Magisterns tal vid dimissionen 13.6.2018

Magisterns tal vid dimissionen 13.6.2018

Vid dimissionen den 13 juni höll Kaisa Korpinen magisterns tal. Nu kan ni som inte var närvarande och fick höra det läsa det här nedan!

 

Ärade dekaner, ärade publik och ärade dimittander, Dear deans, dear audience and dear graduates,

We did it. We really did it. We graduated.

Today, some of us have earned their bachelor’s degrees, others, including me, their master’s degrees. This day is a true milestone for all of us and I am so happy to see so many of you here to celebrate it.

Kaisa Korpinen

I have studied to become an English and French teacher. This spring I did my teacher training in Vasa. As part of a course at upper secondary school I made my students write a speech “because you really never know when you’ll find yourself in a situation where you have to give a speech in English”, I told them. I was clearly right, but I didn’t know how soon it would be my turn.

But it is with great honour that I stand here as a representative of the graduates. Planning this speech took me down the memory lane. And I am very thankful for this opportunity to look back at all the great memories that I have made during the past seven years. Yes, you heard right. Seven. It took me longer to get here than what I had expected -and what the state would have wanted me to. But instead I stand here with many more personal, study-related and professional experiences and two master’s degrees in my hands. And yes, somehow that happened, too.

During the next few minutes, I will share some parts of my own ÅA story with you. I will also talk about what I will take with me from my time as a student here before I leave Kåren today for the first time not as a student, but as a Master of Arts, an alumna, a real adult.

As many of us have graduated from an international master’s programme, I was asked to give this speech partly in Swedish and partly in English, which I am very happy to do since switching between languages comes as second nature to me as a language major.

Jag kom till Åbo Akademi som 19-åring. Jag hade blivit student våren innan och just flyttat hemifrån till min första egna lägenhet i en helt ny stad. En storstad för en Ekenäsflicka. Jag minns att det kändes jättestort att flytta. Det kändes minst lika stort att börja studera på universitet. Jag kände mig ganska så stor och ganska så vuxen. Jag vet inte om jag idag skulle hålla med.

Att välja ÅA efter gymnasiet var inte en självklarhet för mig. Jag kommer från en finskspråkig familj, men mer eller mindre på grund av slumpen har jag lärt mig svenska då jag var riktigt liten. Eftersom alla mina kompisar skulle börja i en svenskspråkig skola, ville jag också göra det. Och på den vägen jag blivit. Även om jag efter gymnasiet också sökte in till finskspråkiga universitet kändes ÅA som det mest naturliga alternativet. Trots att jag själv skulle studera på främmande språk, franska och engelska, kändes en svensk studiemiljö rätt för mig. Det hade kanske också lite att göra med att jag hört hur fantastiskt det finlandssvenska studielivet är. Jag blev minsann inte besviken.

De första studieåren visade sig vara de bästa åren i mitt liv. Det var lika mycket studier i språk och litteratur som det var att bli föreningsaktiv, ränna på sitzar och olika studieevenemang iklädd en halare med växande märkessamling.

Vi kallade det att “bygga nätverk”. Men sanningen är att det är precis det vi gjorde. Under mina första studieår träffade jag människor jag aldrig annars skulle ha träffat eller blivit vän med. Jag mötte studerande från hela Svenskfinland, men också andra delar av landet. Jag lärde mig förstå pampesiska och sjunga Kåtongfields. Jag träffade utbytesstudenter och pratade franska och engelska dagarna i ända. Jag som hittills hängt mest 92orna, min årskull, började umgås med människor i olika åldrar. Jag blev vän med studerande från andra ämnen och andra fakulteter. Jag knöt kontakter som har varit och som kommer att vara till nytta resten av mitt liv. Jag fick vänner för livet.

En av de bästa sakerna med ÅA är enligt min personliga åsikt tvärvetenskaplighet. ÅA är tvärvetenskapligt i att du inte kan undgå att träffa och lära känna studerande som studerar något helt annat än vad du gör. Jag som humanist lärde känna kemister, ekonomer, samhällsvetare, naturvetare, datatekniker, historiker, ja listan kan fortsätta. Det är så berikande. ÅA är även tvärvetenskapligt i studierna. Åtminstone om man går en sådan linje som jag gått kan man välja biämnen från andra ämnen och fakultet och bygga ihop sina studier enligt sina egna intressen. ÅA är också tvärvetenskapligt i forskning. Jag hoppas verkligen att tvärvetenskaplighet fortsätter att vara ÅA:s styrka också de kommande hundra åren.

Some of my best experiences as a student at ÅAU have not actually been here in Åbo, but abroad. As part of my studies I have had the opportunity to do an internship at the French island La Réunion on the other side of the globe. I have also been on exchange at the University of York in England. And most recently, during my teacher training this spring, I explored what Ostrobothnia has to offer.

My experiences abroad changed my perspective as I met people from different backgrounds and cultures as well as actually lived in another country. It made me appreciate my home country even more. Most importantly, it gave me self-confidence as I showed myself that I can do whatever I put my mind to. Going abroad was one of the best experiences during my time as a student and if you have been on exchange or done an internship abroad, or you have come here to Finland to study, I bet you know what I’m talking about.

Jag måste ju också fundera tillbaka på vad jag lärt mig under de här senaste 7 åren. Och jag kom fram till att jag lärt mig ganska mycket. Även om många verkar tro att en utbildning i språk och litteratur innebär intensiva studier i grammatik i fem år så kan jag intyga att så är det inte fallet. Visst har jag lärt mig att förstå och analysera hur språk fungerar, hur vi människor producerar språk och hur vi kommunicerar. Jag har lärt mig att förstå hur vi lär oss språk och samtidigt hur lite vi ännu vet om språkinlärning. Jag har studerat olika kulturer och märkt hur berikande det är att ta del av andras kulturer och syn på världen. Jag tror starkt på att i en globaliserad värld där fokus ligger allt mer på interkulturell kommunikation borde vi alla studera lite mera språk och kultur.

Men om det är något som jag verkligen vill säga till er idag är det följande. Vi ska tro på oss själva. Vi ska tro på vår utbildning. Vi ska identifiera våra styrkor, vad vi kan kunskapsmässigt, men också vilka färdigheter vi utvecklat under våra studier genom just vår egna studieväg. Alla har vi inte studerat marknadsföring, men det är ingen annan som kan lyfta fram vad just jag är bra på om inte jag själv.

I thought I’d give some examples of the skills I think at least I have developed during my time as a student here. Maybe you agree with me, or maybe not. First of all, I have learnt to like coffee. Coffee is a true lifesaver in early mornings or late afternoons. Especially when your thesis work isn’t going as well as you hoped.

But on a more serious note, I have learnt to write and speak academically, hopefully more convincingly. I have learnt the ways of Google when searching for information, to critically evaluate information in a time of fake news and to analyse large chunks of data. I have learnt to come up with ideas, plan bigger projects, conduct and finish research. I have learnt to manage my time -better. But most importantly, I have developed my social competences and cooperation skills. And even if the list could be longer, I believe these skills among other skills give us a good foundation for whatever we decide to go into in the future.

Jag måste medge att då jag under mitt första år sprang runt akademikvarteren med gulmålad näsa iklädd en sopsäck kunde jag kanske inte riktigt se att den här dagen skulle komma. Dagen då jag står med mina papper i hand som visar att jag avlagt en utbildning som ger mig rätt att kalla mig FM, filosofie magister. Det har varit hårt och ihärdigt arbete, ibland väldigt frustrerande, men också fascinerande, inspirerande och lärorikt.

Det här sista året har varit ett år med många orsaker för festligheter och gång på gång en känsla av avslut. Sista tenten, labben eller essän avklarad. Första utkastet av avhandlingen inskickad. Avhandlingen färdig och inskickad. Avhandlingen godkänd för plagiat. Avhandlingen godkänd. Sista praktiken avklarad. Sista vitsorden på Sture. Och nu, dimission.

Today is a big day for all of us. It’s a day which is definitely worth celebrating. Before hopping on the train to working life and the rest of our lives, today we can look back at our accomplishments with pride and celebrate. Because it’s no small thing we achieved.
I wish you all the best of luck and a very happy graduation.

Thank you. Tack.

Uppdaterad 15.6.2018