Östersjöns styrning är stark

Östersjön mår lite bättre än för några år sedan. Det behövs visserligen ännu stora åtgärder för att få havet friskt och i ekologisk balans, och återhämtningen räcker länge oberoende av åtgärder. Hoppfullt är ändå att det på många olika nivåer av samhället görs ett omfattande arbete för att förbättra Östersjön.

– Det finns ett uppenbart problemtryck inom området. Till exempel diskuterar vi alger nästan varje sommar. Beslutsfattarna är definitivt medvetna om problemen, säger Marko Joas, professor i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi.

– Medvetenheten är en sak. En annan sak är att vi har ett styrningssystem i Östersjöområdet som är rätt unikt. Styrningen är väldigt omfattande, nätverksbaserad och stor både till formen och till antalet organisationer, samt graden av intresse.

Östersjöns avrinningsområde består av många stater som alla har sina egna juridiska regler och styrsystem. Koordineringen har ändå kommit långt. Mycket tack vare EU, som genom att harmonisera bestämmelserna med direktiv som EU Water Framework Directive (WFD), EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD) och EU Maritime Spatial Planning Directive (MSPD) underlättat och styrt upp samarbetet. Den juridiska, ekonomiska och informationsmässiga styrningen börjar vara heltäckande.

I praktiken syns detta i en mängd olika former av samarbeten. Dels mellan olika statliga enheter, dels i form av Helsingforskommissionen, HELCOM, som mellanstatlig organisation med Östersjöfrågor på agendan. Dels finns också organisationer som arbetar inom många sektorer med aktörer från både offentliga och privata sidan, en form av hybrida organisationer som arbetar med samma typer av frågor. Ett exempel är Baltic 21, en för medlemsstaterna i Council of the Baltic Sea States gemensam plan för förverkliga hållbar utveckling på regional nivå.

Nätverken är starka och det finns många som har ett intresse av att havet ska må bra.

– Vi har alltså ett regelverk och ett styrningsmönster av Östersjön eller inom Östersjöområdet som är effektivt, omfattande och använder av många olika typer av styrmedel, säger Joas.

– Det är klart, nya problem dyker upp och nya problem måste hanteras på sätt eller annat med jämna mellanrum, men på det stora hela finns det ett rätt heltäckande styrsystem.

Alla är en del av problemet

Med starka nätverk, en stor medvetenhet och ett politiskt intresse tycker man att Östersjöns problem, till exempel övergödningen, redan kunde ha åtgärdats. Ur ett förvaltningsperspektiv är övergödningen ett så kallat wicked problem: väldigt många personer bidrar till problemet, vilket gör det svårt att lösa.

Det här förvärras av att Östersjön bär på en intern belastning. När blågröna alger bryts ner på havsbottnen så konsumerar de syre, vilket i sin tur frigör fosfor från sedimentet. Den frigjorda fosforn fungerar som näring för mera blågröna alger.

– Övergödningen handlar inte enbart om några få enskilda producenter vars verksamhet man behöver komma åt och kontrollera. Vi har punktvis kunnat hantera vissa utsläpp, men det finns en mängd allmänna, diffusa utsläpp kvar. De är under arbete och riktningen är rätt, men de tar länge att åtgärda, säger Joas.

– Ett annat Östersjöproblem som är svårt att hantera är den pågående klimatförändringen. Den beror på oss alla, dig och mig. När alla i grunden är en liten del av problemet är det saker som är svåra att hantera, eftersom många åtgärder vi kan vidta enkelt bara berör ett begränsat antal aktörer.

När alla i grunden är en liten del av problemet är det saker som är svåra att hantera, eftersom många åtgärder vi kan vidta enkelt bara berör ett begränsat antal aktörer.

Från teknik till värde

Miljöfrågor började gå från att vara uteslutande tekniska frågor till att bli politiska dito i samband med den gröna rörelsens framväxt under 1960-, 1970- och 1980-talet. Det här gjorde att alla politiker blev tvungna att ta ställning till miljöfrågor som värdefrågor.

En förutsättning för ett positivt miljöarbete finns i många av staterna kring Östersjön, nämligen en stark demokrati.

– Miljöfrågor är alltid värderingar i sig, men utan kunskap har man svårt att säga om miljöfrågorna bara är tyckanden hit eller dit. Därför uppfattar jag att en av de centrala sakerna är att man vet var de vetenskapliga bevisen finns och vilka de är – att man inte hemlighåller bevisen, säger Joas.

– Det samma gäller myndigheternas agerande när man utfärdar miljötillstånd och skapar miljöpolicyer. Allt måste vara öppet och kunna motiveras. Öppenheten, insynen och den demokratiska möjligheten att delta som medborgare – dessa är fullständigt centrala frågor för att nå framgång inom miljöpolitiken.

Tror du vi kommer att rå på klimatförändringen?

– Om vi bara flyttar problemen från våra närområden och skapar problem på andra platser i stället för att faktiskt lösa dem, kommer vi inte att rå på klimatförändringen. Just nu gör vi lite av båda, men det finns tecken på en politisk vilja att åtgärda problemen i grunden.