Aktuellt

TEXT: Emma Björkqvist

Små skisser, stora världar – Tove Jansson-skatter ur Åbo Akademis biblioteks samlingar blir digitala

Hur gick det till då Tove Jansson skapade sina älskade muminböcker? Nu har du för första gången möjlighet att bekanta dig med Janssons skrivprocess i digitalt format. Den digitala utgåvan är resultatet av ett samarbete mellan Åbo Akademis bibliotek, Tove Janssons rättsinnehavare och Svenska litteratursällskapet (SLS).

Projektet som finansieras av SLS fick sin början 2025 och har som syfte att digitalisera och samla Tove Janssons manuskript på en och samma plattform. Majoriteten av innehållet i den digitala utgåvan består av material som Tove Jansson själv donerade till Åbo Akademis bibliotek (ÅAB) 1991 och rör främst muminböckerna. Till en början är det manuskripten till böckerna Kometjakten, Småtrollen och den stora översvämningen och Farlig midsommar som finns i utgåvan.

Samlingen består av 18 arkivvolymer, fördelade på en och en halv hyllmeter och tiotusentals sidor. Nästan allt material i arkivet är skrivet för hand, med undantag för ett par maskinskrivna förlagskorrekturer som även de innehåller Janssons handskrivna anteckningar och korrigeringar. I marginalerna finns små skisser och kommentarer.

– I de tryckta manuskripten ser man att hon tillsammans med förlaget kommit ganska långt i redigeringsprocessen. Mellan den tryckta texten har hon på flera ställen gjort små skisser där det i de färdiga böckerna ska finnas illustrationer och över dessa har sedan tejpats lappar med de slutgiltiga, tryckta illustrationerna. Det är roligt att se hennes skisser, vissa består av endast ett par blyertsstreck men uppenbarligen har alla involverade förstått vad de föreställer, säger Johanna Lindblom, arkivarie ansvarig för projektet vid Åbo Akademis bibliotek.

Totalt har fem personer vid ÅAB varit involverade i arbetet att skanna in och skapa digitala kopior av arkivets fysiska material. Endast något enstaka manuskript fanns inskannat sedan tidigare men även det behövdes göras om då kvaliteten inte uppfyllde filkraven eller kraven för digital långtidsbevaring.

– Det är ett ganska utmanande arbete som förutsätter att man är väldigt noggrann och uppmärksam, samtidigt som det är monotont och tidskrävande. Utgångspunkten är att filerna ska kunna bevaras väldigt länge och att vi i bästa fall inte ska behöva skanna in det här materialet igen, så då gäller det att jobbet görs ordentligt från början.

Det är mycket som måste tas i beaktan i digitaliseringsprocessen. Trots att själva skanningen går fort, endast ett par sekunder per sida, så krävs en hel del för- och efterarbete.

– Innan man kan trycka på skanningsknappen finns kravspecifikationer att ta i beaktan. Maskinen ska kalibreras och efteråt ska filerna, som i det här fallet är ganska stora, valideras, korrigeras och så vidare. Vi skannade ungefär 50 sidor i timmen.

En annan viktig aspekt är korrelationen mellan det fysiska och det digitala materialet.

– Mycket tid gick åt till att bygga upp det här systemet. Filerna måste döpas rätt, det digitaliserade materialet ska hänvisa till det analoga materialet. Man ska kunna hitta de korresponderande fysiska filerna utgående från de digitala.

Uppfattningen om det analoga objektets storlek är en av de aspekter som går förlorad i skapandet av ett digitalt material då de slutliga filerna alla är samma storlek för att göra läsprocessen så smidigt som möjlig.

– Det har varit ett väldigt lärorikt projekt. Själva processen, hur man uttrycker och tar i beaktan det som går förlorat då man gör en digital kopia av ett fysiskt material, hur man behöver tänka kring metadata då man försöker ersätta det som uteblir i den digitala versionen så att det är till nytta för forskare som bara handskas med det digitala materialet. Det har varit ett gott samarbete med SLS som hjälpt oss utveckla våra processer, säger Lindblom.

Den digitala utgåvan möjliggör för läsaren att för första gången se alla de små detaljer som ingick i Janssons skapande process. Särskilt teckningarna och skisserna finns att se i väldigt god kvalitet.

– Det bästa med projektet är att fler människor nu har tillgång till materialet. Hon var verkligen fantastiskt skicklig. En liten skiss i marginalen kan vara helt otrolig. Med bara ett par drag med pennan har hon lyckats skapa en stämning, trots att det bara är en minimal figur i ett hörn av pappret. En personlig favorit är en tidig föregångare till bilderboken Hur gick det sen? som Jansson gjort som ett litet häfte på rutigt papper och skurit ut liknande små hål som finns i den färdiga boken. Det är roligt att se hur den idén har utvecklats.

Du kan bekant dig med den digitala utgåvan av Tove Janssons skrifter här.

För att få tillgång till det digitaliserade materialet behöver man registrera sig på sidan. Materialet får användas i icke-kommersiella syften i privata, pedagogiska och vetenskapliga ändamål.