28.12.2018
Dalsbrukssonen Severin Johansson var Åbo Akademis första professor i matematik, blev universitetets andra rektor och en medelinsamlare av rang.
Severin Johansson besökte en mattaffär i Helsingfors. Han var i behov av en stor matta men försäljaren hade svårt att hitta någon stor nog. Till slut gick de två männen ner i källaren där försäljaren grävde fram den största mattan han hade. ”Den här blir bra. Åbo Akademi tackar för er donation” sa Severin Johansson och gick. Den häpna mattförsäljaren hade plötsligt bidragit till Åbo Akademis medelinsamling. Mattan används fortfarande i rektors rum i Åbo Akademis huvudbyggnad.
Den här nästan hundra år gamla anekdoten berättas ännu om Severin Johansson, Åbo Akademis andra rektor. På gott och ont handlade mycket om pengar för Johansson. Han härstammade från ett anspråkslöst arbetarhem i Dalsbruk, där han föddes 1879. Han utbildade sig vid Helsingfors universitet och i Göttingen och doktorerade i matematik år 1907. Han undervisade matematik i många skolor, och också vid Helsingfors universitet och Tekniska högskolan. År 1918 utnämndes han till professor i matematik vid det nygrundade Åbo Akademi, han var också prorektor under rektor Edvard Westermarck och medlem i konsistorium så som alla akademins fastanställda professorer, vid grundandet sex stycken.
En temperamentsfull man
En koleriker med imposant habitus, en retoriker som utstrålar auktoritet. Liten och satt, rundlagd och med ett temperament till tusen. Så här beskrivs Severin Johansson i litteraturen.
– Han var en kontroversiell person, delvis säkert på grund av sitt temperament, säger FD Pia Maria Ahlbäck, universitetslärare i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.
Ahlbäck har bidragit till Åbo Akademis hundraårshistorik med kapitlet ”Vetenskapen och offentligheten” där hon studerar hur vetenskaplig auktoritet i offentligheten konstrueras. Det gör hon genom fallstudier av Severin Johansson och Alma Söderhjelm. De var på många sätt olika varandra men hade också en del gemensamt, åtminstone den envishet och det temperament som krävdes för att ta sig fram genom motgångar.
Klassresa
Johansson hade en stor matematisk begåvning och var uppskattad som lärare i matematik, en god undervisning var viktig för honom. Han gav ut en lärobok i aritmetik, skrev om matematikundervisning i Pedagogiska föreningens tidskrift, och fick av regeringen i uppdrag att utarbeta ett förslag till reform av skolundervisningen i matematik.
– Han var vetenskapsman, matematiker och besjälad av att undervisa. Det framgår klart att han var uppskattad som lärare, även om han var mycket auktoritär. Jag har funderat mycket på att han kanske hade levt ett längre och lyckligare liv om han hade fortsatt som professor, säger Ahlbäck.
Istället blev Johansson rektor år 1921, han valdes framom sittande rektor Westermarck.
– Westermarck var en kosmopolit och Finlands vetenskapliga galjonsfigur ute i världen. Han var professor vid London School of Economics samtidigt som han var rektor vid Åbo Akademi, och således mycket borta. Men Johansson, bygdens son, befann sig i Åbo och kunde agera på plats.
Och som vanligt när Severin Johansson agerade så gjorde han det med hull och hår. Han segrade i rektorsvalet, vilket väckte en del missnöje i vissa kretsar.
– Johansson gjorde en rejäl klassresa. Det bidrog till att han var ganska ensam, han var lite av en katt bland hermeliner. Bland annat talade han hela tiden om pengar. Detta framhålls ofta.
Pengar uppfattades vid den tiden, och kanske fortfarande, som ett tabubelagt ämne. Det är inte fint att tala om pengar.
– I den situationen, som den expanderande akademins rektor, var han ju tvungen att få in pengar och säkra finansieringen. Och med tanke på hans bakgrund så var pengar en tydlig realitet för honom, han hade inte fötts in i en välbeställd högborgerlighet, som många andra i de kretsar han rörde sig i. Men hans sätt uppfattades som ganska burdust. Bland annat Alma Söderhjelm skriver i sina memoarer att så fort man träffade på Severin var pengar det första han tog upp.
Med från universitetets första början
Severin Johansson var med från första början när Åbo Akademi grundades. Han föreläste, var styrelsemedlem och rektor för de akademiska sommarkurserna, som anses ha lagt grunden för Åbo Akademis verksamhet. Han var en handlingens människa som fick saker att hända. W.G. Nordström återger i Åbo Akademis 25-årshistorik Johanssons åsikt att akademin i ingen händelse av försiktighetsskäl fick vila på stället. Den måste alltid växa. Severin ska bland annat ha sagt att En akademi blir aldrig färdig. Skall den i sig kunna uppsamla det växlande andliga livets högsta livsyttringar, bör den ständigt resa nya tillbyggnader. Med stillastående börjar efterblivenheten, återgången. Johansson sporrades av akademins framgångar och såg allt mer som sin huvuduppgift att öka akademins tillgångar, han reste kring medan prorektor K.F. Lindman handhade rektorsuppgifterna. Det här väckte kritik, internt tyckte man sig inte ha koll på rektors göromål och vilja.
Severin Johansson levde ett hektiskt liv. Han var också en livsnjutare, bolmade konstant cigarrer och drack. Han var nära vän till Amos Anderson, också han från Kimitoön och av liknande börd, och de reste en del tillsammans och levde det goda livet.
– Men Johansson blev ju vad vi idag skulle kalla utbränd. Han var utarbetad och i ett skede intagen på vilohem, och han led av hjärtproblem. Och jag är övertygad om att han var en ganska känslig person, inte alls så hård som han beskrevs och antagligen ville framstå vara, säger Ahlbäck.
Severins död
Vid inskriptionshögtidligheten hösten 1928, tio år efter att Åbo Akademi grundats höll rektor Severin Johansson ett tillbakablickande tal. I akademins 25-årshistorik beskrivs att rektor med tillfredsställelse påvisade vilka vinningar som gjorts. De första fakulteterna hade utvidgats med flera professorer, två nya fakulteter hade tillkommit, en hel handelshögskola hade skänkts åt akademien och antalet donatorer hade ökat ”till att omfatta svenskfolkets alla skick”. Historikförfattare Nordström skriver: I de bemödanden som lågo bakom denna expansion, hade Severin Johansson själv haft en väsentlig andel. Han kunde också med tillförsikt uttala: ”När vi nu vid tioårsminnet lägga allt till allt, så våga vi väl säga: Det har gått bra. Johansson hoppades i sitt tal också att den man som om tio år skulle stå på samma plats och blicka tillbaka, kunde säga samma sak: det har gått bra. Enligt Nordström var han medveten om att det inte skulle vara han. Ett tilltagande hjärtlidande hade tvingat honom att allt oftare koppla av från rektorsåliggandena. Hans temperament blev allt mera dynamiskt och den ena konflikten följde på den andra, skriver Nordström.
Severin Johansson hann vara rektor för Åbo Akademi i åtta år. Hans andra hustru, Toini Johansson, insjuknade och avled i mars 1929. Severin Johansson var förtvivlad och bruten och några timmar efter hustruns död brast hans hjärta. Vi låter W.E. Nordström och 25-årshistoriken stå för eftermälet: Då budskapet om makarna Johanssons bortgång spred sig i Åbo, utlöste det djup förstämning. Severin Johansson hade i sin livstid varit en ovanlig människa, en hövding. I döden framstod han med andens hjältegloria kring sitt namn. Man erinrade sig hans dådfyllda gärning, hans glänsande orationer, hans tändande ord. Och hans steg ut ur livet hade avslöjat de varma mänskliga känslor, som doldes bakom hans för yttervärlden hårda härskargestalt. Gripande voro de hyllningar, som vid bisättningen i Åbo domkyrka kommo den fallne kämpen till del.
Artikeln ingår i en artikelserie om intressanta personligheter ur Åbo Akademis historia. Serien är ett samarbete mellan Åbo Akademi och Åbo Underrättelser i samband med akademins 100-årsjubileum.