7.5.2024
Den här gången tar vi i Språktipset oss an ord som till synes är rätt små men som kan ha stor betydelse i kommunikationen – nämligen prepositioner och en del andra småord.
Vill du istället lyssna på Språktipset?
Vi gör Språktipset också i diskussionsform! På ungefär en kvart kan du lära dig mer om prepositioner och en del andra småord – till synes kanske obetydliga men inte helt oväsentliga. Översättaren Niklas Ollila och kommunikatören Mia Henriksson vid CLL diskuterar.
När det gäller prepositioner är det lätt att fokusera på vanliga prepositionsfel – här i Finland också prepositionsuttryck som räknas som finlandismer. Det ska vi också delvis göra, men det kan också vara intressant att fundera på nyansskillnader som val av olika prepositioner ger upphov till. Prepositioner i standardspråket kan vålla huvudbry om man i sin egen dialekt i motsvarande uttryck använder andra prepositioner, men det kan vara en liten tröst att det i en del fall är möjligt att välja mellan flera, lika korrekta, alternativ.
Ofta ställda frågor om svenska prepositionsuttryck
Prepositioner är något som många modersmålstalare av svenska ofta behöver fundera över, när de skriver texter för offentligheten eller när de ska tala vårdat talspråk. Också när det gäller prepositioner är det viktigt att komma ihåg att en viss genre- och stilmedvetenhet är till stor hjälp. Det är nämligen inte nödvändigt att i alla sammanhang väldigt noga tänka över prepositionsbruket, till exempel i vardagliga kommunikationssituationer, men i texter som är avsedda att läsas av en större läsarskara är det bäst att hålla sig till de rekommenderade prepositionerna i standardspråket. Det är det vi också ska fokusera på här.
I många fall leder val av olika prepositioner till större eller mindre nyansskillnader. Ett exempel på det är huruvida man ska skriva en studie i (mer konkret betydelse, en betraktelse av något) eller en studie av eller om (mer abstrakt betydelse). På samma sätt förhåller det sig med ordet område, som ju kan ha både en mer konkret, geografisk betydelse och en mer abstrakt betydelse (t.ex. expertområde). I samband med den geografiska betydelsen används gärna prepositionen i, medan den mer abstrakta betydelsen markeras med prepositionen inom. På används ofta i båda fallen. På och i är två prepositioner som uttrycker befintlighet i rummet, till exempel i en burk och på bordet. I sådana här enkla exempel är det inte svårt att välja mellan de två prepositionerna, men i andra fall kan det vara knepigare – och olika personer kan, utgående från sin egen språkkänsla, också tycka olika. En kraftigt förenklad tumregel är att i gärna används när fokus ligger på fysisk befintlighet och på när det fokus på verksamhet eller funktion, som i på Arken, på restaurang X, på Åbo svenska teater, på posten, kanske också på Instagram – i Arken, [han stod och väntade] i restaurangen, i teatern. Regeln är dock snarare en tendens, och i en del fall används ofta helt enkelt den prepositionen som råkat etablera sig, som i i Finlandia-huset. En vanlig diskussion i sammanhanget gäller namn på öar: Heter det till exempel i eller på Island? Här kan man hålla sig till principen att man använder på när det är fokus på själva ön och i när det är fokus på nationen. I verkligheten vacklar användningen en aning, men det går oftast bra att följa den grundregeln.
Andra prepositionsuttryck som det kan vara bra att känna till i en undervisnings- och forskningskontext är att man disputerar på en avhandling och att man, enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO), kan forska såväl i, kring, om som på något. I akademiska sammanhang – och i offentligheten i stort – är det inte ovanligt att man ersätter prepositioner med vissa presensparticip, dvs. gällande, beträffande, rörande, angående. I de flesta fall är det framför allt ur ett klarspråksperspektiv rätt onödigt, eftersom en s.k. vanlig preposition uttrycker samma sak. Exempelvis kan man istället för frågor, regler och information gällande något skriva frågor om, regler för och information om. Ett klart och tydligt språk gör såklart att man tar hänsyn till läsaren, men det kan eventuellt också avslöja om man själv kanske försöker dölja sin egen osäkerhet bakom onödigt krångligt språk. När det gäller klarspråk är det också bra att vara medveten om fall där man använder en annan preposition i ett mer fackspråkligt sammanhäng än i det allmänna språkbruket, som i ett belopp om respektive på eller av 250 euro.
Finlandssvenskens prepositioner
Också när det gäller prepositionsuttryck är det på sin plats att ta upp en rad finlandismer. En hel del av sådana finlandismer beror förmodligen på att man i finlandssvenskan hämtat inspiration från ett motsvarande uttryck på finska, där till exempel en viss kasusändelse översatts med en preposition som känns mer eller mindre främmande i sverigesvenska ögon. Här är några exempel på sådana uttryck.
Nina Martola har undersökt skillnaderna i användningen av prepositionen åt i sverige- och finlandssvenskan. En sådan skillnad förekommer i samband med en rad kommunikationsverb, som berätta, visa, läsa, förklara, rekommendera, meddela och föreslå. Med dessa verb använder man gärna framför allt i talspråket i svenska Finland prepositionen åt, men i standardsvenskan rekommenderas prepositionen för: berätta, visa, läsa och förklara något för någon respektive ingen preposition alls: rekommendera, meddela och föreslå någon något. Med verbet erbjuda går det faktiskt även i standardsvenskan att skriva någon erbjuder något åt någon, men däremot heter det, utan någon preposition, att något händer någon: Hon berättade om allt som hade hänt henne.
Andra uttryck med avvikande prepositionsbruk i finlandssvenskan är till kännedom ➝ för kännedom, till först ➝ först (av allt), till näst(a) ➝ härnäst, framgå ur ➝ framgå av (Av resultaten framgår att …). Exempel på lite längre prepositionsuttryck som är rätt vanliga i finlandssvenskan är på basen av, inte vara bort från någon och i mån av möjlighet. Dessa får i offentliga texter gärna ersättas med utgående från (utifrån), gå ut över någon respektive om möjligt, i den mån det är möjligt eller i möjligaste mån. Enligt finskt mönster ser man ibland också uttryck som förbjudet för under 18-åringar (jfr kielletty alle 18-vuotiailta), men på standardsvenska rekommenderas istället förbjudet för personer under 18 år. Och trots att man kan göra saker av en anledning heter det på förekommen anledning i standardsvenskan. Kanske det även där är finskans sattuneesta syystä som spökar i bakgrunden.
En annan typ av klassisk finlandism är att prepositionen före också används som bisatsinledare (subjunktion), vilket inte rekommenderas i standardsvenskan: Jag går och handlar före ➝ innan jag går hem.
Upp och ner, in och ut – andra småord
I det här sammanhanget kan det också vara på sin plats att diskutera andra småord i svenskan, som brukar kallas för partiklar. Partiklar är små, ofta betonade, ord som används i samband med olika verb, vilket gör att verbets betydelse ändras på något sätt – ibland endast lite, men ibland får verbet en helt annan betydelse: gå ➝ ingå, gå in, hålla ➝ hålla ut, hålla på, hålla med, hålla av osv. Som dessa exempel också visar kan prepositioner också ibland användas som partiklar.
Det kan vara spännande att fundera över vilken typ av nyansskillnader olika partiklar kan ge upphov till. Vad är det exempelvis för skillnad mellan att något brinner upp och att något brinner ner? Ibland betyder båda faktiskt samma sak, men framför allt när riktningsaspekten är viktig eller betonas uppstår det en viss betydelseskillnad: ett hus brinner ner till grunden, ett ljust brinner ner. Enligt Institutet för de inhemska språken kan man göra den försiktiga tolkningen ”att fokus i vissa fall ligger mer på själva brinnandet, på processen, om man säger brinna ner och mer på resultatet om man säger brinna upp”. Ett lite motsvarande fall är skillnaden mellan att skriva upp och skriva ner. Enligt Svensk ordbok kan skillnaden ligga i tidsaspekten: båda verben har betydelsen notera skriftligen, men skriva ner har tillägget ”ofta tämligen snabbt”.
Som exemplen ovan visar kan betydelsenyansen som partikeln ger upphov till vara rätt liten, men för modersmålstalare är det ofta klart vilka partiklar som används i vilka kontexter och betydelser. I andra sammanhang, eventuellt som resultat av språklig kreativitet, kan nyansskillnaderna vara mindre uppenbara. Hur gör man till exempel när man lyssnar in eller känner in? Kanske man då verkligen lyssnar aktivt och intensivt och tar till sig av det man får höra.
Källor:
- Institutet för de inhemska språken, sprakinstitutet.fi
- Mediespråk, mediesprak.fi
- Tidskriften Språkbruk, sprakbruk.fi
- Svenska akademiens ordböcker, svenska.se
Språktipset ingår i CLL:s nyhetsbrev CLLsius. Vill du prenumerera på CLLsius till din e-post? (endast fyra brev per år!) Det kan du göra via denna elektroniska blankett.