13.3.2019
Lekfullhet och synergieffekter genom massfortbildning i digital pedagogik
Text och bild: Stefan Westergård, Centret för livslångt lärande
Norra distriktet i Helsingfors samlar alla lärare till fortbildning kring digital pedagogik. Lika skola för alla är grundtanken, men stora grupper bidrar också till en positiv synergi i lärarkollegiet.
Fortbildning är en obligatorisk del av lärarens yrkesvardag – minimikravet ligger på tre fortbildningsdagar samt två dagar som kommunerna själva kan basa för. I norra distriktet i Helsingfors har man valt att satsa på att alla lärare får fortbildning i programmering.
– I höstas deltog drygt halva kollegiet på fortbildning kring Makeymakey tillsammans med Mia Skog på Centret för livslångt lärande (CLL). Vi konstaterade att det här gav mersmak, och det började hända saker här i skolan. Det blev en aha-upplevelse, att det här borde vi få ut till alla, säger Birgitta Ponthin, rektor på Åshöjdens grundskola.
Beslutet togs av distriktets rektorer Birgitta Ponthin och Heidi Purho att alla lärare ska delta i fortbildningen ”Programmera mera” som anordnas av CLL. Att skicka en större grupp på fortbildning verkar ha en viss synergieffekt enligt Ponthin.
– Jag tror att det sällan skapar en förändring om en ensam lärare åker på fortbildning. Det ger inte ett avtramp i skolan. Är man redan två när man åker så blir det en diskussion och en fortsättning. Vi har valt att delta med hela kollegiet för att ge en likadan bas för alla.
Grundtanken är alltså att hålla en jämn och rättvis undervisning av digital kompetens grundskolorna emellan. Stora fortbildningsgrupper påverkade även motivationen hos lärarna.
– Ivern blev också stor bland lärarna. De lärare som fortsatte med projekt hade jätteroligt, och det såg de andra i kollegiet. På julfesten spelade lärarna Jingle Bells på mandariner och bananer i julgranen. Det blev stora applåder och en wow-effekt, säger Ponthin.
Att kunna hålla fortbildningen inom skolans egna väggar har också varit uppskattat, särskilt med den tidsbrist som många lärare redan upplever.
– Lärarna behöver inte resa, och du jobbar med materialet i din dagliga miljö. Då startar du det redan på plats från början och det blir lättare att ta in det i den egna undervisningen.
Men oberoende av fortbildningstillfällen är det vanligt att eleverna snappar upp nya appar och ny teknik snabbare än lärarna många gånger. Ponthin ser inte det som något hinder, snarare en möjlighet.
– Jag ser det som en tillgång. Eleverna uppskattar nyfikenheten om jag kommer fram och medger att ”jag kan inte, kan du visa?”. Det känns bra för dem, säger Ponthin.
Och det är detta medgivande som Ponthin tror är viktigt när det kommer till digital pedagogik, att närma sig fenomenet med lekfullhet och att våga göra misstag.
– Om vi nu släpper loss några Micro:bits här, vad ska vi göra? Hittar ni på och utvecklar? Att du lär dig medan det pågår, och att du lär dig så mycket annat än programmering. Det här gäller både lärare och elever.
Förutom att distriktet deltar i gemensamma fortbildningar kring digital pedagogik så har Åshöjdens skola även andra satsningar inom området.
– Vi är en innovativ digiskola, som är ett av stadens försöksprojekt mellan 2016-2019. Förutom det har vi blivit beviljade stipendier från SFV och Vetenskapsakademin, för att utveckla det här med programmering och digitalisering.
Den digitala pedagogiken finns också tydligt understruken i läroplanen som en av de sju kompetenserna. Finns det risk att det blir för mycket?
– Den här läroplanen är mera luddigt skriven och inte så fokuserad på kunskapsmålen. Men det nämns ändå på många sätt, så man kan inte misstolka det. Det ska föras in, säger Ponthin.
Men oro kan ändå finnas hos lärarna – om någonting tas in, måste också någonting åka ut.
– Lärarna är mycket samvetsgranna och vill göra sitt bästa. Ofta kan det finnas en oro över en ny läroplan och nya bedömningssätt. Men jag brukar försöka lugna lärarna och lyfta fram att de gör ett bra jobb. Men någonting måste vi kasta ut, för att ta in mera av detta.
Även i debatter dyker det ibland upp föräldrar som är oroliga gällande digitaliseringen, men Ponthin menar att det är viktigt att lära sig att hantera fenomen som ny teknik och sociala medier.
– Mobilen har de oberoende, då är det viktigt att de lär sig hantera dem. Och var går gränsen för vad du får och inte får göra? Det behöver vi alla lära oss. Vad kan man skriva och inte skriva, vad kan föräldrar skriva? Vi ska alla leva i den här världen så jag tycker det är viktigt att vi lär oss hantera den.
Faktaruta:
|