numera som sommarvistets nattlampa.

Det var pappa som berättade om fyren, nästhögst i Finland. En imponerande röd-vit stålpelare som växte upp ur urberget. Vi trodde den skulle blåsa omkull, så smäcker var den. Det var han som rodde oss ut till de röda granitklipporna som omger den, varma släta klippor där vi drack saft och åt bulle. Där vi senare i livet tagit del av sommarens solnedgångar med ett glas bubbel i handen.

I många år körde han små grupper av turister och lägerskolebarn ut till fyren, klättrade de 230(?) stegen upp i tornet med varje grupp även om hans höfter och rygg hade velat annat.

Han tog barnbarnen allra högst upp där det blåste och svajade men där spänningen vann över rädslan. Så fina lampor! Och så fin utsikt! ”Håll i er ordentligt, ni står 43 meter över havet!”

I dag är pappa borta, ingen kör turister ut till Yttergrund. Fyrtornet är stängt för allmänheten. Enstaka båtar söker skydd i den lugna hamnen. Träd och grönska täcker halva fyren från stranden där jag står.

Den har lyst sedan 1892.

Nu är den min nattlampa på stugan.

Siv Skogman.

Tre blinkningar får jag, sedan paus, sedan tre blinkningar till.

Men bara när jag ser på den.

 

Kåseriförfattaren Siv Skogman är uppvuxen i fyrens sken nära Yttergrund i Sideby.

Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 2/2020. 
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!