21.4.2020
Idioti som kan föra skärgården på grund
Just nu är det tre saker som vållar svallvågor i skärgården. De ofantliga förhöjningarna av fastighetsskatten för många skärgårdsbor, hotet om att minska postutdelningen till en utdelning per vecka på vissa skärgårdsområden, samt ett rykte om att de statliga, mindre färjorna skall övergå till fasta tidtabeller. Skärgårdsdelegationen diskuterade dem alla på sitt möte den 22 maj, med inbjudna experter från ifrågavarande instanser.
Fastighetsskattens vidare öden ser just nu ut att höra till de otaliga ärendena på regeringsförhandlarnas bord – och det är bra, för en rättvisare behandling av skärgårdsborna kräver nog lagändringar. Bland annat har man fått upp ögonen för det orimliga i att ett Natura 2000-område eller naturskyddsområde inte är befriat från fastighetsskatt.
En besynnerlig detalj i denna härva är att skattemyndigheterna sänt ett brev till alla berörda i god tid (brevet lästes upp på mötet), men brevet verkar inte ha kommit fram! Vi vill väldigt gärna veta om någon har fått detta brev.
Här kommer förstås åsnebryggan till nästa fråga: postgången i skärgården. Enligt en ny lag får Posten – ursäkta, Posti – rätt att dela ut post endast en gång i veckan till 1 000 svårtillgängliga hushåll i landet. Det allra flesta tycker att det är rimligt att skära ner utdelningen från fem dagar i veckan, men en dag i veckan är på tok för sällan. För nuförtiden handlar det också om hur länge det räcker för brev att komma från plats A till plats B.
I februari blev nio vändagskort skickade från Åbo till nio olika mottagare i Korpo. Två av korten kom fram inom två dagar, vilket kan anses vara det normala. Men fem kort tog en vecka på sig, och två av de nio korten (över 20%) kom två veckor för sent. Vad om korten dessutom just missat båten som för ut post till öarna?
Postrutten från Korpoström hör till de rutter som nu sköts endast en gång per vecka. Det kan alltså ta uppemot en månad för ett brev att komma från Åbo ut till en holme i skärgården, eftersom posten i princip får delas ut på måndag en vecka och på fredag den följande.
Gällande postgången kom en annan konstighet fram under Skärgårdsdelegationens möte: Posti har hävdat att de inte har tillgång till förtursskyltar på färjorna, därmed kan hela tidtabellen med postutdelningen rubbas om postiljonen inte ryms med. Detta har visat sig vara ren och skär lögn. Enligt NTM-centralen har ingen ansökt om förtursskylt, och om Posti ansöker beviljas sådana skyltar naturligtvis. Förhandlingarna om att åstadkomma mera acceptabla lösningar fortsätter, bra så, men man hade förstås önskat att Posti hade gjort det innan man smällde nyheten i bordet. På frågan vad Posti mera exakt skulle spara i euron på att försämra skärgårdsbornas postgång, fingo man inget svar.
Den tredje frågan handlar om att mindre statliga färjor – de som nu trafikerar enligt behov – skulle övergå till tidtabeller. Just nu gäller det områden i Saimen, där olika avtal går ut. De som ger offerter kan göra det både med beaktande av nuvarande system, eller med en ny form av tidtabellsbunden trafik. Så lyckligtvis är inga beslut ännu fattade, men det är nog dags för skärgårdsborna att igen kliva upp på en bekant plats: barrikaderna. Alla tre frågor kommer att behandlas på nytt av skärgårdsdelegationen tidigt i höst, när det igen finns både regering och regeringsprogram i landet. Tills dess bevakas ärendena noggrant och man ingriper om något allvarligare händer före det.
Dramatik finns det alltså inte för lite av i skärgården. Mindre dramatiskt var det verkligen inte förr heller, när allt från öppna fiskebåtar till stora segelfartyg skulle navigera i den labyrint av öar, grund och skär som vi har längs vår kust. I detta nummer av Skärgård rör vi oss från Finska viken upp till Bottniska viken och djupdyker efter vrak och historier om skeppsbrott.
Än en gång kan vi med tacksamhet och stolthet – nästan häpnad! – konstatera att det är möjligt att producera ett så spännande och faktaspäckat nummer som detta med frivilliga krafter! Skärgårdsinstitutet ansöker kontinuerligt om bidrag, som tillsammans med prenumerationsavgifterna räcker för att täcka en halvtids redaktörstjänst och tidskriftens ombrytning, tryckning och postning. Men i princip alla skribenter och fotografer bidrar utan någon annan ersättning än en liten bunt tidningar. Så en stor eloge till alla våra fantastiska medarbetare genom åren – tillsammans fortsätter vi dokumentera den skärgård och de ösamhällen som är unika i världen.
Nina Söderlund, chefredaktör & Pia Prost, redaktör
Inledaren är publicerad i Tidskriften Skärgård 2/2019
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!