2.3.2023
Högskolorna på det kontinuerliga lärandets väg
I december 2022 såg den nationella högskolestrategin för kontinuerligt lärande dagens ljus. Strategin lyfter fram vikten av att höja den finländska befolkningens kunnande, öka den nationella sysselsättningsgraden samt förbättra tillgången till utbildning och kunnig arbetskraft.
Strategin har på ett allmänt plan välkomnats som ett viktigt led i bland annat arbetet för hållbarhetsmål 4 (det vill säga säkerställandet av en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främjandet av livslångt lärande för alla) , samt Agenda 2030 som helhet. I praktiken behöver dock många högskolor övervinna ett antal hinder innan verksamheten verkligen på ett flexibelt sätt tillgodoser bredare samhällslagers lärandebehov.
UNESCO (2022) lyfter fram högskolorna som centrala aktörer i arbetet för kontinuerligt lärande men betonar i samma andetag att många högskolor fortfarande inte är medvetna om denna viktiga roll och därför inte når sin fulla potential. För att vända trenden föreslår UNESCO ett antal högskoleinterna åtgärder. Till dessa hör bland annat att:
- i dialog inom det egna samfundet utveckla heltäckande interna strategier som knyter det kontinuerliga lärandet till utbildning, forskning och samverkan;
- stärka och resursera enheter för kontinuerligt lärande så att dessa kan leda det operativa arbetet kring kontinuerligt lärande och bidra till en gemensam förståelse, engagemang och intern kompetensutveckling;
- knyta arbetet kring kontinuerligt lärande till den egna högskolans system för kvalitetshantering för att säkra att arbetet följs upp och bär frukt;
- skapa utbildningshelheter som är relevanta för icke-examensstuderande;
- anpassa format och undervisningsmetoder till skiftande behov;
- skapa flexibla lärstigar samt smidiga processer för till exempel validering;
- främja tillgänglighet genom teknikunderstödda lösningar;
- samarbeta och stå i dialog med (det lokala) samhället för att tillgodose samhälleliga behov.
De finländska högskolorna, Åbo Akademi inbegripet, går nu in i viktiga diskussioner gällande strategins implementering. I processen behöver flera av UNESCO:s rekommendationer beaktas och en samsyn nås gällande den väg som ska följas. Processen behöver involvera olika röster och ges tid. I bästa fall kan den dock erbjuda nya öppningar för både organisationen som helhet och de anställda samt utgöra en lärprocess för alla parter.
Catharina Groop är vicedirektör för Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi.