Aktuellt

Rapport om stöd inom småbarnspedagogiken identifierar utvecklingsbehov och skillnader

Trots att ny lagstiftning gällande barnets stöd inom småbarnspedagogiken trädde i kraft redan 2022 finns det fortfarande både kommunvisa och barngruppsspecifika skillnader i hur stöd förverkligas runtom i landet. Detta gör tillgången till stödet slumpmässig och belastande för såväl barn, vårdnadshavare som professionella.

Det här framgår av en rapport från forskningsprojektet ”Robust stöd” vid Åbo Akademi och Tammerfors universitet, lett av Östra Finlands universitet, som visar att faktorer som barnets bakgrund, språk och familjers resurser påverkar hur stödet förverkligas och att variationen hotar rätten till ett jämlikt stöd. Utifrån resultaten av en nationell studie, som ägs av Undervisnings och kulturministeriet (UKM), där ledare inom småbarnspedagogik, speciallärare och andra professionella inom småbarnspedagogiken samt vårdnadshavare deltog har experterna sammanställt rekommendationer för både lagstiftare och personal inom kommuner, daghem samt social- och hälsovården.

– Barnets behov av stöd möts enligt speciallärarna bäst och mest effektivt genom specialundervisning på heltid, men trots att Finland har ett relativt stort antal lärare inom småbarnspedagogik ges den här typen av stöd i begränsad utsträckning. Vi ser också att en betydande andel av kommunerna fortfarande har många lärare utan den behörighet som arbetet kräver, och att man på många håll förstår begrepp som exempelvis ”inkludering” och ”barnets bästa” på olika sätt, säger Katri Hansell, biträdande professor i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi.

Lagändring för nationell stödstruktur

Bakgrunden till projektarbetet är att det 2022 kom en ändring i lagen om småbarnspedagogik. Sedan dess är alla som anordnar småbarnspedagogisk verksamhet skyldiga att följa en nationell stödstruktur inom småbarnspedagogiken som består av stöd på allmän, intensifierad och särskild nivå och gäller både stödets form och processen för beslutsfattande. Den här stödreformen bottnade i nationella utredningar som identifierade en situation där barn inte fick stöd som motsvarade deras behov, och det fanns skillnader i hur stödet ordnades mellan kommunerna.

Mot den här bakgrunden utlyste Undervisnings- och kulturministeriet en offertbegäran som ledde till att konsortiet med de tre universiteten valdes till att genomföra kartläggningen som ger omfattande insyn i barns stöd inom småbarnspedagogiken.

– På ett övergripande plan är vårt utlåtande att det vore önskvärt att det kommunala beslutsfattandet som gäller småbarnspedagogiken i högre grad skulle baseras på forskningsbaserad kunskap, och att småbarnspedagogikens ställning som en del av utbildningssystemet borde stärkas. För att få till ett effektivt fungerande stödsystem behöver vi vidare ha lämplig praxis och kontinuerlig utvärdering av hur stödet fungerar, något som i dag finns endast i begränsad utsträckning.

Experterna konstaterar i sin rapport att utbildningspolitiken varit inkonsekvent och varierat mellan regeringsperioder. Kommunerna borde ges tid att genomföra förändringar i stället för att bestämmelserna ändras i takt med att regeringen byts ut med fyra års mellanrum.

Stödet inom småbarnspedagogiken är inte effektivt just nu

Resultaten av projektets kartläggning visar att stödet inom småbarnspedagogiken fungerar bäst då det integreras i barngruppens vardag genom gemensamma arbetssätt, men att administrativa strukturer, begränsade resurser och brist på behörig personal minskar förutsägbarheten av hur stödet förverkligas i praktiken. Den vanligaste stödformen inom småbarnspedagogiken i dag är speciallärarens rekommendationer till personalen.

– Tidsbrist, kompetensbrist och ork ofta utgör hinder för att överenskomna stödåtgärder faktiskt genomförs, och därför är den här metoden inte alltid effektiv, säger Eva Staffans, universitetslektor i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi.

I många kommuner behöver arbetsformerna utvecklas, och experternas rekommendation är att möjligheten för speciallärare att arbeta i samma barngrupp under längre perioder bör omvärderas och utvecklas.

– Ett sådant arbetssätt skulle öka möjligheterna till samundervisning och dialog mellan lärarna samtidigt som det skulle stärka det stöd barnen får i vardagen, säger Christel Sundqvist, äldre universitetslektor i specialpedagogik vid Åbo Akademi.

Projektets slutrapport har överlämnats till bildningsutskottet för att kunna användas som underlag vid nästa reform av lagstiftningen om stöd inom småbarnspedagogiken.

Projektet Robust stöd genomfördes som ett samarbete mellan Östra Finlands Universitet, Tammerfors Universitet och Åbo Akademi. Professor Päivi Pihlaja vid Östra Finlands Universitet fungerade som projektets ledare. Vid Åbo Akademi är det Katri Hansell som fungerat som projektledare, Eva Staffans och Christel Sundqvist som projektforskare och Sanna Neovius som forskningsbiträde.

Rapporten finns här.