14.6.2022

Orienteringssporten kräver färdigheter som gör den intressant bortom enbart förmågan att röra sig snabbt från en kontroll till nästa. Orienteraren behöver både läsa kartan som berättar vad hon borde se nu och inom snar framtid, samtidigt som hon måste planera framåt och också hålla koll på kroppen i terräng som ofta är svår att röra sig genom.

Trots att jag i snart 40 år har sysslat med min idrottsgren orientering så känner jag mig inte på något sätt fullärd att hantera alla de olika situationer som kan tänkas dyka upp. Orientering och akademiska studier har flera gemensamma nämnare. Det är nog inte en slump att många orienterare jobbar som till exempel ingenjörer eller läkare. I den här grenen lär man sig sådant som man kan ha nytta av i studier eller arbetsliv.

Det kan till exempel gälla förmågan att fokusera och plocka ut det viktigaste. Det räcker inte att man i teorin kan de flesta saker, det gäller att kunna tillämpa allt i praktiken också. Det finns få grenar där man på samma sätt kombinerar det fysiska och det psykiska. Det är inte lätt att hålla tankarna i styr när benen skriker av trötthet och mjölksyra. Då hjärnan måste få socker som bränsle kan det lätt hända att man gör mindre kloka beslut när musklernas kolhydrater börjar sina. Det hela blir inte heller lättare av att underlaget man löper på varierar mycket. Samtidigt som man läser kartan ska man också koordinera benens rörelser. Ibland kan det bli ett och annat snedsteg! Det är mycket att tänka på samtidigt, men det är också det som är tjusningen.

Orienteringens grundprincip är enkel. Det gäller att ta sig så snabbt som möjligt från punkt A till punkt B. Karta och kompass är de enda tillåtna hjälpmedlen. Det finns ändå mycket som kan gå fel och så gott som alla orienterare pratar efter ett lopp om de bommar de gjort. Det kan röra sig om tidsförluster på allt från några sekunder till många minuter. Det är sällan man får till det ultimata topploppet där precis allt stämmer.

Under ett orienteringslopp ska man snabbt ta många beslut. Sprintorientering i stadsmiljö kan verka lätt, men med hög fart där varje sekund räknas så kan skillnaden mellan vänster och höger vara ödesdiger. Det gäller att helt fokusera på nuet samtidigt som man ligger på förhand med kartläsningen. De bästa orienterarna klarar av att göra sin egen prestation oberoende av yttre stimuli. Koncentrationen kan sättas på prov till exempel när man ser en medtävlare eller kommer till en TV-kontroll. Då gäller det att hålla huvudet kallt. I den här grenen är det farligt att börja tänka på slutresultatet. Om man börjar tänka bakåt, som att fundera på ett dåligt vägval man gjort, tappar man lätt fokus. Den enda gången som det lönar sig att tänka bakåt är när man gjort ett misstag och inte vet sin exakta position. Då försöker man fundera ut var man senast med säkerhet visste var man var.

Jag har fått höra av människor att de har för uselt lokalsinne för att börja orientera. Lokalsinne kan tolkas på olika sätt och är inget definierat vetenskapligt begrepp. Nyckeln till förmågan att hitta rätt handlar mycket om vår spatiala förmåga, känslan för var man befinner sig i rummet. En bra orienterare samlar information om terrängen hen passerar och kan snabbt placera in sig på kartan. Den här perceptuella förmågan kan tränas upp. Dagens allemans pryl GPS-navigatorn är förstås inte tillåten som hjälpmedel inom orienteringen. Det känns lite som folk idag blivit för bekväma och inte hittar någonstans utan den. Jag är rädd för att den gör att vi slutar intressera oss för vår omgivning. Det är kanske inte så farligt att gå lite vilse ibland. Det tar lite längre tid att komma fram, men man kanske hittar något på vägen som man annars aldrig skulle ha sett eller upplevt. Livet är fullt av vägval, välj ditt eget och följ det.

Yvonne Gunell
Skribenten är biologi- och geografilärare vid S:t Olofsskolan i Åbo. Hon är alumn från ämnet biologi vid Åbo Akademi. Som orienterare representerar Gunell Pargas IF. Hon har ett trettiotal finska mästerskapsmedaljer på junior- och seniornivå, representerat Finland i Nordiska mästerskapen och Europeiska mästerskapen. Hon har vunnit Tvåmilakavlen och blivit tvåa i Venlojen viesti. Hon tävlar på toppnivå (5:e på FM-medel i D21 som 46-åring år 2021).