Skriv här det du söker efter!

Att krympa smart

Att krympa smart

Smart Shrinking platsar bra in i både skärgårds- och landsbygdspolitikens grundtanke att ett område kan vara livskraftigt, trots att det inte växer. Nina Carlsson har skickat in den vackra bilden över gården Länsmans i Kumlinge by.

Skärgårdsborna och folket på landsbygden blir allt färre. Trots detta verkar människorna i landets avfolkningsbygder vara lyckliga och mer tillfreds med livet än finländare överlag. Vad är det vi missar när vi envist stirrar på tillväxten? Kan områden vara livskraftiga trots att mätarna visar på rött?

Senhöstens regionpolitiska diskussion i medierna har dominerats av statistikcentralens befolkningsprognos, som visar att befolkningsantalet minskar i så gott som hela landet. Enligt prognosen finns det om 20 år i Finland inte ett enda landskap där det föds fler barn än vad det dör människor, om fruktsamhetstalet förblir på nuvarande nivå. Trots att det är frågan om ett scenario där man inte beaktar plötsliga förändringar utan utgår från nuläget, är situationen allvarlig. Speciellt de små kommunerna i glesbygden och skärgården ligger illa till. Så är loppet kört?

 

DE DEMOGRAFISKA mätarna förmedlar viktig information, men det är bra att hålla i minnet att perspektivet är snävt och en helhetsbild saknas. Samma gäller om man enbart granskar ett områdes ekonomiska tillväxt. Tur nog är inte verkligheten så svartvit. Ifall man beaktar indikatorer som mäter ett gott liv, såsom människors upplevda lycka och sociala nätverk, ser resultatet genast annorlunda ut. Man kan fråga sig vad som är viktigare ur en enskild invånares perspektiv. 

För att anpassa oss till förändringarna i vår omvärld borde vi ändra vårt grundläggande tankesätt och agerande. Till exempel klimatförändringen påverkar oss alla. Finland för en politik som betonar en hållbar utveckling och en begränsning av klimatförändringen. Målet är att Finland är klimatneutralt år 2035. Trots att en hållbar ekonomisk tillväxt ingår i helheten, är utgångsläget ett helt annat än då man tänker på ”traditionell” tillväxtpolitik. Det är frågan om ett paradigmskifte, var den kontinuerliga ekonomiska tillväxten inte längre styr samhällsutvecklingen. 

Utöver klimatfrågan finns det i regeringsprogrammet flera mål som påverkar lokalsamhället. Främjandet av platsoberoende arbete uppmuntrar oss att tänka på nya sätt att arbeta i framtiden. Mänskans multilokalitet, det vill säga att man bor, arbetar och vistas på olika orter olika tider av året, är ett fenomen man nu börjar beakta allt mer. Det finns en stor potential i deltidsboende, som kunde vändas till en styrka i de krympande områdena. Digitaliseringen kommer också att medföra förändringar i sättet att arbeta samt uppleva sin fritid. Med alla dessa pågående förändringar är det nästan omöjligt att förutsäga hur och var människorna i framtiden kommer att bo, arbeta och spendera sin fritid. 

 

INOM SKÄRGÅRDS- och landsbygdspolitiken har vi redan en tid undersökt vilka alternativ det finns för de områden som inte förefaller livskraftiga i det rådande läget. Det intressanta är ju, att trots att mätarna visar på en fortsatt misär, verkar människorna i dessa områden lyckliga och tillfreds med livet. Företagen klarar sig också, trots att de inte hör till gruppen kraftigt expanderande tillväxtföretag. Missar vi något då vi envist stirrar på tillväxten? Kan områden vara livskraftiga trots att mätarna visar på rött?

En intressant bekantskap är Smart Shrinking eller krympa smart-aspekten, där alternativet till fortsatt tillväxt är en strategi som fokuserar på andra faktorer. Den svenska forskaren Josefina Syssner tillämpar idén om Smart Shrinking på ett lokalt plan. Hon fokuserar på platser där det bor allt färre människor, trots ansträngningar för tillväxt och inflyttning. Hur påverkas skolan och äldreomsorgen när barnen blir färre och de äldre utgör en allt större del av befolkningen? Hur är det att vara politiker, att besluta om visioner och strategier i dessa områden? 

Syssner betonar behovet av långsiktig planering och av att föra strategiska dialoger med invånarna som ett underlag för en lokal anpassningspolitik. Så är inte läget idag, då anpassningspolitiken tyvärr alltför ofta präglas av snabba beslut. Politik handlar om att prioritera och politiken blir väldigt viktig i ett samhälle var resurserna minskar. Då behovet är större än resurserna, måste man prioritera och göra svåra beslut. Det kräver både långsiktig planering och välmotiverade och väl förankrade beslut. En krympande kommun kräver ledarskap som stöder och uppmuntrar beslutsfattarna att göra visioner för en alternativ framtid.

I krympande kommuner är det frågan om att beakta andra resurser än de som betonar tillväxt. Ett starkare samarbete med föreningar, företag och invånare, samt utvecklandet av aktiva nätverk också över gränserna, är resurser som i kommunerna kunde beaktas bättre än idag. Likaså utgör de äldre och deltidsboende i regionen betydande resurser, vars kapacitet vi inte använder. Viktigt i den lokala anpassningspolitiken är också att utgå från områdets platsbundna resurser. 

 

ATT KRYMPA smart utgör ett alternativ till den rådande tillväxtpolitiken. Smart Shrinking platsar väl in i både skärgårds- som landsbygdspolitikens grundtanke att ett område kan vara livskraftigt, trots att det inte växer. Den stöds också av den viktiga hållbarhets- och klimatdiskussionen som måste gå från ord till handling. 

Sist och slutligen är det frågan om att människorna som bor och vistas i området mår bra. Ett gott liv är mycket annat än fortgående ekonomisk tillväxt. Med en grundservice som ger trygghet och ett starkt socialt nätverk kommer man redan långt. Tidpunkten att tänka i nya banor är nu, inte imorgon. Den stora frågan är om vi vågar tänka på alternativa framtidsvisioner, som avviker från den tillväxtorienterade linje som råder idag. 

 

Artikelförfattarna:
Elina Auri är ledande sakkunnig på jord- och skogsbruksministeriet och generalsekreterare för Skärgårdsdelegationen. Hon tillbringar en stor del av fritiden med sin familj på Aspö i östra Finska vikens yttre skärgård. 

Christell Åström är konsultativ tjänsteman på jord- och skogsbruksministeriet och generalsekreterare för det Landsbygdspolitiska rådet. Hon bor på sin hemgård i Sibbo och tillbringar sin fritid med familjen och en skock fyrbenta djur.

Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 4/2019. 
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!