19.8.2022

Forskare: Satsa på kompetens inom fjärr- och distansundervisning

Många elever har inte tillgång till fullgod undervisning i alla ämnen som behövs för att kunna studera vidare på en högre nivå. Därför behöver fjärr- och distansundervisning tillsammans med digitala verktyg i högre utsträckning ses som egna, likvärdiga undervisningsformer. Det konstaterar de forskare som deltagit i ett utvecklingsprogram i samarbete med flera kommuner i Sverige och på Åland.

– Kompetensförsörjning och att utveckla kunskapen om undervisning som sker i en annan form än i klassrummet kommer att bli några av de viktigaste frågorna framöver. Genom fjärr- och distansundervisning får vi möjligheten att skapa likvärdighet och att säkra undervisningskvaliteten för barn och ungdomar oavsett geografiskt läge. Det kan också vara ett sätt att få elever med långvarig frånvaro tillbaka till skolan och samtidigt en möjlighet för elever som periodvis måste vara borta från skolan att ändå klara sin skolgång , säger Charlotta Hilli, docent och fil. dr. i pedagogik vid Åbo Akademi.

Hon är en av forskarna bakom forsknings- och utvecklingsprogrammet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning (DigiLi) som haft som syfte att vidareutveckla fjärr- och distansundervisningens didaktik och utveckla såväl lärarrollen som kunskapen om undervisning i digitala miljöer. Det långsiktiga målet är att med hjälp av digital teknik effektivare kunna använda lärarresurserna oavsett geografiskt läge. Det betyder ökade förutsättningar för likvärdig tillgång till utbildning.

Ändrade arbetssätt gör fjärr- och distansundervisningen bättre

Då DigiLi avslutades i mars 2022 kunde forskarna konstatera att programmet bidragit till ökad kunskap inom fjärr- och distansundervisning som i sin tur lett till bland annat förändrad undervisning, organisation eller arbetssätt. Med fjärrundervisning menas att elev och lärare är skilda åt i rum men inte i tid, medan distansundervisning betyder att elev och lärare kan vara åtskilda både i rum och tid.

– Konkreta resultat vi kunde se var till exempel att lärarna efter att de deltagit i programmet i större utsträckning lägger upp sin undervisning på andra sätt än tidigare, de har utvecklat arbetet med bedömning och förbättrat kommunikationen med eleverna. I vissa fall kunde vi se effekter på elevnivå i form av ökad elevaktivitet eller ökad närvaro. Resultaten visar också att de medverkande lärarna upplever att de har utvecklat ett gemensamt språk, en samsyn och ett ökat kollegialt samarbete – faktorer som bidrar till en stärkt lärarprofessionalism.

Forskarna kunde konstatera att det tycks finnas ett glapp mellan ledning/förvaltning och undervisning, att fjärr- och distansundervisning ofta lätt behandlas perifert och de lärare och enskilda skolor som ägnar sig åt den får klara sig på egen hand. Småskaligheten gör också att den inte omfattas av en systematisk uppföljning.

Slutsatsen är att digital och didaktisk kompetens behöver utvecklas på såväl lärarnivå som på organisationsnivå när det gäller fjärr- och distansundervisning. Genom att stötta kollegiala samarbeten i organisationen kan kunskap om fjärr- och distansundervisningen bättre bevaras och erfarenheterna kan fungera som stöd för nya fjärr- och distanslärare som rekryteras.

– Det vi behöver se nu är att fjärr- och distansundervisning, precis som all annan undervisning, ska ingå i det systematiska kvalitetsarbetet och vara föremål för långsiktiga strategiska satsningar. Vi ser också ett behov av en lärarutbildning som leder till att lärare kan få kunskap och kompetens när det gäller hur digital teknik kan användas i undervisningen och hur och när fjärr- och distansundervisning bäst kan användas. På så sätt kommer professionen och undervisningen att utvecklas, samtidigt som blivande fjärr- och distanslärare blir bättre rustade för sitt arbete.

Lärarbristen kan avhjälpas med förbättrade undervisningsmetoder

Särskilt stora utmaningar finns i glesbygd och skärgårdskommuner till exempel då det gäller språkkurser. Fjärr- och distansundervisning har potential att vara en av åtgärderna för att öka likvärdigheten och säkra undervisningskvaliteten oavsett geografiskt läge.

– I förlängningen påverkar bristen på behöriga lärare det samhällets kompetensförsörjning och konkurrenskraft. Även om pandemin bidrog till en ökad förståelse för undervisningsformerna kan vi konstatera att det behövs ökad kunskap och fördjupad förståelse för den reguljära fjärr- och distansundervisning som bedrivs, säger Hilli.

FoU-programmet Digitala lärmiljöer – likvärdig utbildning med fjärr- och distansundervisning (DigiLi) har under tre års tid involverat cirka 65 lärare, rektorer, skolchefer, verksamhetsutvecklare, utvecklingsledare och samordnare lärare och skolledare på olika nivåer hos åtta olika skolhuvudmän runt om i Sverige och på Åland. Projektarbetet har letts av Ifous. Övriga projektparter är Åbo Akademi, Stockholms universitet och Kungliga tekniska högskolan (KTH). Den vetenskapliga granskningen har gjorts vid Umeå universitet.

Läs programmets slutrapport här: https://www.ifous.se/digitala-larmiljoer-likvardig-utbildning-med-fjarr-och-distansundervisning/

Mera information:

Charlotta Hilli, universitetslärare i pedagogik, företrädesvis universitetspedagogik
E-post: charlotta.hilli@abo.fi