13.9.2022
Renässansskatter från Åbo Akademis bibliotek ställs ut på Åbo slott
Alla kungligheter på den tiden kunde inte ens läsa. Men för en renässansman som Sigismund var ett välförsett bibliotek ett sätt att visa att han följde med sin tid, och att han var rik. Tre praktfulla läderband som tillhört den polska kungen restaureras som bäst vid Åbo Akademis bibliotek.
– Jag vet inte exakt hur boklåsen har sett ut. Jag har sökt idéer från samtida italienska band, slipat och patinerat låsen så att de ska se genuina ut, berättar Mait Luik som är bokkonservator vid Åbo Akademis bibliotek.
Mait Luik ställer som bäst i ordning tre volymer av Galenos medicinska verk, tryckta i Italien på 1550-talet, för utställning. Han har rengjort dem, varsamt lappat trasiga ryggar och hörn och tillverkat nya boklås i mässing.
Verken ingår i den Gadolinska samlingen vid Åbo Akademis bibliotek och är för det mesta inlåsta, tillgängliga bara för forskare och arkivarier. I höst ställs de restaurerade banden ut på Åbo slott som en del av en utställning om renässansen och Katarina Jagellonica.
Banden tillhörde i tiden den polska kungen Sigismund II August (1520–1572) som var Katarina Jagellonicas bror.
– Böcker hade mycket hög status bland adel och kungliga på den tiden. Sigismund hade uppemot 5 000 böcker i sitt bibliotek och hade en egen kunglig bokbindare, berättar Eva Costiander-Huldén, servicechef vid Åbo Akademis bibliotek.
– Kungen handlade inte sina böcker själv utan anlitade sändebud, och läste antagligen aldrig heller själv de här böckerna. Alla kungligheter på den tiden kunde inte ens läsa. Men för en renässansman som Sigismund, kung för den dåtida stormakten Polen, var ett välförsett bibliotek ett sätt att utåt visa att han följde med sin tid, och att han var rik.
De tre banden är alltså medicinska skrifter, skrivna på latin och tryckta i Venedig 1556. Texten är tillskriven Klaudios Galenos, en av antikens mest inflytelserika läkare och medicinska författare, och den främsta auktoriteten inom medicinen långt in på 1600-talet.
– Man kan väl säga att den medicinska vetenskapen utvecklades lite långsammare på den tiden, säger Eva Costiander-Huldén.
Ett utpräglat hantverk
Bokomslagen är tillverkade i läder, dekorerade med blindprägling och ett kungligt så kallat superexlibris med Polens och Litauens vapensköld i guld. Texten ”SIGISMUNDI AUGUSTI REGIS POLONIAE MONUMENTUM 1563” på bakomslaget anger ägare och datum för inbindning.
– Att låta trycka och binda in en bok på den här tiden var en oerhört dyr och tidskrävande affär som krävde en rad olika hantverkare och yrkesmän, från garvare till typsättare till tryckare till bokbindare. Det kunde ta över ett halvt år att färdigställa ett verk som det här, säger Mait Luik.
Det gick till så att kunden först köpte den tryckta inlagan, alltså bokens alla sidor. Sedan lät man en bokbindare binda in inlagan, enligt kundens egna önskemål och budget. Kungliga band kunde till och med vara dekorerade med ädelstenar.
Det som gör de här volymerna värdefulla är proveniensen, deras ursprung och historia. De hör också till de vackraste banden vi har i Gadolinska biblioteket.
De tre Galenos-banden i Gadolinska biblioteket är sannolikt inbundna av Sigismunds hovbindare i Vilnius.
– Bokbranschen var mycket internationell redan då. Inlagan är tryckt i Italien, men pappret är inhandlat från flera ställen. En del sidor har en vattenstämpel som föreställer ett vildsvin. Det talar om för oss att pappret kom från ett pappersbruk i Świdnica, Silesien, i nuvarande Polen. En annan vattenstämpel som föreställer ett ankare och en stjärna berättar att en del av pappret var tillverkat i Venedig, säger Mait Luik.
Pappret är så kallat lumppapper, gjort av lump – gamla textilrester helt enkelt. Lumppappret har längre fibrer än dagens cellulosapapper, är mycket slitstarkt och har ett neutralt pH-värde. Fortfarande skrivs många riktigt viktiga dokument på lumppapper, förklarar Mait Luik.
– De 500 år gamla sidorna i de här böckerna är som om de var tillverkade i går.
Från krigsbyte till professors bokhylla
Hur banden från det kungliga polska biblioteket hamnade i Gadolinska samlingen i Åbo är inte helt klarlagt.
Det Gadolinska biblioteket var alltså kemisten och professorn Johan Gadolins (1760–1852) privatbibliotek. Ett flertal av böckerna i samlingen tillhörde hans far professorn och biskopen Jacob Gadolin (1719–1802) och dennes svärfar professorn och biskopen Johan Browallius (1707–1755). Samlingen omfattar alltså tre professorsgenerationers förvärv och är en helhet av vetenskapliga verk men också mer praktisk litteratur.
– Det är troligt att de tre Galenos-volymerna ingick i det enorma krigsbyte som svenskarna tog från Öst- och Centraleuropa under de ständiga krigen på 1600-talet. Sverige var fattigt, låg i periferin och behövde kulturellt kapital, och böcker hade status- och symbolvärde också för det svenska hovet, berättar Eva Costiander-Huldén.
Johan Browallius fick sannolikt i nåt skede möjlighet att köpa verken i Sverige, kanske för att de inte var tillräckligt gamla eller tillräckligt nya för att vara intressanta för andra boksamlare.
– Det som gör de här volymerna värdefulla är just proveniensen, deras ursprung och historia. De hör också till de vackraste banden vi har i Gadolinska biblioteket. Sen kan jag tycka att de till synes oansenliga, slitna små böckerna i samlingen som handlar om täckdikning, potatisodling eller brännvinsbränning och vanliga människan, innehållsmässigt är mer värdefulla. Men det beror på vem du frågar.
Gadolinska biblioteket upptogs i det nationella registret för Unescos världsminnen 2017. Utställningen Prinsessans resa om Katarina Jagellonicas liv och värld öppnar i Åbo slott den 2 november.