6.9.2023
De är små, färgglada, hållbara, och den som någon gång stigit på dem vet att de är hårda, vassa och bedrägligt svåra att se med blotta ögat när de ligger på golvet. LEGO gjorde sitt intåg i leksaksaffärerna på 40-talet, och har länge varit en etablerad bit i mångas uppväxt och barndom. LEGO är den danska jätten som till skillnad från svenska IKEA gör byggandet till något njutningsfyllt.
Det finns olika sätt att konsumera LEGO. För någon är kanske just byggandet som är poängen. För någon annan är det den färdiga modellen, är den sedan en leksak eller estetiskt objekt, som är slutmålet. Sen finns det de som mest är intresserade av de små minifigurerna. Andra vill skapa något eget med hjälp av legobitarna. Det finns även de som lyckats göra hobbyn till sitt levebröd.
– För vuxna kan lekens njutning ligga i hur modellen visas upp. En forskare vid Åbo universitet, Katriina Heljakka, har skrivit att en skillnad mellan hur barn och vuxna leker är att för barn är det taktila som är viktigt. Akten att bygga, och att bygga om. Medan det för vuxna kan vara uppvisningen av den färdiga modellen, som ligger i centrum. Den kan fotograferas, sättas på hyllan, hitta sin plats i den övriga samlingen, säger Nicholas Taylor.
Taylor, som gästat Åbo Akademi i Vasa läsåret 2022–2023 som Research Fellow inom pedagogik, en position finansierad av Högskolestiftelsen i Österbotten, Ann-Mari Finniläs fond, är sabbatsledig från sitt nya jobb som lektor i kommunikation och mediastudier vid York Universitet, i Toronto. Hans årslånga vistelse i Finland blir en slags mellanlandning på resan hem till Kanada varifrån han ursprungligen kommer. Vasa fick Taylor bekanta sig med redan vintern 2021 när han fungerade som opponent vid Matilda Ståhls disputation, och då dåvarande dekan Fritjof Sahlström tipsade om platsen som gästforskare hoppade han, med familj, på chansen.
Den period i en människas liv då man inte sysslar med LEGO kallar fantasterna för the dark age
Taylors forskning handlar om de kulturer som omger olika slags fritidsaktiviteter. Han har bland annat forskat i maskulinitetsroller inom videospelskulturen och esport (det vill säga organiserade tävlingar i videospel). Taylor fick upp ögonen för LEGO-kulturens mångfald när han besökte den turnerande LEGO-mässan BrickUniverse, 2016, då den ordnades i Raleigh, North Carolina, där han bodde före han kom till Finland.
– Första gången jag gick på den här sortens mässa förstod jag inte på förhand vad jag skulle vara med om. Visst, webbsidan visar att där finns skulpturer, och barnen kan leka med LEGO och så vidare. Man tänker att det är som att gå till LEGO-butiken. Men när man kommer dit, och får se hela mässhallen fylld med LEGO, och LEGO-fantaster, och nivån och bredden på aktivitet och myller som kretsar kring LEGO. Jag blev fascinerad, säger Taylor.
Men du hade säkert en koppling till LEGO innan det blev ett av dina forskningsobjekt?
– Förstås, jag byggde och lekte med LEGO som barn, men sålde i ett skede hela min samling. Sen fanns där en mellanperiod innan jag som vuxen återvände till LEGO. Den period i en människas liv då man inte sysslar med LEGO kallar fantasterna för the dark age, säger Taylor.
En stor marknad för små bitar
En ögonöppnande erfarenhet från den första exkursionen in i LEGO-tillvarons granna tillvaro var hur passionerade fansen kunde vara över sin hobby, och den tid, energi, och pengar som läggs ner på de olika projekten.
– Det finns en enorm andrahandsmarknad för LEGO-bitar. Som dessutom kan vara väldigt lukrativ, säger Taylor.
När frilansande LEGO-kreatörer finslipat sina designer i speciella CAD-program, liknande de som ingenjörer och arkitekter använder, har de förutom klara bygginstruktioner också en förteckning över de specifika bitar som behövs. Bitarna som behövs för ett bygge är i olika storlek, form och färger. Det finns knappast en låda i butikshyllan som innehåller just de bitar du behöver, och den personliga legosamlingen är kanske inte katalogiserad eller organiserad enligt alla konstens former.
– De olika webbtjänsterna pratar med varandra. När kunden köper en ritning från en sajt kan hen där direkt och automatiskt ta innehållsförteckningen till nästa sajt som söker upp alla de delar som behövs för bygget och skapar en beställning som kan inkludera flera olika försäljare, runt om i världen, säger Taylor.
Beståndet av lösa LEGO-bitar som finns till salu kommer från företagare eller hobbyister som köper upp LEGO-lådor och sedan räknar med att kunna sälja de enskilda delarna med vinst.
– En del samlare kan vara specialiserade, exempelvis koncentrerade på bara minifigurerna, och är inte alls intresserad av något annat. Då är det förmånligare att köpa endast figurerna direkt av en återförsäljare, i stället för att köpa en hel byggsats, säger Taylor.
Priset för en enskild minifigur varierar stort, men om en minifigur är unik, det vill säga bara förekommer i en enda slags byggsats, kan den enskilda figuren värderas till flera hundra euro. Men om hela lådan kostar närmare tusenlappen blir det, med en viss aktsamhet över hur ordet här används, förmånligare att köpa endast figuren. Det övriga innehållet är ju bara ointressanta plastbitar.
Konsten att bygga LEGO
Det finns en tendens att, på skämt eller allvar, bemöta abstrakt konst med ett utrop om att en själv, eller ens femåriga avkomma, säkert skulle kunna åstadkomma samma arrangemang av suggestiva färgplumpar, och att kylskåpsdörren hemma är prydd med originalkonstverk som kunde säljas för dyra pengar. Hur bemöts då inte konstverk byggda utav LEGO?
– Om vi ser på LEGO som en plattform för att uttrycka sig politiskt, så är en av mina favoritkonstruktörer Ekow Nimako, en kanadensisk-ghanesisk konstnär som bland annat bygger afrofuturistiska skulpturer, inspirerade av västafrikansk mytologi, med enbart svarta legobitar, säger Taylor.
Nimakos skulpturer, som bland annat visats upp på flera muséer, uppmärksammades stort i samband med Black History Month i Kanada 2014, och sedan dess har han ingått ett samarbete med LEGO. Konstverken kan bestå av hundratusentals bitar, och deras konstruktion blir allt mer komplicerad i samband med att Nimako utvecklar nya tekniker och LEGO ger ut nya slags bitar.
En annan LEGO-konstruktör är Lia Chan från Texas. Sedan fem års ålder har hon byggt med LEGO och gör det nu professionellt. Hon är specialiserad på att designa och bygga konstverk inspirerade av NASA; tredimensionella dioraman som kan föreställa en farkost i färd med att undkomma jordens fjättrande band, komplett med raketernas rödgula flammor och den böljande vita röken. Chan är en av flera konstnärer som turnerar med BrickUniverse-mässan, och när hon förevisar sina modeller gör hon det iklädd en NASA-overall.
Rocco Buttliere har det senaste året arbetat med att bygga en modell av antikens Rom. Colosseum, Circus Maximus och Forum Romanum är några av de landmärken han har med. Mellan dem ryms tättpackade hus av alla de slag, med klaustrofobiska stenbelagda gator som ringlar sig kors och tvärs. Buttliere studerade tidigare arkitektur, innan han övergick till att försörja sig som konstnär.
– En konstnär som LEGO däremot inte varit intresserad av att stöda, är Ai Weiwei, som med hjälp av LEGO-bitar ville visa hur den kinesiska regeringen fängslar och mördar oliktänkare, säger Taylor.
Weiweis skapelser blev utan företagets understöd, och för åtminstone de första verken använde han bitar av andra tillverkare. Samlingen är en serie porträtt av aktivister för yttrandefrihet och politiska fångar från flera olika länder. Utställningen som helhet heter Trace, och i dess marknadsföringsmaterial står det uttryckligen att den kommit till utan LEGOs inblandning.
– Å ena sidan vill LEGO vara ett progressivt företag som gör gott genom att stöda minoriteter. Å andra sidan vill de ha tillgång till den kinesiska marknaden. Det heter att det går att bygga om världen, för att använda deras slogan, men bara till en viss gräns, säger Taylor.
Design i centrum
I kampen om marknadsandelarna tävlar nu flera olika företag som tillverkar så kallade LEGO-kloner, plastdelar som är kompatibla med LEGO-originalen. Det här är en strid där domstolarna och förhandlingsrummen utgör slagfältet, och LEGOs advokater är snabba att knacka på dörren ifall att någon med entreprenörsanda gör något som kan anses hota varumärket.
– När jag och min kollega Chris Ingraham var på slutrakan med vår bok LEGOfied Building blocks as Media, kontaktade vi LEGO och frågade om vi kunde få använda ett fotografi av deras massiva, 800 000-bitars, körbärsträdsskulptur på pärmen. Svaret vi fick av LEGOs jurister var att nej, det gick inte, och vi fick inte använda ordet LEGO i titeln, och vi fick inte överhuvudtaget skriva en bok om LEGO.Men vi är forskare, så vi gjorde det i alla fall, säger Taylor.
Medan LEGO för flera år sedan förlorade monopolrättigheterna till bitar som kan kopplas ihop med andra bitar kan de ännu slå vakt om sina designer. Lepin, ett företag som tillverkar plastbitar som går att kombinera med andra plastbitar, har anklagats för att rakt av kopiera en LEGO-design och sedan producera och sälja en egen version av den. LEGO har resurser att försvara sig själv, men det finns andra aktörer som hamnar i kläm.
– Det har hänt att frilansande designers vaknat upp en morgon och märkt att deras designer med tillhörande instruktioner utgör grunden för en byggsats av Lepin. Det väcker så klart frågor, vad kan de göra åt det? Troligtvis inte så mycket, säger Taylor.
– Men en annan designer kan också välja att sälja sina bygginstruktioner till en aktör som Lepin, speciellt om hen först erbjudit den till LEGO som tackat nej.
Kontroll, och skadekontroll
Medan hobbyn utvecklats vad gäller egna ritningar och försäljningen av enskilda bitar och legofigurer så har digitala marknadsplatser uppstått. Merparten av de olika kreationerna går i takt med LEGOs vision av sig själv som ett fredligt och mysigt företag; byggen som bokhandlar, bostadshus kompletta med inredning och invånare och så vidare, finns det också en efterfrågan på byggsatser med exempelvis krig som tema.
– Bricklink.com, som är en slags E-bay men bara för legobitar, köptes upp av LEGO. Och en av de första saker de gjorde var att förbjuda försäljningen av vapen kompatibla med LEGO. Företagen kan ännu tillverka och sälja dem, men de får inte göra det på den största försäljningssajten inom hobbyn, säger Taylor.
Det här är en metod för LEGO att med ekonomiska medel lösa såna problem de inte kommer åt via juridiken.
– Men LEGO säljer själv vapen i sina byggsatser. Svärd och armborst, som exempel. LEGO Batman-serien hade kulsprutepistoler. Var gränsen dras är luddig, men den dras där LEGO bestämmer, säger Taylor.
Hur är det annars med miljöaspekten?
– LEGO har själv gått in för att börja tillverka bitarna med hjälp av växtolja. Det ingår i deras image som ett grönt företag, säger Taylor.
En utmaning för tillverkningsprocessen är att se till att bitarna fortfarande känns på exakt samma vis, att den taktila upplevelsen förblir den samma. Konsumenternas ramaskri ifall att nya LEGO-bitar ger en annan upplevelse än de gamla är inget som ett storföretag vill uppleva.
– Men det är en åtgärd som förstås bara hjälper miljön i produktionsändan. Slutprodukten är fortsättningsvis inte nedbrytbar. Tänk dig hur det kommer att se ut för framtida arkeologer som gräver upp vår civilisation, miljarder av de här idiotiska plastbitarna ihopsatta med varandra, säger Taylor.
