8.12.2020
Metaller från sura sulfatjordar förekommer långt ut i Vasa skärgård
Metaller från sura sulfatjordar har spridit sig över 25 kilometer från åmynningarna ut i havet i Vasa skärgård. Ännu 12 kilometer från mynningarna överskred metallhalterna i sediment gränsvärden som kan ge allvarliga skador på växter och djur.
Sedimenten i Vasa skärgård är kraftigt berikade med metaller som vanligen rör sig med strömmar från sura sulfatjordar: kadmium, kobolt, koppar, mangan, nickel och zink. Metallnivåerna var som högst på 1960- och 1970-talen när dikningen i Vasaregionen var som störst. Belastningen slutade öka på 1980-talet men metallhalterna har inte krympt sedan dess.
Det visar forskning som gjorts i samarbete mellan Geologiska forskningscentralen, ämnet geologi Åbo Akademi och svenska Linnéuniversitetet. Forskningen är den första av sitt slag i Finland och undersökte sura sulfatjordars belastning på havsområden i Vasa skärgård, samt möjliga skadeverkningar de kan ha på organismer i området.
– Även om metallerna påverkar växter och djur i havet och kan minska på fiskelyckan för sommarstugeägare så finns det idag inget som tyder på att det skulle finnas någon direkt risk för människorna i området, säger Peter Österholm, akademilektor i geologi vid Åbo Akademi.
Forskarna utförde seismoakustisk lodning av havsbottnen och provtagning av nio sedimentprofiler med forskningsfartyget Geomari under åren 2016–2018. Sedimentproven daterades med Cs-137-metoden och sedan undersökte forskarna bland annat mängden metaller och kornstorleksfördelning för olika djup i sedimentprofilerna.
Toby å och Solf å hör till de vattendrag i Finland som är högst belastade av sura sulfatjordar och har sina mynningar i Södra stadsfjärden utanför Vasa. Forskarna fann förhöjda halter av metaller över 25 kilometer ut i Vasa skärgård. Riskvärdena för ekotoxicitet överskreds för zink 12 kilometer från mynningarna, vilket tyder på att berikningen kan ha orsakat omfattande skadeverkningar på organismerna. Metallhalterna 12 kilometer från mynningarna överskred också gränsvärdena för muddertippning.
Hur metallerna rört sig så här långt ut till havs är ännu oklart. Manganhalterna var bara förhöjda på 12 kilometers avstånd från mynningarna. En möjlighet är att de övriga metallerna rört sig längre ut genom att bindas till organiskt material som fälls ut då åvattnet blandas med det bräckta havsvattnet vid mynningarna.
Forskningen är en del av projektet SmartSea som finansieras av Finlands Akademi. Havet är en av Åbo Akademis forskningsprofiler.
Forskningsartikeln: Virtasalo, Joonas J; Österholm, Peter; Kotilainen, Aarno T; Åström, Mats E (2020). Enrichment of trace metals from acid sulphate soils in sediments of the Kvarken Archipelago, eastern Gulf of Bothnia, Baltic Sea. Biogeosciences. Länk: https://doi.org/10.5194/bg-17-6097-2020
Mera information:
Peter Österholm
Akademilektor i geologi vid Åbo Akademi
E-post: peter.osterholm@abo.fi
Tfn: +358 50 582 8490