17.12.2019
Ett välkomnande universitet där det finns rum för samtal mellan forskare, studenter och det omgivande samhället är en viktig del av rektor Moira von Wright vision för Åbo Akademi. Rektorskansliets flytt från Åbo Akademis huvudbyggnad till Humanisticum är ett sätt att komma närmare medarbetarna och att ge möjlighet till spontana möten.
Rektor Moira von Wrights installationstal handlade om att Åbo Akademi har och ska ha en aktiv roll i formandet av den finlandssvenska verkligheten. Hon sade att Åbo Akademi behöver utveckla ett sätt att tänka som inte är beroende av att språk hör ihop med en viss grupp, vilket riskerar att skapa motsättningar mellan grupper. Hon sade att även att Åbo Akademi behöver en berättelse som går utöver det identitetspolitiska och fördelningsfrågor.
– Vi ska ha en övergripande idé om universitets betydelse i samhället, vad vi ska göra och vad vi inte ska göra, säger Moira von Wright, nu med tre månader som rektor bakom sig.
Vad är ett universitet, vad ska universitetets plats i samhället vara?
– Universitetet är en plats där kunskap skapas under specifika villkor. Det vill säga vetenskapliga samtal, procedurer, undersökningar, forskning och undervisning. Just kombinationen av forskning och undervisning gör verksamheten levande.
– Gränsdragningen mot andra verksamheter i samhället ska finnas. Detta sagt trots att vi är en del av samhället, men forskningens och undervisningens frihet är väldigt viktig. Forskningens frihet betyder att en utomstående part varken kan styra resultat eller metoder.
– Men vad gäller gränsdragningen så behövs samtidigt ett livskraftigt samtal inom och mellan universiteten, nationellt och internationellt och goda förbindelser med omvärlden i stort för att vi ska utvecklas.
Det här är förmodligen en fråga som återkommer för varje ny rektor: vilka är de utmaningar universitetet idag står inför?
– Man kan i varje fall säga att vi står inför utmaningar. Dels handlar det om utmaningar med förvaltandet och försvarandet av den långsamma långsiktiga kunskapen i en omvärld som begär snabba lösningar. Dels finns det en politisk utmaning i att våra politiker behöver våga satsa på universitetet rent ekonomiskt.
– Som universitet är Åbo Akademi extra intressant. Vi har ett särskilt uppdrag. Vi ska utveckla både det svenska och det tvåspråkiga Finland. Det är inspirerande. Och vi är ett universitet med två campus, det är en både intressant och utmanande omständighet.
Kan du säga mer om det här med två campus?
– Jag drömmer om att vi ska bli mer ett universitet och ett tydligare universitet nationellt men framförallt internationellt med fokus på Norden. Och till det hör bland annat samarbetet med städerna där vi verkar. Åbo Akademi är en mycket viktig del av stadsmiljöerna i både Vasa och Åbo. I Vasa har vi just nu till exempel en positiv utveckling vad gäller samarbetet med industrin, och vad gäller Åbo så kan sägas att samarbetet mellan Åbo Akademi och Åbo stad är fruktbart. Detsamma gäller också samarbetet med Åbo universitet, Novia och de andra högskolorna. Jag kom nyss från ett möte med Åbo universitet och samtalstonen var mycket trevlig och ömsesidigt respektfull.
– Samarbetet inom Åbo kunde ännu mera inriktas på att skapa en enastående europeisk universitetsstad. Vi har en unik miljö för högre utbildning.
Vi är alltså inte där ännu, det finns alltså något som borde göras för att åstadkomma det – vad är det du har i tankarna?
– Det finns en stark potential, men nej, vi är inte ännu där. Vi har viljan och kunnandet men måste bli mera välkomnande.
– På universitetens rektorsmöte presenterades en undersökning om vad internationella studerande uppskattar allra mest. Och det är att bli väl mottagna, att känna sig välkomna och delaktiga. Att inte känna sig som en tillfällig objuden gäst. Det här var viktigare för dem än universitetets internationella ranking.
– Åbo Akademi har verkligen en potential att vara välkomnande, vi har småskaliga miljöer och en kulturell kompetens. Dessutom har staden utvecklats enormt längs med åstranden. Caféer, restauranger, barer, aktiva muséer, gallerier, utställningar, en kreativ miljö.
Hör din tanke ihop med idén om en ”kritisk massa” – att det krävs en tillräcklig mängd människor som är aktiva inom sina respektive fält men som ändå har tid att träffas, att blandas, prata med varandra för att nya oväntade saker ska uppstå?
– Jo, jag tänker just det där, samtalet. Mina erfarenheter från såväl Södertörns högskola som Cambridge är viktiga i formandet av min uppfattning om vad ett universitet kan och skulle kunna vara.
– Här kan man som parentes infoga att de fysiska miljöerna i forskningscentret i Cambridge var väldigt slitna, datorerna var urgamla, och så vidare. Men det fanns ett brinnande intresse för verksamheten. Fina lokaler och utrustning garanterar ännu inte att den kreativa andan uppstår. Det måste finnas människor som vill leva den sorts liv som gör att samtalen förs. Att vi nu flyttar rektors kansli till Humanisticum hör också ihop med det här. Förhoppningen är att vi ska vara närmare studerandena och resten av medarbetarna så att fler spontana möten ska kunna uppstå. Vi ska ordna så att vi kan bjuda in till möten i nedre våningen som kan fungera naturligt och utan för mycket förberedelser. Det här rummet jag nu sitter här i Åbo Akademis huvudbyggnad är ju underbart, men det är många dörrar och stentrappor mellan rummet och resten av akademin.
Är inte just det här en av de svåra utmaningarna? Att försöka bygga upp förutsättningarna för den sortens liv är svårt att förena med toppstyrda krav på effektivitet och andra krav som kräver att man presterar i områden som går att mäta – men det som är mätbart fångar nödvändigtvis inte det som är viktigt med ett universitet?
– Nej, allt går inte att reducera till siffror. Hela vårt språk vittnar om något annat, all konst, alla bilder, alla metaforer. Det finns i mig en gnutta oro för att Finland kan bli alltför teknokratiskt för att hålla i liv i den fantastiska kunskap och kreativitet som vi har.
– Vad gäller parametrar så ska vi naturligtvis kunna redovisa vad vi håller på med. Hur använder vi våra pengar, hur förvaltar vi samhällets förtroende, skattebetalarnas pengar? Det är i sig bra att vi kan redogöra för det i nyckeltal. Men siffrorna och det som parametrarna mäter får inte bli allenarådande, det får inte bli ett bakvänt styrande. Men det kan fungera som underlag för våra val och våra val ska säga något om vad det är för ett samhälle som vi vill vara med om att bygga.
Kan du nämna en särskild utmaning?
– Litenheten. Vi är ett bildningsuniversitet, inte ett massuniversitet som massproducerar examina. Småskalighetens goda sidor är något vi ska värna om, men samtidigt är studentrekryteringen en utmaning. Vi behöver anstränga oss för att nya grupper av studenter ska hitta till våra utbildningar.
– Det gäller att hitta sätt att även få små ämnen att blomstra. Här igen skulle jag vilja påtala styrkan vi har i vår bredd och storlek. Våra studenter har lätt att nå sina lärare, och tvärtom.
Vad tänker du om mera traditionella studieformer som seminarier?
– Föreläsningar, självstudier, laborationer med mera är förstås viktiga, men man tappar lätt bort seminariet. I seminariet ska alla som sitter med säga något om det man diskuterar. Man lär sig själv höra hur det låter när man säger något, man lär sig granska det man säger och sig själv från olika perspektiv. Man måste alltså själv aktivt göra något under ett seminarium. Det är också under seminarier nätverket av olika tänkare kan uppstå, man hittar gemenskaper och man hittar kanske nya spår som man annars inte kommit att tänka på. Jag har goda erfarenheter av seminariet där man lär sig att vara varandras bästa läsare.
Finns det någon aspekt av ditt nya jobb förutom det vi pratar om som du önskar framföra?
– Ja, sist men inte minst vill säga att jag är fäst vid Finland. Det är roligt att ha fått just det här jobbet i Finland. Och jag tycker ju mer jag lär känna Åbo Akademi desto mer fascinerad blir jag av engagemanget bland både studenter och medarbetare och den otroliga kunskap som finns i texter, bilder, traditioner, ambitioner, samarbeten och innovationer vid det här universitetet.