2.7.2025
En livslång kärlek till scenen och språket – Stina Ekblad hedersdoktor vid Åbo Akademi
Stina Ekblad, älskad skådespelare i Sverige, Finland och hela det nordiska kulturlivet, uppmärksammades som filosofie hedersdoktor vid Åbo Akademi under promotionshögtiden i maj 2025.
– Jag blev glad och överraskad. Det är alltid roligt när någon vill lyfta fram det man har gjort, att någon faktiskt har lagt märke till det och vill hedra det på det här sättet. Det betyder mycket, säger Stina Ekblad.
Ekblad är en mångsidig och prisbelönt skådespelare med en lång och framgångsrik karriär.
Hon föddes 1954 i Solf i Österbotten, Finland, och utbildade sig vid Odense Teaters Elevskole i Danmark. Sedan 1987 har hon varit en central gestalt vid Dramaten, där hon har tillbringat större delen av sitt yrkesliv och gjort en rad betydelsefulla rolltolkningar, senast som drottning Hekabe i Euripides Trojanskorna (2023). Hon har också gjort framträdande roller i Finland, Danmark och Tyskland.
Ekblad är också aktiv inom lyrikrecitation, ofta i samarbete med musiker. År 2009 sammanställde hon en diktbox med klassisk svensk poesi, och 2020 gav hon ut memoaren Här brusar strömmen förbi, där hon reflekterar över dikter som haft särskild betydelse för henne.
Utöver sitt arbete på teaterscenen har Stina Ekblad medverkat i en rad uppmärksammade produktioner för radio, TV och film.
Rösten, texten och kroppen
Utnämningen till hedersdoktor gjordes av ämnet logopedi vid Åbo Akademi – det var första gången logopedin nominerade en egen hedersdoktor.
Enligt motiveringen omfattar Stina Ekblads konstnärliga gärning områden som också är logopedins kärnområden: röst, kommunikation, språk, tal och text. Ekblad är en ”viktig representant för kulturella värden, för tolkningar i text och som en viktig företrädare för det finlandssvenska”, enligt motiveringen.
Förvandlingen, från det tryckta ordet till kroppen, är själva kärnan i skådespelarens arbete.
– Jag har alltid fascinerats av Stina Ekblads röst, hur hon använder den i sina rolltolkningar. Hennes kunskap i hur röst, text och språk hanteras professionellt är enastående. Med små medel förvandlar hon en till synes platt text till något som är helt uppslukande – något vi själva fick uppleva under den masterclass hon höll för våra lärare under promotionsveckan, beskriver Viveka Lyberg Åhlander, professor i logopedi vid Åbo Akademi.
I början av 2000-talet verkade Stina Ekblad som professor vid Teaterhögskolan i Stockholm, med inriktning på interpretation och scenisk gestaltning. Hennes professur ingick i ett konstnärligt utvecklingsarbete som syftade till att fördjupa förståelsen för hur skådespelare kan använda språk, röst och kropp för att tolka och levandegöra texter på scenen. Ekblad undervisar fortfarande regelbundet i språkligt uttryck.
– Jag arbetar väldigt sinnligt med texterna. Jag uttalar orden högt, provar olika uttryck, läser långsamt, läser snabbt – känner hur orden känns i munnen. Jag upplever texter som väldigt fysiska. Processen att lyfta en text från det pappret, tryckt i sin bok, till den livslevande människans röst, kropp och erfarenheter – det är något jag har utforskat under hela mitt liv, säger Ekblad.
– Jag kan inte prata om det här utan att också prata om vad mitt liv egentligen är. Jag har varit skådespelare i 50 år, och den här förvandlingen, från det tryckta ordet till kroppen, är själva kärnan i skådespelarens arbete, säger hon.
Dialekten som förankring
Under hela sin yrkesbana har Ekblad varit en ambassadör för det finlandssvenska i Sverige.
Hur ser du på den synlighet som finlandssvenskan – särskilt de österbottniska dialekterna – har fått genom KAJ:s framgångar?
– Jag har missionerat för det svenska språkets regionala varianter, och för rikedomen i alla de nordiska språken under alla mina år – även i Danmark. Men visst är det roligt, lite lustigt, att svenskarna nu upptäcker att det också finns svenska dialekter i Finland.
– För mig är dialekten självklar, en känsla av förankring i ett språk. Mitt modersmål är ju en österbottnisk dialekt. Den finns alltid där, som en bottensats.
– Ibland när jag arbetar med en text brukar jag översätta den till dialekt. För på dialekten kommer man åt sig själv. Man kan inte göra sig till – man är sann på dialekt. Så är det i alla fall för mig.
I en inspelning för Sveriges Radio nyligen tolkade du texten i KAJ:s låt ”Bara bada bastu”. Din recitation – på österbottnisk dialekt, med både inlevelse och allvar – väckte en del förtjusning i sociala medier. Går det att göra lyrik av vilket innehåll som helst?
– Jag läste den som om den var en dikt. Texten i sig är enkel, så jag kunde inte lägga till mycket mer än en viss övertygelse och ett allvar. Jag litade på orden och försökte mena det jag sa.
Mitt modersmål är ju en österbottnisk dialekt.
– När jag säger ”bara bada bastu”, menar jag verkligen det. Jag upprepar frasen, men försöker ge varje upprepning en ny ton, en ny färg, så att det inte blir monotont. Jag gör inte narr av texten. Ja, i princip kan man läsa vilken text som helst med allvar – det är ju just det lyrik och rollgestaltning handlar om: att verkligen mena det man säger.
En sista fråga: Promotionsceremonin är ju ett slags skådespel, strikt regisserat och förankrat i gamla akademiska traditioner. Vad tänker du om betydelsen av sådana ceremonier i dag?
– Jag tycker det är vackert att vårt samhälle fortfarande bejakar ritualer. Jag tror vi behöver dem. Det påminner förstås om teater, och det kan uppfattas som lite komiskt att vi tar den här teaterföreställningen på allvar. Men det är just det jag uppskattar – att det finns ceremonier, former vi förväntas ta på allvar. Det är inte så vanligt längre i vårt moderna samhälle att en stor grupp människor håller samma form tillsammans. Det är roligt.
Läs mer om hedersdoktorerna som hyllades vid promotionen 2025.