25.8.2023
Vill man skaka fram en gemensam nämnare i några av artiklarna i detta nummer så är det ”framtiden”, och vad vi kan vänta oss av den. Något vi i allmänhet inte vet; vi tenderar att överskatta korttidsförändringar och underskatta långtidsförändringarna, men sällan lyckas vi få syn på omstörtande fenomen innan de är in på oss. Det kanske ligger i de omstörtande sakernas natur – såg vi dem ordentligt på förhand skulle de inte vara omstörtande.
Å ANDRA SIDAN kan man påstå, med risk för att framstå som en besserwisser, att få saker i människans väsen och grundläggande villkor i att vara människa ändrats i och med teknologins utveckling. 2300 år gamla texter av Platon är aktuella för vem som helst som vill greppa grundproblem i det mänskliga varat. Äldre texter än så kan vara svårare att begripa då de ofta kommunicerar med en kultur och föreställningar som inte längre existerar, men om man har tillräckligt många nycklar, vet vilka föreställningar och samhällsfenomen texterna pratar om, så tecknar även lertavlorna från Mesopotamien ett begripligt mänskligt sammanhang – en begriplig kosmologi, för att prata med Martins Kwazema som intervjuas i detta nummer. Å tredje sidan kan man säga att våra villkor, särskilt i väst och i Finland, förändrats så fundamentalt sedan mitten av 1800-talet att vi skulle bli chockade av ett normalt mänskligt liv för bara 150 år sedan. Olikheten till då gäller allt; de fysiska villkoren i vardagen och möjligheterna att bilda sig en uppfattning om den kringliggande världen, är enorma. Detta trots att många av stora verken i världslitteraturen skrevs under 1800-talet; vi kan leva oss in i de liv som skildras men att verkligen leva sådana liv är en annan sak. Med detta inte sagt att vi inte kan veta hur man hade det tidigare, eller hur andra människor har det, för att undvika en identitetspolitisk solipsistisk fälla. Poängen är bara den här; att veta något om ett liv och att leva ett liv är olika saker.
OCH HÄRIFRÅN VIDARE till föreställningar om artificiell intelligens, som vi pratar om med Martin Gustafsson, där begreppet intelligens är det viktiga ordet som vi nog kan definiera i termer av specifika kognitiva förmågor, när vi pratar om människor, men ändå verkar avgränsningarna utelämna viktiga aspekter av vad den mänskliga intelligensen är. När vi sedan pratar om maskiner så kan vi säga att maskinen presterar bättre än en människa i vissa uppgifter medan, de flesta av oss, ändå inte skulle säga att maskinen motsvarar en människans intelligens. Så fort vi får tag i någon aspekt på det maskinen kan uträtta bättre än oss får vi direkt syn på begränsningarna i den avgränsade uppgift maskinen är bra på. Att en bil kan köra fortare än en människa springer är inte ett omstörtande faktum. Bilen vet inte vart vi ska, och om den vet det, för att vi talat om det för navigationsmjukvaran, och även om den i framtiden dessutom kan köra oss dit vi vill, så vet den fortfarande inte vad det innebär att komma dit vi vill, eller vad det betyder att vilja något.
MEN ÄVEN OM AI aldrig kommer att veta vad något alls innebär, aldrig kommer att veta något över huvud taget, så är AI som en omstörtande teknologi. Och AI-teknologin är redan extremt nyttig i ett växande antal uppgifter. Sättet man pratar om AI påminner dock ibland om hur futuristerna på 1920-talet pratade om industrialiseringen i kombination med automationen; snart får vi slappna av och ägna oss åt konst, kultur, idrott – medan maskinerna arbetar åt oss. Med facit i hand vet vi att det inte blev så. Och med den kunskapen kan man gissa att det inte blir så nu heller.
DÄREMOT KAN AI vara en spegel som säger något åt oss vem vi är, fast det igen förutsätter att vi begriper något om oss själva. Om vi till exempel utlokaliserar vårt omdöme i viktiga frågor till AI kan det visa sig ändra på våra livsvillkor på ett sätt som vi just nu inte riktigt kan föreställa oss. Det krävs bara att en viss idé om ekonomi och normal mänsklig tanklöshet regerar för att förändringen ska bli omstörtande. Föreställ dig framtiden som Finnairs till Bulgarien utlokaliserade kundtjänst, men på en väldig bredd.
Marcus Prest
chefredaktör