Aktuellt
Varför känns matte så jobbigt för vissa elever? Johan Korhonen forskar i känslor kring lärande
Tänk dig att du går i skolan och ska göra din matteläxa. Du slår upp boken – vilka känslor känner du, och hur påverkar de din prestation? Johan Korhonen har ägnat en stor del av sin forskarkarriär åt att förstå vilka faktorer som påverkar matematiklärande hos barn och unga. I oktober installeras han som professor vid Åbo Akademi.
Då Johan Korhonen gick i skolan var matematik ett favoritämne. På högstadiet upptäckte han att han kunde, och tyckte om, att hjälpa sina kompisar med olika matteuppgifter. Under åren som speciallärare var det främst elever med svårigheter i matematik han undervisade.
Varför är matematik ett så känslomässigt laddat läroämne?
– Det är för att det är ett högstatusämne. Är du bra på matte sätts ofta automatiskt likhetstecken med att du är smart. Matte är tydligt, endera har du svarat rätt eller fel. Är du däremot duktig på geografi och kan alla berg i Afrika är sannolikheten inte lika stor att din kunskap kopplas direkt till intelligens, säger Johan Korhonen.
I oktober 2025 installeras han som professor i pedagogisk psykologi vid Åbo Akademi efter att i flera år ha forskat i bland annat hur de affektiva funktionerna påverkar elevernas prestationer i matematik. Han understryker vikten av de känslomässiga funktioner som är kopplade till matematiken: hamnar man i ett ekorrhjul av negativa känslor kan det bli svårt, och tvärtom kan matte vara roligt om du upplever att du lyckas.
Då kapaciteten inte räcker till allt
I en studie bland elever i årskurs fyra som publicerades i juni 2025 visade Korhonen och hans kollegor att av alla känslor verkar särskilt matematikångest vara skadligt för både arbetsminnets funktion och för elevens matematiska färdigheter. Medan om det går bra och elevens intresse sporras kan dessa positiva känslor tvärtom bidra till att stödja koncentrationen då man sitter och räknar.
– Det har forskats i det här ämnet i tiotals år och det verkar som om arbetsminnet delvis kan förklara sambandet mellan matematikångest och matematikfärdigheter. Då matematikångesten belastar arbetsminnet blir det helt enkelt mindre kognitiva resurser över för att lösa själva uppgiften. Våra resultat visade också att en elevs allmänna ångest kan göra dem mer benägna att uppleva matematikångest. Det kan i sin tur minskar deras intresse för matematik.
Den mängd information som arbetsminnet kan lagra och bearbeta är begränsad. När en uppgift, eller när omgivningen, upplevs som ansträngande kan det därför bli svårt att följa med, och gränsen för vad arbetsminnet mäktar med kan överskridas. Då kan det bli problem.
Arbetsminnet
Arbetsminnet tar hand om det som händer just nu. Det är vår förmåga att tillfälligt lagra och bearbeta information.
Arbetsminnet gör att vi kan förstå vad vi hör t.ex. instruktioner och att vi kan koppla ny information till tidigare kunskap, jämföra lösningar på problem.
Gör att vi kan följa våra egna tankar och växla mellan olika uppgifter.
Räkneuppgifter belastar arbetsminnet eftersom de kräver flera uppmärksamhetsprocesser samtidigt: att hålla regler och delmål i minnet, aktivera fakta från långtidsminnet, välja, utföra och växla mellan procedurer och samtidigt förstå vad siffrorna i uppgiften betyder och ska användas till.
– Matematiska uppgifter kräver koncentration och att man kan styra sin uppmärksamhet och att fokusera på det relevanta. Om eleven samtidigt upplever någon form av emotionell belastning som till exempel oro, nervositet eller spänning kan känslorna belasta de centrala arbetsminnesfunktionerna vilket minskar den kontroll man har över sin uppmärksamhet.
Utöver detta kan matematikångest sänka motivationen och resultera i undvikande beteende vilket över tid har en negativ effekt på matematikfärdigheterna. På samma sätt kan svaga matematikfärdigheter öka nivåerna av matematikångest hos eleven genom minskad motivation och att man börjar undvika situationer som kräver matematik vilket resulterar i mindre träning.
Gör det greppbart och öva, öva, öva
Elever som upplever matematikångest kan lätt reagera negativt på det mesta som har med matematik att göra. Då elevens arbetsminne belastas kan det bli svårare både att tänka i stunden och att använda kunskap de redan besitter. Det i sin tur försvårar problemlösningen och kan leda till att eleven presterar sämre akademiskt.
Så om man hamnat i en spiral av negativa känslor, är loppet kört då?
– Nej, det är det inte, men det krävs tid och arbete för att ändra på känslan. Det som visat sig fungera positivt är att stärka elevens självförtroende. Det kan man göra genom att ge återkommande feedback så att eleven känner att hen lyckas. Det är också viktigt att se till att uppgifterna är på rätt nivå och att eleven kan se kopplingen till sådant som hen kan från förr och hur uppgiften kan vara till nytta. Träna!
Träna?
– Ja, precis som med de flesta färdigheter. Genom att träna på matte blir det lättare och då minskar sannolikheten för ångest. Har du ett barn som håller på att ge upp, backa bandet. Gå tillbaka till något det kan från förr och förklara vad nästa steg är. En viktig del är också att öva sig på att reglera sina känslor. Den känslomässiga processen ändrar inte över en natt, det tar tid.
Inställningen kan ändra
Uppfattningen om den egna förmågan understryks i en annan studie som publicerades i september där Korhonen och hans kollegor undersökt femteklassare och bland annat hur deras mattemotivationsprofiler förändras under ett skolår. De kunde identifiera fem olika motivationsmönster där de mest framträdande dimensionerna av motivation var självbild, intresse och kostnader i form av känslor och ansträngning.
Resultaten stärker tidigare forskning och visar att elever med positiv motivation, alltså i praktiken med högt självförtroende, intresse och låga känslomässiga ansträngningar, presterade bättre i matematik än elever med negativ motivation.
– Vi vet till exempel att elevens erfarenhet av läraren sätter spår, det kan nästan vem som helst som haft en mattelärare intyga. Just den här undersökningen visade att elevernas profil kan skifta under ett skolår, vilket indikerar att det är möjligt för lärare att öka motivationen, men också att motivationen kan minska.
Korhonen understryker att det vore viktigt att man redan i grundskolan skulle satsa på att stärka elevernas tro på sina förmågor. Speciellt borde man fokusera på att öka flickors motivation eftersom forskning visar att de löper större risk att bli negativt motiverade.
Vi vet till exempel att elevens erfarenhet av läraren sätter spår, det kan nästan vem som helst som haft en mattelärare intyga.
– Det skulle vara mycket viktigt att ta hänsyn till elevernas emotionella upplevelser i matematikundervisningen eftersom ämnet är så starkt kopplat till individens känslor och till framtida prestationer och vägval. Problemet är inte helt lätt att lösa då det i en och samma klass kan det finnas både elever som har det lätt och andra som kämpar med inlärningssvårigheter. Det här gör det oerhört svårt för läraren att hinna se till allas behov och nivå.
