8.1.2019
Anna Bäckström höll Åbo Akademi på fötter i flera decennier
Att Åbo Akademi återupprättades är summan av flera faktorer och resultatet av många människors verk. Men en viktig gnista tändes av två kvinnor – så tidigt som år 1903.
En av kvinnorna kom dessutom att spela en stor roll för att det akademiska maskineriet skulle rulla på långt efter starten 1918.
Kvinnorna är Alfhild Holmberg och Anna Bäckström.
Väckte det sömniga Åbo
De var väninnor och hörde till stadens svenska borgerskap — men inga herrskapsfruar som skulle ha nöjt sig med att njuta av fördelarna av sin samhällsposition.
Båda damerna var i stället både driftiga, resursstarka och i många avseenden progressiva.
I Åbo Akademis 50-årshistorik beskrivs hur fröken Anna Bäckström, en ung kontorist av den lättantända men samtidigt uthålliga typen, tillsammans med sin väninna fru Alfhild Holmberg gick upp till Åbo Underrättelsers redaktion med ett initiativ till att skapa ett forum för vetenskaplig debatt i den kulturellt och andligt sömniga Aurastaden.
Damerna lyckades genast entusiasmera ÅU:s chefredaktör Anton Karsten för populärvetenskaplig föreläsningsverksamhet.
Verksamheten satte i gång 1903 i föreningen Arbetets Vänners regi.
Senapskornet som såtts
Både Bäckström och Holmberg agerade flitigt för att skaffa föredragshållare och se till att hålla verksamheten vid liv. Anton Karsten talade vid sammankomsten efter det första föredraget och uttalade en förhoppning om att detta senapskorn som såtts måtte växa till ett stort träd.
Han avsåg därmed vetenskaplig aktivitet på svenska i den fordom stolta akademistaden.
Vid senare historiska tillbakablickar anses den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten, som senare utmynnade i akademiska sommarkurser, vara ett viktigt startskott för återupprättandet av en fullskalig akademi.
På Anna Bäckströms 60-årsdag många år senare erinrade sig vännen Alfhild i sitt tal de gemensamma strävandena, hur man ville väcka den slumrande kulturvaggan till nytt, mer spirituellt liv:
”(…) som den gången du efter en veckas höstsemester i H:fors återvände till det torra och torftiga livet i kulturvaggan där det verkligen sovs med besked på den tiden. Det var då du i en stund av svår vånda sådde ”senapskornet” som en gång skulle varda till en hel akademi. Den stunden minns du säkert lika bra som jag. Jag ser dig sitta i det ”historiska” soffhörnet hos Hedenbergs så alldeles förkrossad och som i sömnen framkasta den där tanken på en ”föreläsningsförening liknande dem som de ha i Sverige”. Och innan du gick hade vi planen klart, hur en sådan skulle fås till stånd och följande morgon – en kulen oktobersöndag – startade vi så tidigt vi anständigtvis kunde olika uppvaktningar. Det gick ju som efter noter – trots vissa svårigheter med ryssarna – och det var en stolt stund då vi – ett par små kontorister – hade vår första föredragare i katedern och hela Solennitetssalen klickfull av folk – som hade betalt en hel termins föredrag på förhand. Så mycket roligt vi upplevde i samband med dessa första föredrag! Men ingen av oss anade likväl att liten skulle växa sig så stor en dag och att detta nyväckta kulturintresse en gång skulle mynna ut i ett ännu större, att du skulle vårda och hägna detta spirande liv i decennier, och att det en gång i framtiden ge dig ett helt och rikt livsinnehåll, ett levebröd och en aktad ställning.”
Anna Bäckströms insatser för den aboensiska vetenskapen slutade ingalunda efter att hon var med och ”sådde senapskornet”.
År 1918 valdes hon till det återupprättade Åbo Akademis första kamrer och hon kom att tjäna akademin och det svenska Åbo fram till sin död år 1942.
Född i Sverige
Anna Bäckström föddes år 1875 i Västmanland i Sverige.
Familjen flyttade till Finland då hennes far, Carl Hjalmar Bäckström, fick tjänst först i Dalsbruk och sedan vid Tykö bruk, som disponent. Till familjen föddes sex barn. Utbildning stod högt i kurs i tjänstemannafamiljen och också döttrarna fick gå i skola. Anna dimitterades år 1891 från Fruntimmersskolan i Åbo.
Under 1800-talets sista årtionde arbetade hon som telegrafist och bokhållare på Tykö bruks kontor och som kontorist på Fiskars bruk. I Fiskars blev hon politiskt aktiv inom först den passiva och sedan den aktiva motståndsrörelsen mot förryskningen.
År 1900 flyttade Anna Bäckström till Åbo där hon mottogs in i sällskapslivet genom familjebekanta och strax fick en samhällsposition tack vare sin insatser i föreningslivet.
Till den närmaste kretsen hörde från början Einar och Alfhild Holmberg. Einar Holmberg blev stadsbibliotekarie, chefredaktör vid Åbo Underrättelser och riksdagsledamot.
Hustrun Alfhild Holmberg är känd för sin aktivitet inom Martharörelsen i Åboland och som den första kvinnliga redaktören på ÅU.
Under åren 1900–1918 skötte Bäckström tjänster som kontorist. Hon verkade i stadens uppfostringsnämnd och engagerade sig inom tuberkulosbekämpningsföreningen.
Tidigt blev Anna Bäckström också en av de aktiva krafterna inom Åbo-Unionen, en systerförening till kvinnosaksunionen i Helsingfors.
1911 deltog hon i Den sjätte internationella rösträttskonferensen i Stockholm som Åbo-Unionens representant, hon var Unionens ordförande i flera repriser och verkade aktivt för att bland annat bjuda in kända, svenska kvinnosakskvinnor till Åbo-Unionens sammankomster.
Till de mer kända som besökte talade i Åbo hör Emilia Fogelclou och Honorine Hermelin. I början av 1910-talet besökte Selma Lagerlöf Åbo-Unionen.
På 1920-talet var Anna Bäckström Åbo-Unionens representant vid internationella rösträttskonferenser i både Paris och Berlin.
Åbo Akademis första kamrer
Då Anna Bäckström 1918 valdes till Åbo Akademis första kamrer var det inget lätt arbete hon åtog sig. Akademis ekonomi var allt annat än god och det fanns många viljor för penningförvaltaren att ta hänsyn till.
Utdrag ur några brev till väninnor som Anna Bäckström skrev 1918 och 1919:
”Den 15 dec började jag mitt arbete på akademin och jag känner mig ganska nervös innan jag kommer igång, ännu då Magnus Dahlström, som jag har att göra med i penningaffärer är en mycket krånglig och mycket envis herre. ”
”Och akademin, skall jag någonsin få fason på bokföringen, då det är så många som bestämmer där? Jag är för tillfället så gränslöst nere och känner mitt självförtroende svikta.”
Arbis och ÅST
Anna Bäckström höll sin hand över långt fler svenska instanser än Åbo Akademi.
Redan före 1918 hade hon skött ekonomin för de akademiska sommarkurserna, för svenska arbetarinstitutet och Åbo stadsbibliotek.
Om akademins ekonomi gav henne bekymmer fanns det svårare utmaningar.
Åren 1918–1929 var Bäckström ekonom vid Åbo svenska teater och medlem av teaterns styrelse. I ett brev till en väninna på 1920-talet skriver hon uppgivet: ”Ingen post är så otacksam som att sköta om en teaters ekonomi”.
Bilden av Anna Bäckström ska dock tecknas större än den av en nitisk räkenskapare. Bäckström förstod att använda både hjärna och hjärta i sin ekonomiförvaltning. I henne sammanföll dessutom egenskaperna hos en spirituell sällskapsmänniska och en praktiskt lagd arbetsmyra.
Ideellt lagd och praktiskt skicklig
Till hennes breda umgänges- och bekantskapskrets hörde bland annat professor Alma Söderhjelm, som i sin bok ”Åbo tur och retur” (1938) ägnar Anna Bäckström flera sidor.
Hon kallar Bäckström för den goda anden vid Akademien, allt sällskapslivs spiritus rector som samlat folk, manat och uppmuntrat till deltagande och samvaro.
Söderhjelm skriver: ”Jag har aldrig sett en människa, som så ärligt och utan skymt av avund kan glädjas över andras framgång som över sin egen, aldrig någon så samtidigt ideellt lagd och skicklig i praktiska ting”.
Söderhjelm är långt ifrån den enda som prisade Anna Bäckström.
Åbo Akademis första rektor, Edvard Westermarck skriver till henne den 7 maj 1926, efter att han förlorat i nyvalet av rektor:
”Till Fröken vill jag särskilt framföra min tacksägelse för den utomordentliga kassaförvaltningen, som i denna punkt gjort för mig rektorsarbetets börda fjäderlätt. Tack också för det vänliga skötandet av mina löneaffärer.”
Generös och hjälpsam
I över fyra decennier hann Anna Bäckström göra stora avtryck i det svenska Åbos liv och leverne.
Hon förblev ogift och bodde under stora delar av sitt liv tillsammans med systrarna Evy och Ester Bäckström, bland annat på adressen Biskopsgatan 16.
Hon var vänsäll och till naturen hjälpsam, sällskaplig och generös – men hennes personlighet var långt från lättsam och bekymmerslös. Hon tog livet, sina vänskapsrelationer och åtaganden på allvar.
Litteraturen var en ständig kraftkälla för Anna Bäckström. Hon skriver om Goethe, en av favoritförfattarna, till en av sina närmaste väninnor, Åboläkaren Karin Spoof, år 1919:
”Ofta, ofta tar jag ner den från min bokhylla och njuter av den, hur oändligt djupa och vackra hans dikter äro, och hur styrkande i svåra stunder, åtminstone för mig.”
Och visst besegrade hon sina svåra stunder. Anna Bäckströms resurser räckte till för såväl finansmän och professorer som för skådespelare och kvinnosakskvinnor.
Alma Söderhjelm skriver: ”Betecknande för Anna Bäckström är, att hon en dag utgav ett ultimatum, i vilket hon proklamerade att hon för framtiden inte tog emot varken namnsdags- eller födelsedagsgåvor utan begärde att varje gäst skulle lägga fem mark i hennes sparbössa, som hon hade för att hjälpa folk. Hon hade också en annan kassa vid Akademien, för vilken hon, när hon gav ut lönerna, tiggde av var och en lärare att få de enmarks- eller kopparslantar som kunde följa med. Några voro besvärade, andra roade av detta anspråkslösa sätt att skaffa kapital. Men hon har vetat vad hon har gjort, och många hundratal mark ha utgått från denna lilla kassa till allehanda ändamål, studenter eller springpojkar, studenters mammor, städerskors arbetslösa män och över huvud en eller annan som med närmare eller fjärmare band är bunden till Akademien”.
Till välsignelse för många
År 1941, då Anna Bäckström redan är sjuk i leukemi, skriver soldat Waldemar Sandell till Anna och tackar för paket som hon sänt till honom till fronten.
Den 21.1 1943 – efter Annas Bäckströms bortgång – skriver han till hennes systrar Ester och Evy Bäckström:
”Det kändes nog litet underligt att besöka Akademiens kansli då man ej träffade fröken Anna Bäckström. Hon var alltid så glad och vänlig då man hälsade på henne under permissionerna. Alltid var hon ju så vänlig och hjälpsam mot mig. Jag har ju henne att tacka för så mycket. Jag kommer alltid att bevara hennes minne i tacksam hågkomst. Men nu är hon ju borta. Hennes gärningar utförda i stillhet skola dock leva och vara till välsignelse för många.”
Artikeln ingår i en artikelserie om intressanta personligheter ur Åbo Akademis historia. Serien är ett samarbete mellan Åbo Akademi och Åbo Underrättelser i samband med akademins 100-årsjubileum.