24.4.2020
Cecilia Still skriver om ingenjörers räknekonst. Något som utöver att räkna rätt också kräver en känsla som kommer med erfarenhet.
”Om svaret på era beräkningar förutsätter att året har 9 750 timmar – ja då är det skäl att tänka till”. Ungefär så sa professorn på en kemisk-teknisk föreläsning halvvägs in i mina diplomingenjörsstudier, och fortfarande, 15 år efter att jag blivit klar från Åbo Akademi, känns insikten från föreläsningen lika viktig som då. Det räcker inte att räkna rätt, man behöver också en känsla för vad som är rimligt och förhålla sig sunt kritisk till siffror som presenteras. Det här kan man kalla fingertoppskänsla eller intuition, men jag föredrar ”tumkänsla” eller ”ingenjörstumme”, som en bugning åt att ingenjörskonsten är full av tumregler.
Ingenjörstummen handlar egentligen om mycket mera än att bara kritiskt utvärdera en erbjuden lösning jämfört med befintliga fakta. Det gäller att se helheten, beakta de brister som kan påverka resultatet, och att dessutom förstå vad som inte alls tagits i beaktande. Och framför allt: för att kunna ha tumkänsla för om någonting är rimligt eller inte, behöver man erfarenhet. Praktisk erfarenhet, som bara kan fås med tiden genom att samla in referenspunkter, typiska samband, tumregler och självupplevda lösningar.
För ett antal år sedan deltog jag i planeringen av ett kylsystem på en fabrik, och jag glömmer aldrig när den mera erfarna kollegan fundersamt tittade på siffrorna och påpekade att den planerade luftkylaren nog blir stor som ett mindre egnahemshus. Sedan följde frågan ”hur säkra är vi på att den faktiskt går att placera på fabrikstaket?” Nu, med projektet i backspegeln, har också jag en tumkänsla för hur stora prylar som behövs för en viss kyleffekt, och jag vet dessutom att det ”lilla huset” på fabrikstaket behöver lyftas upp på höga ben, eftersom luften tas in undre vägen. Det är inte alla dagar man får bidra till ett nytt landmärke i form av en flygande låda.
I arbetslivet har jag med åren allt mer kommit att förundra mig över hur ofta de bästa svaren på komplicerade frågor föds just ur en kombination av analys av tillgänglig data och tillräckligt mycket ingenjörstumme. Det är ofta till och med så att arbetskamraten med 30 års erfarenhet kan ge en snabb uppskattning som är närmare sanningen än vad veckor av noggrant planerande och räknande kan ge – helt enkelt därför att det ibland är omöjligt att få med alla faktorer som påverkar slutresultatet.
Samtidigt är det svårt att hänvisa till tumkänslan. ”Det kändes som det här ungefär kostar 34 miljoner euro och tar 20 månader att göra” duger inte som motivering, när beräkningarna visar att projektet har en slutsumma på 25 miljoner och till pappers tar 12 månader att genomföra. Spontant kan jag undra om somliga av de senaste årens kommunala byggprojekt vid Auras stränder, vilka alla slutat redigt över den ursprungliga budgeten, skulle ha mått bra av lite mera tumkänsla i kostnadsuppskattningarna.
Ibland är det ändå besvärligt att förlita sig på sin ingenjörstumme. Tänk om intuitionen är fel? Daniel Kahneman, psykolog och nobelpristagare i ekonomi 2002, nämner tre saker som krävs för att experters intuition ska vara pålitlig: 1) en tillräcklig regelbundenhet som går att upptäcka, 2) mycket träning och stor erfarenhet av de mönster som finns och 3) snabb återkoppling som visar om intuitionen varit rätt. Med det i åtanke är en god ingenjörstumme också medvetenhet om vilka saker man inte har känsla för, och när man ska strunta i intuitionen för att istället lita på siffrorna. Siffror, som till exempel att ett normalår har 8 760 timmar.
Cecilia Still
Skribenten är diplomingenjör från Åbo Akademi.