22.3.2023
Demokratin börjar med att allas röster får höras
Då eleverna går ut grundskolan har alla i stort sett samma kunskaper i de vanligaste läroämnena, men de har också lärt sig andra färdigheter vi kanske inte tänker på. Under senare år har det skett ett skifte inom den finländska läroplanen som sätter större vikt på ämnesövergripande bildningsmål, eller generiska kompetenser. Att utbilda eleverna till att bli aktiva, deltagande medborgare hör till dem. Vi talar om demokratifostran.
Det är bildkonst i 3A i Vasa övningsskolas lågstadium. Eleverna sitter och skriver och ritar upp en chattdiskussion: rundade hörn på pratbubblorna och klar text, inga emojier eller förkortningar som kan missförstås. Det är viktigt med kommunikation, det vet Olli Pärkkä och Toivo Peräsarka som sitter längst fram i klassen. Genom att prata och komma överens har de löst konflikter med kompisar och syskon och de tycker att det är vettigt att alla får vara med och bestämma. Vad demokrati är vet de inte riktigt, men ordet är bekant. För klassläraren Mathias Granfors är begreppet en grundsten i arbetet.
– Vi lärare går förstås inte omkring och tänker aktivt på demokrati, men frågan är en stor del av vardagen: att allt ska vara rättvist, att ingen ska vara vinnare eller förlorare. Till exempel på gymnastiken faller många aktiviteter där det handlar om att vinna bort, i stället fokuserar man på sig själv och att förbättra sitt eget resultat. Skolan har också ett elevråd med en representant från varje klass som kan föra fram elevernas önskemål till exempel på maten vi äter eller olika saker på skolgården, säger Granfors.
Det här sättet att resonera är resultatet av den pedagogik den finländska skolan bygger på: att utbilda aktiva medborgare. Fast egentligen har den utbildningen börjat redan tidigare, redan på dagis. Det säger Mia Heikkilä, professor i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi.
– Hela utbildningssystemet handlar om samma principer och grundar sig på samma värden, att skapa aktiva, deltagande medborgare. Det här ingår självklart i den utbildning vi ger och det präglar sättet vi ser på barn, att de är individer som har egna viljor och som med sina egna röster kan vara delaktiga i att bygga verksamheten.
Aktivt deltagande börjar redan på dagis
Som utbildningsansvarig för utbildningen till lärare inom småbarnspedagogik vill Heikkilä betona att barn från tidig ålder ska få känna att de är värdefulla och att de kan påverka. Det här synsättet har förändrats under de senaste årtiondena. Fram till ungefär 1990-talet sattes det ofta fokus på till exempel utvecklingssteg, alltså att barn vid en viss ålder förväntas bemästra olika färdigheter, som att en fyraåring ska kunna klippa med en sax. I dag finns vetskap om att barn är olika.
Just nu genomgår småbarnspedagogiken ett paradigmskifte med diskussioner kring kunskapsbyggande och hur barn kan delta i att forma sin vardag, att det inte alltid behöver vara vuxna som vet bäst. Heikkilä poängterar att barn ska få utbildning i yttrandefrihet och lära sig reflektera, uttrycka sig och tänka själva.
– Den kunskap och de erfarenheter som finns ute i våra daghem är mycket värdefull, men den här förändringen har sina utmaningar och att det därför är superviktigt med fortbildning. Genom att få in barns deltagande redan på dagis på ett sätt där de lär sig att deras röst är värd något och att deras åsikt räknas kan vi få en bra grund för demokratin, säger Heikkilä.
I klassrummet i Övis arbetar eleverna vidare på sina chattar. Toivo och Olli som båda är aktiva och spelar fotboll på fritiden tycker det viktigaste då man umgås med andra är att ha roligt. Att någon skulle ha uttryckt sig oartigt mot dem kan de inte komma ihåg, de vet att man ska tänka efter före man säger något som kan göra någon ledsen. Det har de pratat om i skolan.
– Alla måste få säga sitt, men vi pratar mycket om känslor och hur det känns för andra om man säger något sårande. Att ge konkreta exempel är ett väldigt bra sätt att göra saker lättare att förstå, då ökar också ansvarskänslan. Som lärare lär man sig att hela tiden följa med situationen i klassen och avgöra vilken elev som behöver stöd just nu, både då det gäller att hantera känslor, i skolarbetet eller gällande något annat, säger Granfors, klassens lärare.
Stället där vi alla möts
Men nu tar vi ett litet steg tillbaka: ska skolan inte främst vara en plats där barnen ska lära sig läsa, skriva och få en bra grund för allmänbildningen? Jo förvisso, men den är också den enda institutionen i vårt samhälle där alla är tillsammans oberoende av bakgrund. Därför är skolan platsen där vi behöver lära oss att fungera tillsammans och lära oss allas lika värde och rätt. Skolan är också stället där man lär sig att rösträtt betyder att omvärlden är hörskyldig, men också att hörskyldigheten gäller en själv, att hejda sig och bedöma det man vill säga i relation till andra. Det förklarar Michael Uljens, professor i pedagogiskt ledarskap.
– Här kommer vi in på förmågan att avgöra var gränserna för yttrandefriheten går. Hur viktigt är det att min röst och det jag känner just nu hörs då man ser det ur ett perspektiv som gynnar allas bästa? Hur kan jag säga saker på ett sätt som inte är stötande eller kränkande? Förmågan att förstå att andra kanske känner lika starkt som jag, men för en annan ståndpunkt, och att de har lika mycket rätt som jag hör också till. En förutsättning för en levande demokrati är att vi inte blir kränkta för att någon är av annan åsikt. Grunden till den färdigheten läggs i skolan och sättet eleverna blir bemötta där, säger han.
Jämlikhet och rätten att vara olika
Uljens understryker att den samhällsform vi har förutsätter ett visst ansvar och deltagande, inte bara politiskt utan också ekonomiskt och kulturellt. Att leva i en fungerande demokrati förutsätter en förmåga hos medborgarna att identifiera sina egna rättigheter och skyldigheter, följa lagar och driva på när nya skall stiftas. Men det handlar lika mycket om solidaritet och förmåga att bedöma hur man behandlar andra. Det här arbetet börjar redan före grundskolans utbildning tar vid.
– Aktivt samhällsdeltagande betyder inte att vi alla behöver skriva insändare i tidningarna, snarare handlar det om att alla ska få samma förutsättningar till omdömesförmåga i sakfrågor och moraliska frågor. Det handlar också om att alla ska få utveckla sina förutsättningar att lära sig kommunicera, föra dialog och samverka. Det här är grunden för all demokrati, både lokalt och globalt. Den demokratiska bildningstradition vi har grundlades av pedagogikens moderna klassiker som Fichte och Hegel och reformerades senare av bland andra Dewey. Genom att införa en grundskola med dess bildningsideal förverkligades de här idéerna i bred skala. Det är kampen om den här traditionens berättigande kriget i Ukraina handlar om.
Det handlar också om att alla ska få utveckla sina förutsättningar att lära sig kommunicera, föra dialog och samverka. Det här är grunden för all demokrati, både lokalt och globalt.
Michael Uljens, professor i pedagogiskt ledarskap
I grundskolan börjar demokratisk fostran med att pedagogerna bemöter och behandlar eleverna som om de redan vore det som de kan komma att bli: kapabla till ansvarstagande och omdömesgillt handlande. Om eleven brister i sin förmåga behöver det inte leda till en konflikt eller tillrättavisning, snarare till en möjlighet att reflektera och diskutera.
– På det här sättet kan ny insikt födas utan en skampedagogik som bara är ett straff. Den pedagogik vi förespråkar fostrar till att identifiera sin fria vilja och friheten att också kunna säga nej till saker som kanske är skadlig för en själv i det långa loppet. Pedagogens uppgift är balansera mellan att erkänna det eleven kan och samtidigt provocera, utmana och ifrågasätta. Den här typen av pedagogik kräver taktfullhet och nyanskänsla för att eleven ska lyckas och gå framåt. Bildningens mål är att bejaka mångfalden så att alla ska kunna fungera tillsammans fastän vi är, och ska få vara, olika.